De samiska språken och digitala rum: 25 år av innovation, skapande och deltagande

Coppélie Cocq *

Urfolksforskarna Bronwyn Carlson och Ryan Frazer skriver (2015) att urfolk är överrepresenterade på sociala medier – och detta verkar stämma mycket bra vad gäller Sápmi. Det finns flera olika exempel. Grupper på Facebook, offentliga eller slutna, samlar människor kring ett brett spektrum av frågor: från slöjd till språkutveckling, politik, program för kulturevenemang, med mera. Twitter och Instagram används av såväl samiska myndigheter som av enskilda för exempelvis olika kampanjer, för att engagera sig i den offentliga debatten, kommentera och diskutera medierapporter eller artiklar, med mera. YouTube-kanaler är ännu ett verktyg för att nå ut, till exempel i miljöfrågor. Sociala medier underlättar på olika sätt nätverksbyggande, till exempel stödnätverk för föräldrar eller för att dela resurser för olika ändamål, från språkinlärning till släktforskning. Utöver detta finns en mängd privata konton där de samiska språken flödar fram – i allt ifrån inlägg från vardagen till poesi.

Digitala medier har funnits med ett tag och för många idag är sociala medier och internet integrerade i vardagen. Nyare former av medier bygger dock på tidigare former, och tanken på sociala medier som någonting radikalt nytt behöver nyanseras. En bakåtblick till tidiga så kallade deltagandemedier i Sápmi kan hjälpa oss att bättre förstå samtida användningar och praktiker av digitala medier. I detta sammanhang är SameNet, som användes redan 1997, en referenspunkt som en tidig form av social nätverkstjänst. Dagens sociala medieplattformar som t.ex. Facebook diskuteras ofta i jämförelse med SameNet i samiska sammanhang. Det är därför värdefullt att undersöka denna milstolpe i samiska mediers historia, både för att lyfta fram detta historiska exempel och för att därigenom nyansera och fördjupa förståelsen av dagens sociala medier.

SameNet skapades som ett samiskt nätverk i Norden, med ambitionen att utveckla en kommunikationsteknik som var tillgänglig för många, särskilt då med hänsyn till bristen på infrastruktur i fjällområdena och de svårigheter som fanns när det gällde installation av antenner, stolpar och strömkällor. Det hela började 1997 på initiativ av Sámiid Riikkasearvi (Svenska Samernas Riksförbund, SSR), med en grupp på nitton kvinnor från Västerbottens län i Sverige, och då främst som en plattform för att stödja onlineundervisning. De var alla inskrivna på en kurs om entreprenörskap för kvinnor, och Sámiid Riikkasearvi letade då efter en lösning för distansutbildning med denna specifika målgrupp i åtanke. Utmaningen var att hitta en effektiv lösning för distansundervisning som var lämplig för kvinnor som ville slutföra en utbildning, men som av familje- eller andra skäl inte kunde flytta till större städer där utbildningsinstitutioner finns (Cocq & DuBois 2019).

SameNet var en lågteknologisk lösning baserad på en FirstClass-server och webbläsare. Användarna fick också en e-postadress med domännamnet @same.net, ett tecken på tillhörighet och synlighet för en samisk närvaro på internet. Med denna blygsamma början kom SameNet att växa snabbt, inte bara genom organisationer och medlemmar i samebyarna, som SameNets skapare hade förväntat sig, utan också genom en mängd andra aktörer och institutioner i Sápmi. SameNet blev snart en bred digital mötesplats, med som mest upp till 7000 användare.

SameNet byggde på tre identifierade behov i Sápmi: direkt kommunikation, spridning av information, och möjlighet att använda de samiska språken. Den tekniska möjligheten att använda samiska på en dator var i sin linda vid den tiden. De samiska ortografierna innehåller specifika tecken utöver bokstäverna i de nationella språkens norska, svenska och finska ortografierna, och kräver därför ett anpassat tangentbord eller speciell programvara. Tekniken som finns idag med onlineöversättningar eller rättningsverktyg[1] var någonting man knappt vågade drömma om. SameNet blev en plats där man kunde använda de samiska språken och träffa andra samiska talare. Det fanns tillgänglig på nord-, lule- och sydsamiska förutom de nordiska nationella språken. Det erbjöd därmed något som saknades från andra webbplatser och tjänster.

Detta initiativ finansierades av länsstyrelserna (i Västerbottens och Jämtlands län) och av kommunikationsdepartementet i Sverige. Samebyarna var nyckelaktörer i utvecklingen av systemet på den samiska sidan, vilket bidrog till att det gradvis utvecklades till ett bredare nätverk. Och det råder ingen tvekan om att detta hade stor inverkan på medianvändningen i Sápmi, både på kort och lång sikt.

SameNet utvecklades som ett medborgarnätverk. Det illustrerade möjligheterna och ambitionerna för den s.k. World Wide Web, men var också beroende av större strukturer, vilket blev tydligt när behoven och kostnaderna för underhåll och utveckling ökade. Kostnaderna för FirstClass-servern började bli oöverstigliga, vilket pekade på nödvändigheten av att utveckla ett nytt webbaserat system, något som skulle ha krävt nya finansieringskällor. Projektledarna hade ambitionen och en dedikerad önskan att utveckla SameNet. Men, trots ansträngningar och ett antal ansökningar om finansiering, tvingades projektägarna Sámiid Riikkasearvi och Sámij Åhpadusguovdásj (Samernas utbildningscentrum) att så småningom avveckla SameNet. Den tekniska utvecklingen, med nya sociala nätverkstjänster och billigare eller öppna plattformar för distansutbildning, bidrog till att göra SameNet föråldrad. Efter en period av osäkert ekonomiskt stöd stängdes SameNet ned 2011.

SameNet hade förberett Sápmi för det som kom att kallas sociala medier, och samiska grupper och individer var snabba att hitta relevant användning av dessa plattformar – och därmed skapa nya förutsättningar. Bland annat har den senaste utvecklingen i medielandskapet, inte minst med en alltmer ökad närvaro av sociala medier och digitala kommunikationskanaler, gjort att fler röster och perspektiv fått komma till uttryck. På YouTube-kanalen Sámi speallit, t.ex., kan man följa hur unga samiska spelare kör populära dataspel som Minecraft, med ett kontinuerligt flöde av kommentarer på nordsamiska. Denna form av Let’s Play-videos är en välrepresenterad genre på YouTube och det är inte naturligt att samiskan finns där också (Outakoski et al. 2018).

Ett område där digitala medier kommit att spela en viktig roll är inom språkundervisning, -inlärning och -revitalisering. Situationen för de samiska språken är kritisk, särskilt när det gäller användningen av språken bland yngre generationer – en viktig indikator för språkrevitalisering och -fortlevnad. För att ett språk ska utvecklas är det viktigt att se till att det sprids vidare och används aktivt på så många områden som möjligt, både hemma och i offentliga miljöer. Inom institutionella ramar, till exempel utbildningssystemet, behöver bristen på läromedel och lärare förbättras, vilket har påpekats upprepade gånger av olika instanser, inklusive Europeiska rådet och Sametingen. I detta sammanhang erbjuder sociala medier en plattform utanför de institutionella ramarna, där olika aktörer och initiativ kan utveckla material och dela resurser, ibland på privata initiativ och ibland på ett mer organiserat sätt.

En särskilt intressant kampanj i sammanhanget är Sámás muinna (Tala samiska med mig) som anordnades 2016-2017 av Gielejarnge (Samiskt språkcentrum i Sverige), vilken syftade till att öka synligheten och användningen av de samiska språken. Under kampanjen använde nitton unga språkambassadörer från olika delar av Sápmi aktivt sina språk på sociala medier för att stimulera andra att använda språken. Instagram var den huvudsakliga plattformen som användes, men också i mycket mindre utsträckning Snapchat och YouTube. Foton och korta inlägg delades på Instagram-konton som @samasmuinna2, @samastamujna2, @samasthmujna2 och @saemesthmunnjien2[2] (”prata samiska med mig” på nord-, lule-, syd- och umesamiska). Hashtaggarna #samasmuinna2, #samastamujna2, #samasthmujna2 och #saemesthmunnjien2 användes också. Den främsta målgruppen var unga samer, vilket motiverade valet av Instagram som primär plattform.

Inläggen under kampanjen gav ögonblicksbilder av vardagen. De bestod av bilder, till exempel en detalj i ett landskap, ett djur, ett foto som representerar en aktivitet. De innehöll en kort tvåspråkig text eller någon/några termer, ibland något om grammatik. Återkommande ämnen i text och bild var t.ex. slöjd, mat eller snö. Innehållet varierade dock mellan de olika kontona associerade med vart och ett av de fyra språken. Variationen byggde naturligtvis på kontoinnehavarens (språkambassadörens) personlighet och intresse, men också på geografisk plats. Till exempel delade ambassadörer som bor i en stadsmiljö oftare, inte överraskande, inlägg relaterade till aktiviteter i staden, medan bilder och ord om fjällen förekom oftare på andra konton. Inläggen i Sámás muinna Instagram-konton bildade på så sätt en sammansatt berättelse om aktiva, starka och sammanhållna ungdomar. Det övergripande budskapet i inläggen var stödjande och uppmuntrande och vände sig till unga språktalare med mottot ”Våga tala samiska”.

När kampanjen avslutades 2017 släppte gruppen också en låt på musikplattformen Spotify. Som en av de nordsamiska ambassadörerna beskrev det, var det ”en pepplåt”, om att vara glad och stolt över att vara en samisk talare. En parlör publicerades också som en del av kampanjen, introducerad som ”ett roligare sätt att lära sig samiska” (Sametinget, 2017). Den sammanställer ord och fraser om ämnen som skolan (Edtjebe leaksoeh ektesne darjodh? [Ska vi göra läxor tillsammans?]), Relationer hemma och med vänner (Tjengkerem tjïektjedibie [Vi far och spelar fotboll]), eller användbara meningar när man flörtar (Datne dan joekoen tjaebpies [Du är otroligt snygg] eller, med glimten i ögat (Gosse datnem vuajnam dellie eevre goh dam voestes miesiem vuejnedh akten aareh gïjreaereden [Att se dig igen är som att se första renkalven en vårmorgon]).

Statistiken som sammanställdes i slutet av kampanjen indikerar att det största antalet följare var i åldersgruppen 18-34, det vill säga just den grupp som projektet hade hoppats nå. Efter framgångarna med Sámás muinna inledde Gielejarnge ett annat språkprojekt på Instagram med språkambassadörer, Instagiella (2018). Med andra ord har online-kampanjer för att främja och stärka de samiska språken blivit återkommande initiativ. Dessa initiativ strävar efter att öka språkanvändningen och att synliggöra språken, och mycket tyder att det lyckats bra. De illustrerar också hur användningen av globala medier kan omformas och anpassas till specifika förhållanden och för specifika ändamål. De visar också hur digitala kommunikationssätt kan ge nya sätt att engagera sig för språkrevitalisering.

Samiska grupper väntade inte på web 2.0 för att hitta ett sätt att göra sina röster hörda. På samma sätt som traditionella massmedier som tidningar, tidskrifter, radio eller tv blev platser för att ta plats eller fortsätta utveckla kulturella uttryck (t.ex. Dégh 1994) har ny teknik omfamnats när behoven har funnits. Användningen och utvecklingen har mindre att göra med medier och tekniken, och mer och snarare att göra med det sociala och politiska klimatet.

Tyvärr har synliggörande på sociala medier också en baksida. Användare vittnar om behovet av att nu ta hänsyn till en mängd olika åhörare och till risken för olämpliga, diskriminerande eller rasistiska kommentarer (Carlson & Frazer 2020; Cocq & DuBois 2019; Hällgren 2017). Förhoppningsvis kan vissa plattformar eller grupper på sociala medier utvecklas till att bli trygga rum, eller ge högre grad av kontroll – som SameNet var en gång i tiden.

Sociala medier är i mångt och mycket en offentlig plats, där många möts, som många passerar, och varifrån ljud och bild sprids. Att de samiska språken syns där innebär inte nödvändigtvis att de tar mer plats. Däremot är denna form av platstagande och synliggörande oerhört viktig för talarna av de olika samiska språken, och för de som vill återta sitt språk. Samiska talas inte längre i det dolda eller i enbart privata domäner såsom i hemmet, utan sociala medier har blivit till ett flertal domäner där språken kan användas – och används.

Referenser

Carlson, Bronwyn & Frazer, Ryan 2015. ‘It’s like going to a cemetery and lighting a candle’: Aboriginal Australians, sorry business and social media. Alternative: An International Journal of Indigenous Peoples, 11(3), 211–224.

Carlson, Bronwyn & Frazer, Ryan. 2020. “They got filters”: Indigenous social media, the settler gaze, and a politics of Hope. Social Media + Society, 6(2).

Cocq, Coppélie & DuBois, Thomas A. 2019 Sámi Media and Indigenous Agency in the Arctic North. University of Washington Press.

Dégh, Linda. 1994. American Folklore and the Mass Media. Bloomington, Ind.: Indiana University Press.

Giellatekno, https://giellatekno.uit.no/index.eng.html (2021-10-03).

Hällgren, Katarina (Red.) 2017 #vardagsrasismmotmigsomsame. Sveriges Radio Sameradion & SVT Sápmi 2017.

Outakoski, Hanna, Cocq, Coppélie & Steggo, Peter 2018 “Strengthening Indigenous languages in the digital age: social media–supported learning in Sápmi.“ Media International Australia, Vol. 169 (1) 21–31 Sametinget 2017. Sámás-parlör: Sámásmuinna2, Sámástamujna2, Sámásthmujna2, Saemesthmunnjien2. Kiruna.

*skribenten är professor vid Umeå universitet

[1]https://giellatekno.uit.no/index.eng.html

[2] Kampanjen i Sverige följde en modell som genomförts i Norge, och kom därför att kallas Sámás muinna 2.

---