Laboratorium 2/2022 – Sommarstugor, förankring och drömmar

I detta nummer av Laboratorium får vi ta del av hur livet och tiden kan te sig på sommarstugan och i processen att renovera ett 1950-talshus.

Lena Marander-Eklund och Julia Öhman analyserar i sin artikel  ”Det ska vara som det alltid har varit”. Sommarstugan – en tidskapsel? frågelistsvar om människors relationer till sina sommarstugor, i syfte att studera hur sommarstugans och sommarstugelivets tid gestaltas. Som Marander-Eklund och Öhman konstaterar, finns det i Finland över 500 000 fritidshus som spelar en viktig roll för många av sina ägare. Med begreppen ”stugtid” och ”tidskapsel” ringar de in hur sommarstugan i många fall framstår som en speciell plats med en speciell tid som skiljer sig från vardagens, där sommarstugan som tidskapsel är delaktig i att producera den speciella stugtiden. Hur denna tidskapsel ska förvaltas och skötas och vad en lyckad stugtid innebär och består av, kan det råda delade meningar om, inte minst mellan olika generationer. Sommarstugan kan beskrivas både som andrum, fristad och arbetsläger. Ibland ställer en kär stuga sådana krav på sina ägare, att de inte ser någon annan möjlighet än att sälja.

De retroentusiaster som Susanna Rolfsdotter-Eliasson har följt i deras renovering av sitt fritidshus, ställs också inför utmaningar när de försöker förvalta och ”renovera tillbaka” 1950-talet i ett hus som är byggt vid denna tid. Rolfsdotter-Eliasson beskriver i sin artikel Bevara, förhandla, förvalta – om retroentusiasternas fritidshus hur dessa renoveringar ibland alstrar känslor av misslyckande. Ideal, drömmar och verklighet kan visa sig svåra att förena. Den åldrande materialiteten i huset, i form av till exempel tapeter och kakel, för med sig både möjligheter och begränsningar och blir något att förhandla med, anpassa sig till och finna kompromisser för. Den stämning och stil som eftersträvas låter sig i dessa förhandlingar inte alltid materialiseras.

I båda artiklarna tar författarna också upp hur människor på olika sätt söker en känsla av förankring i sina fritidshus. Förankringen kan gälla kontakt till den egna barndomen eller till tidigare generationer som vistats och satt sin prägel på sommarstugan, men det kan också gälla att förvalta och göra sig delaktig i ett det kulturarv som ett 1950-talshus står för. På samma gång är fritidshuset viktigt som ett ställe att sätta sin egen prägel på. I sådana spänningsfält, mellan bevarande och skaparlust, modernisering och konservering, kan fritidshusliv utspela sig.

Trevlig läsning!