Matens betydelse för barnkalaset – en studie i föräldrars och lärares upplevelser av matens betydelse vid anordnandet av barnkalas

Charlotta Böhlström

Födelsedag är ett ord som väcker många känslor och minnen. För en del förknippas det med något positivt, medan andra kan uppleva det som ett nödvändigt ont eller som en dag bland alla andra dagar. I många familjer uppmärksammas familjemedlemmarnas födelsedagar med tårta, sång och presenter. För barnen ordnas ofta födelsedagsfester, i bästa fall två: ett för familjen och släkten och ett för kompisarna.

I Finland började födelsedagsfirandet med kalas i de högre samhällsklasserna i början av 1900-talet, men blev vanligt bland alla samhällsklasser på 1950-talet (Bergman & Ekrem, 2020). Idag är barnkalaset en viktig del av barnens uppväxt och det anses nästan som en plikt för föräldrarna att ordna ett bra kalas. Med barnkalas avses en fest där barnet firar sin födelsedag tillsammans med andra barn.

Vägen till kalaset kan vara lång och påverkas av många olika faktorer, dessutom är valmöjligheterna vid organiseringen av barnkalasen otaliga. En del firar sin födelsedag med kalas hemma för sina närmaste vänner, medan andra bjuder en större grupp kompisar till exempelvis ett inomhuslekland. Utöver det egna kalaset blir barnen ofta bjudna på kompisarnas kalas, vilket innebär att barn i allmänhet firar födelsedagar flera gånger om året. Med tanke på att födelsedagar förekommer året runt är barnkalas en stor del av barnens liv.

Det som dock har varit, och fortfarande är, gemensamt för de flesta barnkalasen är trakteringen. Även om kalasen kan se olika ut, bjuds det alltid på något ätbart. Trakteringen kan påverkas av traditioner men även av trender eller dieter som behöver beaktas.

Som universitetslärare i husliga ekonomins didaktik och doktorand inom pedagogiska vetenskaper vid Åbo Akademi, är jag intresserad av trakteringen under barnkalasen. Vad har det bjudits på tidigare och vad bjuds det på idag? Är själva matsituationen viktig för kalaset och vad kan måltiden säga om kalaset och familjens mattraditioner? Genom att ta reda på vad som serverades på barnkalasen tidigare och jämföra det med trakteringen idag får vi en uppfattning om matkulturen förknippad med kalas i Finland. En intressant aspekt att forska i är också hur traditioner förs vidare från generation till generation. I vilken utsträckning påverkar den egna barndomens kalas anordnandet av barnkalas idag?

Föräldrarnas kalasminnen

För att ta reda på vilka faktorer som påverkar planeringen och anordnandet av barnkalas idag är det viktigt att blicka tillbaka på barnkalasen då föräldrar till barn i klasåldern var barn. Kalasåldern infaller oftast i åldern 4–10 år. Barnkalas bland kompisar brukar bli vanligt från och med 4-års åldern för att vara som intensivast fram till ungefär 10-års åldern.

Genom att studera vilka matminnen föräldrarna har från sina egna barnkalas fås en förståelse för matens betydelse för kalas. Samtidigt ger det en grund för att diskutera matens och måltidens roll för barnkalaset idag och huruvida barndomens kalas påverkar anordnandet av kalasen för egna barn. Förutom själva trakteringen och dess innehåll är matsituationen intressant. Hur upplevdes måltiden under barndomens kalas och vilka känslor väckte den? Hur ser föräldrar till barn i kalasåldern på matsituationen under ett barnkalas idag, är den viktig för kalaset och hur beter sig barnen vid matbordet?

Traditionellt sett har kalasanordnandet varit kvinnans uppgift i och med att hon skötte hushållet och ansvarade för hushållsarbetet (Pleck, 2000). Idag ser fördelningen av hushållsarbetet annorlunda ut, män förväntas delta lika mycket och de typiska könsrollerna suddas ut. Hur ser då ansvarsfördelningen ut när det kommer till barnkalas idag, vem planerar och verkställer kalasen i hemmet? Är det fortfarande mammans uppgift eller kan pappan ansvara för att ordna barnkalas? Ytterligare en aspekt är barnens deltagande, vill barnen delta i planeringen och tillagning av trakteringen till det egna kalaset och i vilken utsträckning får de göra det? Hur mycket föräldrarna låter barnen bestämma och delta kan påverkas av huruvida föräldrarna själva deltog i anordnandet av sina egna barnkalas som barn. Därför är det också av intresse att blicka tillbaka på vem som planerade och tillagade trakteringen då dagens föräldrar firade barnkalas. Samtidigt fås en uppfattning av om det var mamman, pappan eller båda föräldrarna som stod för bakningen och pyntandet inför ett barnkalas.

Stress och förväntningar

Som förälder till två flickor i kalasåldern kan jag ibland känna en viss stress över att ordna barnkalas. Jag upplever att det finns förväntningar, både hos födelsedagsbarnet och kompisarna men även hos andra föräldrar på hur barnkalasen ska se ut. På sociala medier ges tips och idéer på hur man kan duka enligt ett visst tema eller hur den häftigaste födelsedagstårtan bakas. Det här bidrar till höga förväntningar och ibland känns det nästan som om barnkalasen är en tävling, föräldrar emellan, om vem som bjuder på flest kakor eller vem som dukar finast.

En annan stressfaktor för föräldrar när det kommer till kalasmat är tanken om att göra de rätta matvalen och därmed bli accepterad av andra. Den typiska och traditionella kalasmaten som innehåller mycket socker, fett och vitt mjöl är mycket omdiskuterad och anses idag ohälsosam. Dessutom rekommenderas vi att äta ekologiskt, klimatsmart och hållbart genom att till exempel beakta livsmedlens transportsträckor eller välja mer vegetabilier. Även gästernas dieter och allergier bör beaktas och trakteringen gärna anpassas enligt dem. Samtidigt präglas kalasmaten av traditioner, det finns förväntningar på godsaker så som kakor, glass, godis och läsk, speciellt hos barnen. För föräldrar kan det här bli en oerhörd stress att tampas med – vilken aspekt väger tyngst? Vilken väg är bäst att välja för att kalasmaten ska bli rätt ur alla perspektiv?

För den som inte vill eller kan ordna kalaset i hemmet är det möjligt att utlokalisera festen. Många företag erbjuder kalaspaket där det förutom själva festlokalen också ingår traktering och program. Visserligen är det här inget nytt fenomen, enligt Kaivola (1998, s.56) blev det på 1980-talet vanligt, speciellt i Helsingfors, att ordna barnkalas bland 4–7-åringar på hamburgerrestaurang. McDonald´s började ordna barnkalas 1984 och Hesburger 1991. Först ut var Carrols som började redan år 1982. (Kaivola 1998, s.56).  Idag är det dock inte enbart snabbmatskedjor som erbjuder kalaspaket, bland annat simhallar, dansskolor, inomhuslekland och bowlinghallar kan ordna kalas.

Utlokaliseringen av barnkalaset underlättar för många föräldrar, stressen förknippad med att planera, göra inköp, baka, dekorera och ordna lekar faller bort och det finns tid för annat.  Dock kan det också leda till en känsla av att behöva prestera och boka ett så häftigt ställe som möjligt. Om många familjer inom en viss grupp väljer att utlokalisera barnkalaset, uppskattar barnen då ett traditionellt ”hemmakalas” och på vilket sätt påverkar det traditioner förknippade med trakteringen under barnkalaset?

Kalas i skolan och daghem

Även om det oftast är hemmet eller familjen som ansvarar för barnkalasen är födelsedagar också en del av verksamheten inom småbarnspedagogiken och i skolan. I grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen (Utbildningsstyrelsen 2014) diskuteras undervisningen som stöd för elevernas kulturella identitet och lärarna uppmanas uppmuntra eleverna till att delta i kulturella och sociala gemenskaper. Skolan har alltså en viktig roll när det kommer till att stärka den kulturella identiteten bland barn och unga.

I många daghem firas födelsedagsbarnet med sång och kort, en eventuell present kan också ingå. Traditionen om att födelsedagsbarnet bjuder på till exempel tårta eller glass, som jag kommer ihåg från min barndom, har helt fallit bort. I grundskolans lägre klasser är det mer vanligt att uppmärksamma födelsedagsbarnet med enbart en sång medan födelsedagar nödvändigtvis inte uppmärksammas alls i de högre klasserna.

Många skolor och daghem har även regler om att barnen inte får tala om kalas i skolan eller dagis och att inbjudningar inte ska delas ut där. Kalasinbjudningar kan även vara en utmaning för föräldrar. En del skolklasser eller daghemsgrupper har en överenskommelse om att hela gruppen ska bjudas, vilket kan vara problematiskt för en del familjer ur ett ekonomiskt perspektiv men också med tanke på utrymme i hemmet. Att ordna kalas (för många) kan bli kostsamt med alla tillbehör för att inte tala om presenter som ska köpas varje gång någon i gruppen fyller år.

Kalasinbjudningar kan också vara ett sätt att inkludera eller exkludera någon i gruppen och leda till att kalas används som maktvapen. ”Du får inte komma på mitt kalas om du…” eller ”Du får komma på mitt kalas om du…” används ofta av barn i syfte om att få andra barn att göra som de vill genom att hota eller muta med kalas(inbjudningar). Speciellt bland små flickor är det här en vanlig typ av beteende då det handlar om relationell aggression (Crick m.fl. 2004, s. 2). Barkah och Bashir (2017) menar att kränkningar av ovannämnda typ kan förekomma i småbarnsgrupper när personalen inte hör.

Barnkalas kan idag ses som en näst intill obligatorisk fest där barnet får fira sin födelsedag tillsammans med sina vänner. Även om barnkalasen har ändrat karaktär genom åren har trakteringen alltid funnits med. I början var födelsedagstårtan med ljus viktig, idag har den många gånger ersatts med något annat. Genom att ta del av föräldrars upplevelser av barnkalas i sin barndom och jämföra dem med barnkalas som föräldrarna ordnar för sina barn, fås en uppfattning av matens betydelse för kalaset. Även om kalasanordnandet kan orsaka stress hos föräldrar är det ett viktigt sätt att föra vidare mattraditioner från generation till generation.

Referenser

Barkah, D. och Bashir, N. (2017). Du får inte komma på mitt födelsedagskalas! En studie om kränkning och dess uppkomst i förskolor. Mälardalens högskola, Eskilstuna, Västerås. Akademin för utbildning, kultur och kommunikation.

Bergman, A. och Ekrem, C. (2020). Den stora finlandssvenska festboken. SLS: Helsingfors.

Crick, N., Ostrov, J., Appeleyard, K., Jansen, E., och Casas, J. (2004). Relational Aggression in Early Childhood: “You Can’t Come to My Birthday Party Unless…”. Ingår i: Putallaz, M. & Bierman, K. L. (Eds.). Aggression, Antisocial Behavior, and Violence Among Girls: A Developmental Perspective Duke Series in Child Development and Public Policy. New York: Guilford Press. (sid.71-89). Hämtad 7 maj 2019, från https://www.researchgate.net/profile/Jamie_Ostrov/publication/232518101_Relational_Aggression_in_Early_Childhood_You_Can’t_Come_to_My_Birthday_Party_Unless/links/00463526fe23c01ab9000000.pdf

Jennings, L. och Brace-Govan, J. (2013). Maternal visibility at the commodity frontier: Weaving love into birthday party consumption. Journal of Consumer Culture 20014, 14(1) s.88–112.

Kaivola, T. (1998). Lasten juhlat. Rotinasta rippikouluun. SKS.

Kvale, S. och Brinkman, S. (2017). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lund, E och Stendén, S. (2015) Barnkalas flyttar hemifrån. Linnéuniversitetet. Kalmar, Växsjö. Hämtad 7 maj 2019 från http://www.divaportal.se/smash/get/diva2:824660/FULLTEXT01.pdf

Nationalencyklopedin ([u.å.]). Födelsedagsfirande. Hämtad 7 maj 2019, från https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%B6delsedagsfirande

Pleck, E. (2000). Celebrating the family. Ethnicity, Consumer Culture and Family Rituals. Harvard University Press.

Utbildningsstyrelsen. (2014). Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2014. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen.