”Islands mest trofasta tjänare” – islandshästen och turismen

Ellen Lund & Ailana Moore

 

Äventyr. Natur. En unik upplevelse.

Så här kan en ridtur på islandshäst marknadsföras på nätet. Som många turistaktiviteter på Island betonas friluftsverksamheten och naturen som huvudsakliga attraktioner. Islandshästen är en unik ras som prisas för sin personlighet, styrka och härdighet. Dessa egenskaper har utvecklats på grund av den karga isländska miljön, och de har behållits tack vare att islandshästarna hållits isolerade. Inga andra hästraser tillåts på Island och de islandshästar som förs till andra länder får aldrig återvända. Rasens exklusivitet ger dem en exotisk dimension och de har blivit starkt kopplade till hemlandet. Rasen är ännu mera exklusiv med tanke på landets artfattigdom och begränsade fauna av kräldjur och insekter. Islandshästar är en symbol för Island, en symbol för naturen och hur levande varelser kan anpassa sig till extrema miljöer.

 

Islandshästturism på nätet

Islandshästar används inom turistindustrin främst för ridturer. Ridturerna erbjuds av privata gårdar, men gårdarna samarbetar oftast med turistbyråer som når en bredare publik och medför ömsesidiga affärer. Friluftsturismen är oerhört populär på Island, och många besöker landet just för fysiska upplevelser som är unika för landet, som att bestiga vulkaner, simma i varma källor, vandra längs glaciärer och så vidare. Att ge sig ut på ridturer är inte något ovanligt inom friluftsturismen i de flesta länder och det är ett populärt sätt att se omgivningen på nära håll. Det som gör det en unik upplevelse på Island är just hästen i sig, som är en del av landet lika mycket som vulkanerna och varma källorna. Medan man kan stöta på hästarna utanför Island är det något alldeles speciellt med att rida dem i den miljö de är bäst anpassade för.

Ett begrepp som förekommer ofta på nätsidor som erbjuder ridturer på Island är ”den personliga upplevelsen”. Vad innebär den personliga upplevelsen? Det betyder att ridturerna kan utföras av även oerfarna ryttare, samt anpassas till vad det är som ryttaren vill uppleva. Ridturerna är därmed tillgängliga och strukturerade så att de är roliga för både folk som är hästintresserade och de som inte annars rider men ändå vill vara med om något så centralt isländskt. Det finns många alternativ att välja mellan, från att rida längs kusten, längs floder, i berg och även vid vulkaner. Det finns också valfrihet i hur länge man vill rida, med allt från en timmes turer till en veckas exkursioner. Begreppet ger också en viss makt till turisten, som får bestämma till en viss del villkoren av sin upplevelse. Det ger en dimension av individuellt bestämmande till upplevelsen, vilket kopplas till islandshästen som en symbol av frihet. En annan aspekt av den personliga upplevelsen är ordet ”upplevelse” och hur det används. Upplevelse och äventyr används för att beskriva ridturerna och ordvalen väcker redan känslor hos läsare. Många som reser, särskilt de som söker sig till friluftsturism, strävar efter att uppleva något speciellt, något som ligger utanför vardagen och något som är särskilt till den plats de besöker. Till detta ändamål är islandshästen perfekt, eftersom den har lite av allt att erbjuda.

Ett annat begrepp som används av turistnätsidor är ”den sanna isländska upplevelsen”. Här ligger inte fokus på den personliga upplevelsen och turisten själv, utan på landet i sig och dess autenticitet. Båda begreppen kopplas till en autentisk, eller på något sätt mera ”äkta” upplevelse än vad de flesta vanligtvis förknippar med turism. Detta kan bero på att isländsk turism ofta sätter tyngden på det naturliga över det mänskligt skapade.

Ridturer är den mest populära formen av islandshästturism, men det är inte den enda. Det finns också möjlighet för de som vill besöka bondgårdar att träffa hästarna utan att rida dem. Detta är ett bra alternativ för de som har barn som är för unga att komma med på ridturerna eller de som inte kan eller vill rida, men som ändå vill umgås med hästarna. På gårdarna får man dessutom lära sig mera om uppfödning och skötsel av hästarna, vilket intresserar många.

 

Den personliga upplevelsen

Under exkursionen till Island deltog jag[1] själv i en ridtur. Det kändes nästan som ett måste för en hästflicka som jag, och att få bekanta mig med den speciella hästrasen var något jag såg fram emot. Turen bokade jag på http://www.ishestar.is och namnet på turen var Viking Express Tour. Viking betyder att turen var anpassad för mer erfarna ryttare medan Express stod för att det var en kortare variant än deras ordinarie Viking Tour. Med på turen var tre andra kvinnor förutom jag och sedan en gruppledare som bestämde tempot och ledde oss genom den isländska terrängen. Vi red över de isländska vidderna och bland små knotiga träd i dalarna. Vi hade tur med vädret, eftersom det var uppehåll under hela ridturen trots att det annars regnade flera gånger om dagen under besöket. Under ridturen var tölten den gångart som vi red i mest. Jag hade tidigare hört att tölten skulle vara en mycket bekväm gångart att rida i men det var till en början svårt för mig att komma in i rytmen. Det var först mot slutet av ridturen, som varade i cirka två och en halv timme, som jag klarade av att rida i tölten utan att känna det som om jag höll på att falla av hästryggen. Det märktes att turen var planerad för att turister ska få ut så mycket som möjligt av den. På två av ställena där vi tog paus för att låta hästarna vila fanns det naturliga grottor som vår gruppledare berättade om. Vi gick för att titta på en grotta med ingången vid marknivå och genomströmmande vatten. Således fick vi inte bara betrakta naturen från hästryggen, utan också se ovanliga fenomen på närmare håll.

Även om jag själv har 15 års erfarenhet av hästar och ridning i Finland märkte jag att jag inte kan speciellt mycket när det kommer till att rida islandshäst, vilket var en lärorik insikt. Ett område som jag själv anser mig vara kunnig i visade sig ha sidor som jag inte alls är bekant med. Detta ökade min respekt för de människor som har vuxit upp med hästarna på Island och har en stark koppling till djuren. Att upptäcka Island från hästryggen är verkligen som att slå två flugor i en smäll vad gäller att bekanta sig med landet. Man kommer närmare naturen än från en buss och får dessutom bekanta sig med islandshästens friska lynne och unika gångarter, oavsett hur erfaren ryttare man är.

Hästkulturen på Island är väldigt olik den hästkultur jag själv har vuxit upp med i Finland. Här sätts ofta fokus på att tävla, antingen i ridsport eller trav, eller på att träna hästarna på en ridplan. Det finns naturligtvis många som hellre rider ute i skogen och inte fokuserar på att uppnå specifika mål med sin ridning, men de flesta unga ryttare både tränar och tävlar. På Island är ryttargemenskapen stark och det är ungefär lika många män som kvinnor som håller på med ridning. Däremot är det är det inte alls lika vanligt med tävlingar och de som gör det tävlar i grenar som fyrgång eller femgång, det vill säga grenar där islandshästens två extra gångarter är i fokus. De flesta rider mest ute i terrängen. Jag fick också höra att det på Island är vanligt att ha flera tiotal hästar istället för bara en eller två, vilket de flesta i Finland har. Då kan man inte heller ge varje enskild häst uppmärksamhet på samma sätt som i andra länder. Det är vanligt att ägarna släpper ut hästarna till sommaren för att gå i stora flockar och beta.

 

En unik häst i en unik miljö

Islandshästen inte enbart unik på grund av rasens härdighet och isolerade miljö. Den har dessutom utvecklat två specifika gångstilar, tölt och skeið som är anpassade till Islands brokiga terräng. Tölt är en slags fyrtaktig gångart som är både snabb och smidig, det vill säga att ryttaren skakas inte särskilt mycket omkring på hästens rygg. I tölt kan man rida ganska långa sträckor utan att hästen eller ryttaren blir utmattad. Eftersom tölt är relativt bekvämt är det också bra för oerfarna ryttare som inte ridit i terräng och behöver något mera stabilt. Skeið, eller flygande pass, är den andra unika gången som är väldigt snabb men inte menad för distans. Gångarten rids enbart på platt mark och inte i terräng. Skeið kan även vara snabbare än galopp, även i så höga hastigheter som 50 kilometer i timmen.

Islandshästen har existerat i över tusen år på Island och har varit en central del av samhället. Hästen har varit en statussymbol i tiderna och prisades högt av bland annat vikingarna. Rasens starka koppling till Island är så djupgående att hästarna skall enligt WorldFengur, avelsboken för islandshästar, registreras under isländska namn. Detta gäller även de hästar som befinner sig i andra länder. På sätt och vis representerar hästarna landet Island trots att de aldrig får återvända.

 

Hästen och hemlandet

Islandshästen representerar något som många turister söker när de reser till det nordliga öriket, det vill säga en idealiserad bild av frihet och den vilda naturen. Naturen är central i reklamförandet av islandshästar. Bilder av Islands berg, dalar och varma källor med hästarna i förgrunden används för att förstärka kopplingen mellan hästen och landet för läsaren. Hästarna representeras som en del av landskapet, så de turister som är intresserade av att uppleva Islands natur bör helst uppleva landet från hästrygg.

 

[1] Detta avsnitt bygger på Ellen Lunds fältarbete på Island.

 

Källor
 

Arkivmaterial
Åbo, Åbo Akademi
Kulturvetenskapliga arkivet Cultura, Folkloristiska samlingarna
IF 2017/008:6 – Fältrapport från exkursion till Island
IF 2017/008:3 – Fältrapport från fältarbete på Internet

 
Internetkällor
Eldhestar http://eldhestar.is/ (2017-10-19)

Horses of Iceland http://www.horsesoficeland.is/ (2017-10-19)

Horses of Iceland – Community http://www.horsesoficeland.is/community/stories/value-in-icelandic-names/973 (2017-10-19)

Icelandic Horse http://icelandichorse.is/ (2017-10-19)

Inspired by Island http://www.inspiredbyiceland.com/things-to-do/activities/horses (2017-10-19)

Islandsresor http://www.islandsresor.se/sv/utflykter_reykjavik_island/ridturer_pa_islandshast_island (2017-10-19)

Om islandshästen http://www.icelandichorse.se/omislandshasten/Ursprungochhistoria/ (2017-10-19)