Golden Circle – Turistmassor i naturlandskap

Camilla Linko & Julia Öhman

 

Golden Circle är namnet på en välkänd rutt med natur och historiska destinationer på Island. En version av rutten kallas Golden Circle Classic och var föremål för fältarbetet som denna artikel baserar sig på. Den cirka 300 kilometer långa slingan som Golden Circle Classic följer börjar i Reykjavík och fortsätter till det södra höglandet på Island. Det finns många varianter av arrangerade resor i detta område, vars gemensamma nämnare är de nakna trädfattiga vyerna och de utpräglade naturdestinationerna Þingvellir, Gullfoss och Haukadalur. Golden Circle är en välbesökt turistrutt, mycket tack vare Islands fängslande landskap. I denna artikel presenteras de tre destinationerna i Golden Circle, samt diskuteras analytiskt genom begrepp som naturlandskap och turismens påverkan på naturupplevelsen.

 

Golden Circle som geo- och landskapsturism

Uppskattningen av landskap grundas i vad Newsome och Dowling (2010) kallar för den djupa mänskliga aspekten att uppleva underverken på vår planet. Natur-och landskapsturism kan enligt dem delas in i fyra nischer. Inom äventyrsturism blir geologi och landskap en kuliss för aktiviteter såsom extremsporter. Kulturell turism lyfter fram den samhälleliga betydelsen av geologiska material och deras bruk i form av konst samt andra kulturyttringar. Ekoturism baserar sig på uppskattningen av naturliv, flora och fauna, oftast i form av vad Newsome och Dowling kallar passiva aktiviteter såsom vandring och snorkling. Geoturism är en nisch inom turismen som baserar sig på uppskattningen av naturlandskap och geologiska fenomen. Geoturism har blivit en viktig aktivitet när vildmarksområden försvinner i takt med befolkningsökningen. Golden Circle Classic erbjuder tillträde till tre välkända landskap och geoplatser: Þingvellir nationalpark, Gullfoss vattenfall och Haukadalur geotermiska område.

Golden Circle Classic riktar sig till turister som vill ha möjligheten att enkelt och ställvis bekvämt bekanta sig med de utvalda destinationerna. Turen är uppbyggd av två delar: bussresa med guidning och självständig utforskning av destinationerna. På den guidade bussresan berättade turistguiden om hur människan levt och anpassat sig till den isländska naturen och miljön. Rundturens deltagare fick utforska destinationerna på egen hand under begränsade tidsramar. Områdena där turisterna rörde sig var avgränsade med rep och stängsel. Det fanns bekvämligheter för kommersiell turism; bland annat toaletter, souvenirbutiker och restauranger på alla destinationer.

 

Den subjektiva naturupplevelsen

Det förefaller naturligt att använda vår egen erfarenhet, den subjektiva upplevelsen som grund till studien. Vi deltog i Golden Circle Classic som turister och har därmed egna erfarenheter. Studien är utförd i form av ett fältarbete, under vilket vi gjorde deltagande observationer som i sin tur fördes i en forskningsdagbok. Analysen baserar sig på de subjektiva i naturupplevelsen som kan sägas vara en viktig del av Golden Circle.

För att förstå varför Golden Circle-rutten nått en sådan popularitet inom turistindustrin bör man titta närmare på vad den byggs upp av. Såsom det tidigare tagits upp är det naturen och upplevelsen som är det viktiga.  För att förstå vad som gör en natur- och vildmarksupplevelse till en ”bra upplevelse” kan man titta närmare på artikeln Tourism Struggling as the Icelandic Wilderness is Developed 2011 av Anna Dóra Sæþórsdóttir, där informanternas värderingar och upplevelser kategoriseras i anknytning till vildmarksupplevelser. Enligt Sæþórsdóttirs intervjupersoner var den orörda och vackra naturen den viktigaste komponenten. Speciellt Islands mångfasetterade landskap och färggranna vyer räknades upp. Den näst viktigaste delen var att uppleva något utanför den hektiska vardagen och slippa människomassor. En tredje komponent var spirituella, religiösa och historiska värden samt lärdom om sig själv och sin omgivning. En fjärde komponent var ensamhet och gemenskap: njutningen av att vara ensam i naturen eller tillsammans med några få. En femte komponent var utmaning. Människor ville utmana sig själva i naturen och vildmarken och tänja på sina egna gränser.

En annan infallsvinkel vi använder oss av för att granska värdemarkörerna i naturupplevelsen är kulturarvsbegreppet, som inom forskningssammanhang betraktas som en konstruktion (Lillbroända-Annala, 2014). Kulturarv är i en ständig process av skapande och återskapande, där aspekten av deltagande är viktigare än konservering. Någonting som får statusen kulturarv blir således brukbart för olika syften. Kulturarv som begrepp har varit aktuellt och omdiskuterat under de senaste decennierna, och har blivit ett instrument för turistekonomiska syften. Samtidigt som distansen mellan olika platser suddas ut med hjälp av internet och transportmedel, har den globala världen blivit ”platslös” – händelser, transaktioner och möten behöver inte nödvändigtvis förankras på en fysisk plats. Denna process har lett till att kulturarvsplatser och föremål har fått en accentuerad betydelse i den globaliserade världen. Dessutom finns det en minnesfunktion i upprätthållandet av byggnader och landskap, ”kulturarv ökar kännedomen om människornas rötter och deras kulturella och sociala identitet” (ibid., 45). Det immateriella kulturarvet kan således bevaras genom att omvårda det materiella kulturarvet.

 

Þingvellir – där två kontinenter möts

Vår första stopp på rutten Golden Circle var nationalparken UNESCO-världsarvet Þingvellir, beläget 47 km öster om Reykjavik. Synen av den vidsträckta parken var mäktig, alla höstens vackra färger blandades med varandra i solljuset medan en glittrande bäck med enorma hoppande fjällrödingar löpte igenom landskapet. En liten vit kyrka, Þingvellir kyrka, tre små tillhörande hus och en gravgård fanns mitt bland oktoberdagens färger.

I nationalparken sammanträdde Islands parlament Alltinget för första gången år 930 och samlades där årligen fram till år 1798 vilket gör platsen viktig ur ett historiskt och kulturellt perspektiv.^[1] Som världsarv är Þingvellir framför allt viktigt som ett kulturarv eftersom platsen berättar om vikingatida beslutsfattande. Det som ytterligare gör Þingvellir speciellt är dess geologi där gravsänkan, som är en del av mittatlantiska ryggen, påvisar interkontinental rörelse på ett ovanligt tydligt sätt. För oss besökare betydde detta att vi kunde promenera mellan två kontinenter medan kontinentalplattorna reste sig som raka, mörka väggar på bägge sidor om oss. Från en utsiktsplattform kunde vi beundra bergen som omringade parken, Islands största sjö Þingvallavatn och de gräsbevuxna lavafälten, som formar en helhet av många geologiskt och biologiskt speciella beståndsdelar på ett koncentrerat område. För en islänning är platsen ändå mer än så. Platsen är av stor historisk vikt och lite av en nationell symbol, en symbol för det egna parlamentet och friheten att bestämma över sitt hemland. Islands flagga som svajade på området var också ett tecken på detta. För någon som är bekant med Astrid Lindgrens sagor kan platsen förknippas med Bröderna Lejonhjärta, då några scener spelats in här.

 

Gullfoss – det gyllene fallet

Det andra stoppet var cirka en timme senare vid vattenfallet Gullfoss och dess turistcentrum. Vid Gullfoss kan man promenera till vattenfallet på två utmärkta rutter. Vattnet störtar i två steg ner i en 32 meter djup ravin, vilket skapar ett konstant mäktigt brus och stänk från vattnet. Omgivningen kring Gullfoss är öppet och kalt, vilket gör att bergen och glaciärerna som tornar sig i horisonten skapar en kontrast till det enfaldiga landskapet.

Skyltningen på området visade att det var förbjudet att röra sig i den närliggande naturen. Turisterna har inget tillträde till naturen utanför de två rutterna till vattenfallet, utmärkta med trägångar, sandväg och trappor. Förbudet upprätthålls även genom narrativ. Under bussturen berättade turistguiden att han vet om endast en person som överlevt ett fall i Gullfoss, en dansk turist som hade fallit i vattnet på grund av oaktsamhet.

Vid det närliggande turistcentret kan man sätta ner sig vid caféet och äta en isländsk kjötsúpa (köttsoppa) eller se sig runt i souvenirbutiken bland utomhuskläder och souvenirer. Genom förbuden blev det tydligt att man försökte bevara naturens tillstånd men samtidigt ge turisterna tillträde till att bruka destinationen för sin upplevelse. Det naturliga och orörda har inom turistnäringen på Island blivit något som landet kan kapitalisera på.

 

Haukadalur – en puttrande dal

Sedan bar det av mot den sista destinationen, dalen Haukadalur med gejsrarna Stokkur och Geysir. Under vårt besök fick vi uppleva gejsern Stokkur som sprutade vatten var fjärde eller åttonde minut, ibland med två tätt åtföljande sprutningar. Det var fantastiskt att se gejsern gång på gång spruta upp vatten och varje gång höra människors förtjusta och förundrade rop. Runt den sprutande gejsern fanns andra puttrande och rykande källor, en del med kristallklart vatten och andra med grumligare. En gemensam nämnare för gejsrarna och vattenhålen var lukten av svavel. Stokkur omringades av turister som febrilt försökte fånga spektaklet på bild. Golden Circle är en mycket fotogenisk tur med vackra och lätta fotograferingsobjekt. För flera turister verkade huvudsysslan på destinationerna vara att fånga naturen på bild. Att ha minnen från en resa i form av bilder på det man sett och upplevt, på sig själv och sina medresenärer kan bli en del av en lyckad upplevelse. Samtidigt, om än mer passivt, kunde man lära sig om naturen och geografin på Island.

 

Den goda vildmarksupplevelsens komponenter

Att Golden Circle tar besökarna till de ställen som den gör är ingen slump. För det första är det mycket vacker natur och kulturellt viktiga ställen som man visar upp och rent praktiskt kommer man nära sevärdheterna med bussen. Det finns toaletter, kafeterior med tillhörande souvenirbutiker, lättillgängliga och utmärkta rutter m.m. Man har alltså bearbetat och förändrat platsen för att passa turismen och besökarnas behov. Naturen har blivit en turistattraktion och resurs. Ett bra exempel på då ekonomiska aspekter används som orsak att bevara naturen, men också som en orsak att omvandla den (Hall, 1992; Hall, Muller & Saarinen 2009).

Under Golden Circle turen var speciellt den första av Sæþórsdóttirs komponenter, alltså den vackra orörda naturen, viktig för en bra naturupplevelse. Det var bilder av orörda vackra naturlandskap som syntes i marknadsföringen av utflykten på researrangörernas hemsidor. Golden Circle gav dock inte utrymme för att uppleva något särskilt orört eftersom allt var mycket kommersiellt. Människans påverkan syntes överallt i form av nednötta stigar, skyltar och turister som trängdes vid geoplatser och utsikter. Golden Circle turen uppfyllde enligt oss som var med på turen många av Sæþórsdóttirs komponenter, men de flesta av dem bara delvis, vilket är ganska beskrivande för turen. Naturen är vacker, besökaren har möjlighet att uppleva gemenskap med andra, lära sig nytt och uppleva något utanför vardagen. Naturen var dock inte särskilt orörd, folkmassorna gav inte möjlighet att uppleva något ensam och turen erbjöd inte någon speciell utmaning. Även i marknadsföringen lyftes rutten upp som mycket lätt. Turen kunde då i enlighet med komponenterna beskrivas som en medelbra naturupplevelse.

 

Det orörda möter kommersialisering – problem och möjligheter

Uppvärderingen av landskap och geoplatser har tillsammans med tillgängligheten bidragit med en del negativa faktorer. Det finns en risk att besökaren blir besviken då den äkta orörda naturen inte är lika påtaglig som marknadsförarna målat upp. Uppfattningen om att även populära destinationer inom landskapsturism skall vara orörda och fria från andra människor verkar vara spridd. Sæþórsdóttir tar upp ett mycket beskrivande exempel från en intervju hon gjort. Ur denna beskrivning kan man skilja en kritik mot turistindustrins väloljade maskineri.

“I hate it when those buses stop here and loads of tourists are dumped out to take pictures and then they are off again…They miss what it is all about, absorbing the nature straight into your body, instead of being in a hurry all the time” (Sæþórsdóttir, 2011, 174)

En video publicerad på en viralnyhetssida visar hur turister trots förbudsskyltar tar sig nära Gullfossvattenfallet i dåligt väder. På videon visas en spärrad stig som blir överstigen samt en vuxen som klättrar över ojämn stenmark med ett barn i famnen intill vattenfallet. Videon ackompanjeras av dramatisk orkestermusik. Det skapar tydligen också irritationsmoment då turister överskrider gemensamma överenskommelser och normer för hur man ska bete sig på en plats.

Den subjektiva upplevelsen påverkas också av miljömässiga faktorer. Människors säkerhet och naturens tillstånd övervakas på rutten med olika begränsningar mellan natur och civilisation. Naturen är en riskfaktor för människan och samtidigt sårbar för mänsklig interaktion. De faror och risker som förknippas med landskapsturism speglas av verkliga dödsfall orsakade av oförsiktigt beteende kring turistattraktioner. Händelserna har gett upphov till narrativ vars funktion är att dra gränser mellan det trygga och otrygga. Varningssägnen om den oförsiktiga dansken presenterad av guiden i bussen är ett exempel på detta.

Den uppvärdering av landskap som skapats i turistekonomiska syften samt det växande intresset för vildmarksturism, skapar ett motsägelsefullt utgångsläge för upplevelsen av den orörda naturen. Allt fler människor söker sig till orörda naturområden, men de förväntningar som byggs upp kan inte mötas på grund av belastningen som folkmassorna skapar. Strävan att uppleva och njuta av orörd natur störs av andra turister som i sin tur har samma strävanden.

De tre destinationerna vi besökt har uppvärderats och därmed utsatts för en instrumentell process för turistindustrins nytta. Oönskad trängsel, risktagande beteende och brott mot oskrivna regler är negativa konsekvenser av detta. Paradoxen som skapas av det ökade intresset för naturturism och den förbättrade tillgängligheten har också konsekvenser för människors säkerhet och naturens tillstånd. Detta leder till att hållbarhetsaspekter blir alltmer viktiga i turistindustrin.

Utgångsläget kan också skapa nytta. Processen som Golden Circle-destinationerna gått igenom skapar möjligheter för turistindustrin att på ett hållbart sätt värna om den orörda naturen och dela med sig av naturens under. Slitaget och belastningen är ett hot som kan bekämpas med omsorgsfull planering, restriktioner och tillräcklig undervisning för turister och researrangörer. Genom uppskattning av orörda landskap och kunskapsspridning om deras betydelse kunde geoturism på Island bidra till att bevara landskapen och Colden Circles geoplatser för kommande generationer.

---

^[1]  http://whc.unesco.org/en/list/1152 10.10.2017

 

Referenser

Arkivmaterial
Åbo, Åbo Akademi
Kulturvetenskapliga arkivet Cultura, Folkloristiska samlingarna
IF 2017/006:1 – Fältrapport från exkursion till Island

Litteratur
Lillbroända-Annala, Sanna 2014: ”Kulturarv som process och värdemarkör”. I: Steel m.fl. (red.) Muuttuva kulttuuriperintö – Det föränderliga kulturarvet, s. 41–61. Helsingfors: Ethnos.

Newsome, David & Dowling, Ross 2010: ”Setting an agenda for geotourism”. I: Newsome & Dowling (red.) Geotourism. The Tourism of Geology and Landscape, s. 1–12. Goodfellow Publishers.

Sæþórsdóttir, Anna Dóra 2011: ”Tourism Struggling as the Icelandic Wilderness is Developed”. I: Fredman, Peter & Tyrväinen, Liisa (red.), Frontiers in nature-based tourism: lessons from Finland, Iceland, Norway and Sweden.

Internetkällor
Geysir: https://www.britannica.com/search?query=geysir (12.10.2017)

Gullfoss: https://www.britannica.com/place/Gull-Falls (12.10.2017)

Okänd upphovsman, 2016. Tourists put themselves in danger at Iceland’s Gullfoss waterfall. Stuff.co.nz. http://www.stuff.co.nz/travel/news/77658733/tourists-put-themselves-in-danger-at-icelands-gullfoss-waterfall (19.10.2017)

Thingvellir: http://www.thingvellir.is/world-heritage/thingvellir-and-world-heritage.aspx (12.10.2017)

Unesco: http://whc.unesco.org/en/list/1152 (10.10.2017)