Intuition – en kvalificerad gissning?

22 juni, 2016

Karin Sandell

För att diskutera intuition och vägval i insamlings- och forskningsprocessen behöver man först definiera vad som avses med begreppet intuition. En diskussion med kollegorna visade att vi har lite olika syn på hur intuition kan definieras. Vad intuition är verkar vara både självklart och något högst ifrågasättbart. Enligt ordboksdefinitionen är intuition en ”filosofisk term för omedelbar uppfattning av ett objekt där alla moment uppfattas direkt, utan stöd av erfarenhet eller intellektuell analys” (Nationalencyklopedin). Det är en svårsmält definition. Kan man ens sätta fingret på vad intuition är och peka ut var den finns om den ska föregå intellektuell analys och inte basera sig på erfarenhet? Om man däremot definierar intuition som så kallad tyst kunskap, en kunskap som bygger på erfarenhet, öppnar begreppet upp nya möjligheter till analys av hur det kan fungera i forsknings- och insamlingsprocessen (jfr Björklund 2008).

I avhandlingen Från novis till expert: förtrogenhetskunskap i kognitiv och didaktisk belysning går Lars-Erik Björklund (2008) igenom tidigare forskning i intuition och konstaterar att den visat att människor med lång erfarenhet ofta blir bättre på det de gör. Studier av sjuksköterskor och läkare har visat att de som har lång tid i yrket gjorde bättre bedömningar snabbare. Man kallar det för en intuitiv förmåga. Motsvarande studier av lärare och affärsmän har gjorts med liknande resultat. (2008: 118–119, 129ff) Björklund presenterar psykologisk forskning som utgår från att den mänskliga hjärnan har dubbla system för att ta emot och analysera sinnesintryck, ett medvetet och ett omedvetet. Det omedvetna systemet lagrar våra sinnesintryck som bilder. Man kan säga att vi har en inre bilderbok med lagrade erfarenheter utifrån vad som hänt oss tidigare i livet, vi minns också om det slutade bra eller dåligt. När vi står inför en ny situation gör vi en omedveten bedömning av det aktuella läget och kan förutsäga utfallet utgående från de lagrade sinnesintrycken. Ju fler variationer av en situation vi upplevt, desto omfångsrikare blir bilderboken och sannolikheten ökar för att vi ska känna igen oss i en ny situation. (2008: 82–84)

När jag fick den här uppgiften framför mig, att presentera ett inlägg på kollokviet, började jag fundera på vad intuition över huvud taget betyder och hur jag använt mig av den i min forskning. Jag har nyligen beskrivit mitt tillvägagångssätt för att söka fram exempel på näthat på nätforumet Suomi24.fi. I samband med det har jag noterat att jag inte alla gånger på ett tydligt sätt kan förklara hur jag valt att klicka på vissa forumtrådar, medan andra inte intresserat mig.

För att hitta exempel på näthat mot finlandssvenskar gjorde jag sökningar på ”hurri” (skällsord för finlandssvenskar, ibland även för svenskar) men jag tog mig också en titt på rubriker och forumtrådar som inte innehöll ordet ”hurri” och som inte direkt innehöll några uppenbara tecken på att handla om finlandssvenskar. Däremot fanns det andra signaler om att de kunde vara intressanta för mig, det var något, ofta ämnesvalet, men i bland snarare tonen i inläggen som gjorde mig nyfiken på om det var något att ha. Jag spanade efter ledtrådar och bekanta tecken i nätmiljön. Till exempel kunde jag öppna en forumtråd för att se om det eventuellt fanns någon kommentar som var intressant för mig, trots att jag inte uppfattade att själva huvudinlägget innehöll exempel på näthat. Man kan alltså säga att jag hade en känsla för vilka ämnen som kunde orsaka vissa typer av reaktioner.

Kanske är det här min intuition kom in – något i mina tidigare erfarenheter av hur hatretorik, nätdiskussioner och prat om det svenska i Finland ser ut, fick mig att reagera. Detta ”något” som jag inte kan direkt sätta fingret på. Samtidigt var det många gånger denna känsla inte gav några för mig användbara resultat, mina antaganden om innehållet var fel.

Expertens förmåga att se är inte ofelbar, experten bedömer felaktigt, tar felaktiga beslut och reagerar automatiskt och oflexibelt. Hon har svårt att bedöma både sin egen och andra experters kompetens. Experten inser inte att saker som för henne själv är självklara kan vara svåra och komplicerade för andra. När vi frågar experten om de kunskaper som leder henne får vi ofta otydliga svar. Det verkar som om kunskapen som ligger bakom dessa färdigheter är dold eller tyst. För dem som vill skapa objektiva, rationella observations-, bedömnings- och beslutskriterier är det ofta problematiskt att få experter att tala. (Björklund 2008: 4)

Jag håller kanske inte med om allt som Björklund påstår här, men det jag finner speciellt intressant är: När vi frågar experten om de kunskaper som leder henne får vi ofta otydliga svar. Det verkar som om kunskapen som ligger bakom dessa färdigheter är dold eller tyst. Hur kan vi förstå och förklara den tysta kunskap vi använder oss av inom forskningen? Och hur kan vi få syn på den?

Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria i Uppsala berättar i en intervju för Sydsvenskan att hon inte alltid medvetet väljer sina projekt, utan att hon ”långt inne i sig” har en hel svärm av alternativ. Det kan verka slumpmässigt vilket det blir, men så är det inte riktigt. Hon parafraserar Pasteur som lär ha sagt att slumpen bara drabbar det förberedda medvetandet och konstaterar att det är så hon gör, hon plockar det som ligger närmast. Hon berättar att innehållet alltid blir tydligt för henne bara hon börjar skriva och att den första formuleringen är viktig. Hon benämner detta som en typ av intuition och säger att det handlar om att hon använder sin erfarenhet. (Ekström 2015)

Trots att jag är skeptisk till att försöka förklara delar av forskningsprocessen som intuitiv så menar jag inte att alla val vi gör är medvetna. Men som jag förstår det baseras också våra omedvetna val på tidigare erfarenheter och förväntningar, vi gör kvalificerade gissningar.

Litteraturlista

Björklund, Lars-Erik 2008: Från novis till expert: förtrogenhetskunskap i kognitiv och didaktisk belysning. Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Norrköping.

Ekström, Andreas 2015: ”Karin Johannisson sätter punkt”. Sydsvenskan 27.6.2015. http://www.sydsvenskan.se/ingen-sektion/den-sista-sjukdomen/ [15.2.2016]

Nationalencyklopedin, intuition. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/intuition [15.2.2016]