Om intuition och kulturanalytisk metodologi

Fredrik Nilsson

I essän Ledtrådar. Det teckentydande paradigmets rötter (1989) presenterar den italienske historikern Carlo Ginzburg, en tankeväckande hypotes, nämligen att de metoder som (bland andra) historiskt inriktade forskare använder sig av kan härledas till jägarsamhället. I kampen för överlevnad utvecklade jägaren en förmåga att se och tolka obetydliga spår i naturen, en förmåga att skapa ordning i ett virrvarr av mönster och information.

Jägarna lärde sig att rekonstruera ett osett bytesdjurs utseende och rörelser genom att studera de spår det lämnade efter sig […] De lärde sig att lukta, att iaktta, att ge innebörd och sammanhang åt det obetydligaste spår. De lärde sig att göra komplicerade överväganden och fatta snabba beslut i en mörk skog eller en förrädisk glänta. (1989, 14)

För forskarens del motsvaras den mörka skogen eller farliga gläntan av ett mycket stort eller väldigt litet historiskt material. Det handlar om en förmåga att betrakta små och till synes triviala detaljer i källorna som ledtrådar till hur människor tänkte. På ett snarlikt sätt resonerar den amerikanske historikern Robert Darnton i inledningen till Stora kattmassakern. Han ”strövar genom arkiven” i ett sökande efter spår (1984/1987, 8) som han sedan är beredd att följa vart de än leder honom. Förvisso, påpekar Darnton, har denna metod ibland skapat en känsla av vilsenhet, men oftast har den varit produktiv: ”Att förirra sig bort från allfarvägen är kanske inte någon lysande metodik men ger en åtminstone tillfällen att finna ovanliga utsiktspunkter, och dessa kan vara mycket avslöjande” (1987, 9). Exakt vad de avslöjar varierar, men forskaren kan inte stanna på dessa platser utan måste fortsätta sitt strövande för att förstå det förflutnas (och nuets) annorlundahet: ”Vi behöver ideligen ryckas ut ur en falsk känsla av förtrogenhet med det förflutna och få nya doser av kulturchock” (Darnton 1987, 8).

Ginzburg och Darnton jämför arkivstudier och dokumentanalyser med rörelser i fysiska rum där fler sinnen än blicken aktiveras och där forskaren riskerar att drabbas av såväl vilsenhet som kulturchock. Men vad är det egentligen för slags metoder de beskriver? Kan man lukta sig fram i ett arkiv, i ett historiskt material? Hur går det till i konkret mening när man hittar ett spår och hur vet man att det är ett spår överhuvudtaget? Vad gör forskaren när hen förirrat sig bort från allfarvägen, när känslan av vilsenhet tilltar och den så kallade utsiktspunkten ännu inte hittats? Dessa frågor behandlas mer utförligt i en kommande bok om kulturhistoriska metoder (Jönsson & Nilsson 2016) och i föreliggande artikel fokuseras enbart på intuition. Måhända en aning provokativt menar nämligen Ginzburg att intuition är en viktig beståndsdel i forskningsprocesser.

Ingen människa kan lära sig hur man blir en kännare eller diagnostiker bara genom att tillämpa reglerna. I samband med detta slags kunskap spelar sådana faktorer in som inte kan mätas; en sniff, en blick, en intuition. (1989, 38)

Ginzburg tycks plädera för en mystisk metod som för tankarna till grundtemat i Star Wars: May the Force Be with You! Men fullt så mystisk är egentligen inte Ginzburg. För honom är intuitionen inte en mystisk metod, ej heller en nedärvd biologisk, överhistorisk förmåga. Intuition är istället baserad på tidigare gjorda erfarenheter, på en förtrogenhet med materialet samt på en kunskap om tidsliga och rumsliga sammanhang, dvs. kontext. Omedvetet, eller intuitivt, har min egen forskning präglats av både Ginzburgs och Darntons i viss mån vaga metodologi. Jag har också strövat genom arkiv, gått vilse och kommit till oväntade utsiktspunkter, som i sin tur fört mig vidare till nya spår, nya vägval. Strövandet har emellertid inte varit helt förutsättningslöst, en del vägval har gjorts redan innan jag kastat mig in i materialet.

Oftast har mina studier utgått från teoretiskt formulerade frågor som styrt blickens möte med materialet, utan frågorna ter sig materialet stumt och otillgängligt. Denna metod skiljer sig inte från exempelvis Darntons (1987) vars spårande är teoretiskt drivet. Utgångspunkten för hans studier är ett antropologiskt kulturbegrepp som betonar läroprocesser och kulturella logiker, vilket styr både hans blick på materialet och tolknings- eller analysramar. Han strövar alltså inte helt förutsättningslöst, han har med både karta och kompass. Men även om teoretiska perspektiv varit vägledande så har det, för min egen del, inte handlat om en så kallad skygglappsteknik. Istället har även materialet tillåtits styra processen: Om jag har stött på förtätningar, upprepningar, av ett visst tema i materialet, så har detta spår följts – även om det fört mig bort från mina teoretiskt formulerade utgångspunkter.

För att förstå sådana förtätningar har det dessutom i regel behövts ytterligare andra teoretiska begrepp eller perspektiv; det teoretiska ramverket har på så sätt utvecklats i mötet med materialet. Låt mig exemplifiera.

Tillsammans med historikern Johan A. Lundin har jag undersökt hur transnationella, kriminella nätverk formades i samband med 1920-talets spritsmuggling (Lundin & Nilsson 2015). En delstudie i projektet baserades på den franske samhällsplaneraren Paul Virilios diskussioner om snabba teknologiers samhällsformerande kraft. När jag gick igenom polisrapporter, förhör, domstolshandlingar och artiklar i massmedia så upptäckte jag följaktligen teknologier och snabba rörelser överallt. Jag såg hur moderna motorbåtar, moderna amerikanska bilar, modern radiokommunikation och telefoner skapade kriminella nätverk. Men annat trängde också fram i materialet, särskilt i polisförhören, nämligen platser såsom kolonier. Kolonier fungerade som lagerutrymmen för insmugglad sprit och som försäljningscentraler. Kolonier kunde även användas som gömställen för smugglare på flykt och som lönnkrogar. När kolonispåret identifierats växte en hel kriminell geografi fram ur materialet; kolonierna knöts nämligen samman med submarina spritdepåer, garage, restauranger, hotell och lönnkrogar (Nilsson 2015). För att förstå den kriminella geografin behövde jag aktivera andra teoretiska verktyg än de som hade fungerat som delstudiens utgångspunkter. I en kommande studie fokuserar jag därför på smugglarnas etablering av heterotopier och myndigheternas försök att etablera ett genomskinligt, monotopiskt rum i Östersjöområdet. Virilio har fått sällskap av Michel Foucault, Henri Lefbvre och Michel de Certeau. Här bör det understrykas att intuition inte nödvändigtvis innebär en ögonblicklig kursändring, utan det handlar snarare om en insikt om att det finns stigar som man kan återkomma till och följa vid ett annat tillfälle. Kolonierna fick inget utrymme i den bok vi skrev om smugglingen (Lundin & Nilsson 2015), utan det är ett spår jag har följt på senare tid.

I ett annat forskningsprojekt hade vi ambitionen att skriva om Frälsningsarmén vid tiden kring sekelskiftet 1900, med fokus på genus, kropp och uniform. Projektet utgick från en idé om att kvinnliga och manliga soldater som valde att verka inom arméns ramar också utmanade genusnormer (se t.ex. Lundin 2014, Nilsson 2013). I teoretisk mening var projektet inspirerat av Judith Butlers diskussioner av genus och performativitet. I en religiös kontext skulle alltså projektet bland annat undersöka en modern, stark kvinnlighet som stod i ett kontrastförhållande till borgerlighetens kvinnliga ideal och som samtidigt utgjorde ett alternativ till den framväxande arbetarrörelsens kvinnoideal.

I ett mycket omfattande material fokuserade jag följaktligen på hur uniformer diskuterades i arméns olika tidskrifter, men även hur unga kvinnor berättade om sina uniformer i brev till varandra samt hur de berättade om sina uniformer i brev till arméns ledning. Uniformen tycktes ge dem mod och styrka att utmana konventioner av olika slag. Men något oväntat upptäcktes också i brevmaterialet, nämligen att soldater och officerare påfallande ofta gav uttryck för utmattning eller sjukdomstillstånd. Till detta kom ett ständigt uttalat behov av vila, men också ett konstant dåligt samvete för att man inte var stark och en uppgivenhet när man inte orkade strida. Berättelserna om sjukdom och svaghet väckte frågor rörande martyrskap som ideal och erfarenhet i en modern religiös rörelse: Hur gjordes martyrskapet i arméns officiella skrifter och på vilka sätt ingick martyrskapet som ett kulturellt meningsbärande element i de kvinnliga soldaternas sjukdomsberättelser? (Nilsson 2012). Även här tilläts alltså materialet leda mig till nya frågor samtidigt som blicken i viss mån var kalibrerad på förhand. Jag var mottaglig för sjukdomssignaler i materialet, eftersom jag nyligen hade avslutat ett projekt om hur feta, och i en del fall sjuka män, hade hanterat och förhandlat maskulina ideal under 1800- och 1900-talet (Nilsson 2011).

Avslutande reflektion om intuition

Som forskare är det betydelsefullt att inte låta sig styras allt för hårt av på förhand bestämda teoretiska vägval, utan att vara följsam i processen; att likt Darnton ge sig ut i det okända, att lämna den teoretiska allfarvägen, för att på så sätt kunna rita om kartan. Utan nyfikenhet och öppenhet inför materialets innehåll, så finns det en överhängande risk att vi bara repeterar sådant som är känt sedan tidigare. Intuition är viktigt i detta avseende eftersom den påverkar vägvalen, men intuition är inte en mystisk metod eller förmåga. Det handlar om en uppövad färdighet baserad på erfarenheter av olika slag såsom att vara i ett material och att vara beredd att visa lyhördhet inför dess komplexitet. Men det handlar också om att vara försedd med teoretiska verktyg samtidigt som man har en beredskap att addera andra begrepp och verktyg i mötet med materialet. Det är naturligtvis även viktigt att vara väl inläst på det empiriska fältet samt att ha kunskap om tiden och rummet.

Om det finns intuitivt präglad forskning så finns nog ledtrådarna till dess mjuka systematik i skärningspunkten mellan dessa erfarenheter.

Litteraturförteckning

Darnton, Robert 1984/1987: Stora kattmassakern och andra kulturhistoriska bilder från fransk upplysningstid. Stockholm: Ordfront Förlag.

Ginzburg, Carlo 1989: Ledtrådar. Essäer om konst, förbjuden kunskap och dold historia. Häften för kritiska studier, jubileumsutgåva 1989.

Jönsson, Lars-Eric & Nilsson, Fredrik 2016: Kulturhistoriska metoder. En introduktion till kulturhistoriska analyser. Under utgivning. Lund Studies in Arts and Cultural Science.

Lundin, Johan A. 2014: Predikande kvinnor och gråtande män. Frälsningsarmén i Sverige 1882 – 1921. Malmö: Kira Förlag.

Lundin, Johan A. & Nilsson, Fredrik 2015: Spritsmuggling på Östersjön. En kulturhistorisk studie av nätverk i tillblivelse. Göteborg: Makadam Förlag.

Nilsson, Fredrik 2011: I ett bolster av fett. En kulturhistoria om övervikt, maskulinitet och klass. Malmö: Sekel Förlag.

Nilsson, Fredrik 2012: Martyrer och respektabla kvinnor. Osäkra identiteter inom Frälsningsarmén vid 1800-talets slut. I: Individer i rörelse. Kulturhistoria i 1880-talets Sverige, Birgitta Svensson & Anna Wallette (red.). Göteborg: Makadam Förlag.

Nilsson, Fredrik 2013: ”Vi måste taga de olyckliga till våra hem och hjärtan”. Frälsningsarmén och gästfrihetens gränser. RIG. Rig. Kulturhistorisk tidskrift. nr 2 2013.

Nilsson, Fredrik 2015: Under ytan. Om spritsmuggling och heterotopier. Opublicerad seminarieuppsats som presenterades på Historiska seminariet, Åbo Akademi, december 2015.