Hotet från underjorden – från viktorianska tunnlar till superavlopp

Blanka Henriksson & Ann-Helen Sund

Under stadens yta går ett myller av gångar. I somliga är trafiken livlig – där färdas människor, fordon och varor fram och tillbaka. Andra passager är tomma och övergivna. De har kanske förlorat sin funktion. Somliga tunnlar är välbekanta, andra är dolda och hemliga.Tunnlar har grävts för att bygga upp försvar och de har använts för att skydda människor under krig och katastrofer. Särskilda tunnlar skapas för att förse staden ovan jord med elektricitet, värme, vatten och kommunikationsmöjligheter, eller för att frakta bort avloppsvatten.

Vi ska nu förflytta oss till en specifik sorts tunnlar på en specifik plats, nämligen Londons kloaker. Här blandas avloppsvatten från hushåll och restauranger med dagvatten, och försvinner bort under invånarnas fötter. De viktorianska tunnlarna byggdes när Themsen, floden som ringlar genom centrala London, i princip var ett öppet avlopp. Under tidigt 1800-tal blev situationen ohållbar när allt kloakvatten rann ner i Themsen genom de många bifloderna och bland annat bidrog till koleraepidemier (Cadbury 2003: 165–6). Under 1800-talets andra hälft byggdes därför över 2000 kilometer underjordiska tunnlar i tegel och cement, som skulle föra avsloppsvattnet vidare till reningsverken (Cadbury 2003: 183). Dessa kloaker fungerar i många fall än idag som transportleder för avloppsvatten och dagvatten.

Kloakerna binder ihop människor genom blandningen av mänskligt avfall från badrum och kök i en gemensam resa mot reningsverken. Avloppsvatten är rent bokstavligt en länk mellan det privata och det offentliga och knyter, likt färskvatten och elektricitet, ihop invånarna genom infrastrukturer (Hawkins 2002). Vi förenas med staten utan en känsla av inblandning utifrån. Men vi är också säkra på att avfallsystemen ska skydda oss från kunskapen om var vår skit till slut hamnar. Bara misstanken om avföring på offentlig plats rubbar vår tilltro till systemet och sätter vår tillit i gungning (Hawkins 2002). Kloaktunnlarna som löper kors och tvärs genom underjorden märks av först när de av någon anledning inte fungerar och flödet stoppas. Det här skedde i London år 2017, när någonting började växa i kloakerna och hotade att ta sig upp till ytan och förgöra staden.

An underground demon is plaguing London. Silently and stealthily, it grows terrifyingly in size and slithers through the sewers below our feet like a globby basilisk, waiting until the day it can rise above ground and take over the city.  

Hurst 2017

Det vi talar om är ett så kallat fettberg. En gigantisk propp i avloppsystemet. Fettberg kan uppstå om stora mängder matfett från matlagning sköljs ner i avloppet från privata hushåll och restauranger. I färden genom rören drar fettet till sig annat som inte borde spolas ner med vårt avloppsvatten, som våtservetter, blöjor och kondomer. Fettet, tillsammans med kalk från kloakernas väggar, stelnar småningom till hårda klumpar som är svåra att avlägsna. I september 2017 upptäcktes ett ovanligt stort fettberg i kloakerna under stadsdelen Whitechapel i London. Det var det största av sitt slag (då) och nådde över nyhetströskeln inte bara i hemlandet utan runt om i världen. Det sades väga 150 ton och vara 250 meter långt och arbetet med att hacka sönder och forsla bort det tog flera veckor. Det är mediematerial från denna händelse samt från rapporteringen om ett senare fettberg, som ligger till grund för analysen här.

Artiklarna som cirkulerade runt om i världen går alla tillbaka på uttalanden från Thames Water, vattenbolaget som säger sig vara Storbritanniens största leverantör av vatten och avloppstjänster (Thames Water). Det var Thames Water som hittade fettberget under en rutininspektion, och det var de som var ansvariga för att avlägsna blockeringen. Vi träffade på fettberget också i finsk och svensk nyhetsrapportering. ”I avloppssystemet under östra London har man upptäckt ett rekordstort fettberg som mäter hundratals meter och väger över hundra ton” berättades i svenska TV4 Nyheterna (Gigantiskt 2017). 

MONSTRET I TUNNELN

Underjordiska utrymmen sätter igång vår fantasi av tre orsaker menar Bradley L Garret. Först för att underjorden har en stark koppling till död och begravning men också förnyelse i många religioner. För det andra handlar det om platser som inte finns utmärkta på kartan och för det tredje, och kanske viktigaste så rör vi oss på mark som mestadels är oövervakad (Garret 2015). Detta kan alstra både frihetskänslor och fruktan för vad som döljer sig bortom människans domäner och kontroll. Kloakerna sågs under 1800-talet som en undre värld. Där rådde förment andra lagar än ovan jord och man oroade sig för att kriminella och medlemmar av det promiskuösa proletariatet ostört kunde verka under stadens gator bortom lagens övervakande ögon (Arndt 2006). Att kloakerna befolkas av olika okända och monstruösa varelser är ett motiv bekant från moderna folksägner (Brunvand 1981:90–98; Klintberg 1988:49–56), men föreställningen finns belagd så långt tillbaka som antiken (Asplund Ingemark & Ingemark 2004:116–119). I de mediala framställningarna av fettberget framträder någonting liknande, när ett monster eller en best tycks ta form, som behöver bekämpas för att ordningen ska återställas. Monster ”bebor perifera platser i alla kulturella traditioner” (White 1991:1) och kännetecknas framförallt av två saker enligt David D. Gilmore (2009): Det första är deras enorma storlek och det andra är deras förmåga att svälja sina fiender eller människor i allmänhet. Likt dessa traditionella monster hotar fettproppen att expandera och svälja platserna och människorna ovan jord. Fettbergsmonster slukar allt som människor slänger ner i avloppet, men i samma process som det äter vårt bortkastade skräp växer det i massa och blir större och mer skrämmande hela tiden. Monstret sprider kaos i staden, inte bara genom att täppa till kloakerna, utan också för att kloakernas innehåll kan tvingas ta nya rutter, upp ur jorden och ut i dagsljuset.

När monstret har upptäckts och förklarats vara ett monster, måste det sedan bekämpas, för att balansen ska återställas i världen. I de klassiska monsterberättelserna dyker monstret mystiskt upp ur skuggorna i en intet ont anande värld, där människor till att börja med vägrar tro på dess existens, bortförklarar det eller rent av ignorerar det. Småningom börjar förödelsen, och medvetenheten om hotet vaknar, med påföljden att omgivningen slutligen reagerar, förenar sig och samlar sina krafter under en gemensam hjälte som konfronterar besten (Gilmore  2009:13). 

Hjältarna i berättelsen om fettmonstret är ”the flushers”, eller spolarna, som kloakarbetarna kallas i London. Likt hjälten i folksagorna ger de sig ut för att, i det här fallet, rädda hela samhället och rensa fältet från monster för att skydda mänskligheten (jfr Campbell 1968:15,  337–38). ”[T]hey are our worst enemy” säger kloakarbetarna om fettbergen i intervjuer (Johnston 2017) och arbetet i trånga stinkande tunnlar lyfts fram som både tungt och farligt. Kloakarbetarna finfördelar fettberget med hjälp av hackor och högtryckssprutor, så att det kan fraktas upp från underjorden en bit i taget, läggas fram i dagsljuset och på så sätt oskadliggöras i sin monstrositet. Kvar blir bara bitar och smulor av det som en gång varit en hotande katastrof.

MÄNSKLIGHETENS AVIGSIDOR
Men hotet i underjorden är inte bara det antropomorfa monstret, utan det finns också en oundviklig koppling till mänsklig verksamhet, många gånger av den arten som ska hållas privat. Beståndsdelarna i fettberget utmanar oss genom sitt ursprung, här möts två av människans mest basala funktioner – att inta föda och göra sig av med avfall. Matrester och matfett, från måltider och matlagning, samlas och förenas med avföring och mänskliga restprodukter. Köket och badrummet, som symboliskt på många sätt ligger längst bort från varandra av hemmets rum, förenas i avloppsrören. På ett plan är vi medvetna om att gråvattnet från köket och svartvattnet från badrummet flyter samman någonstans i huset, men denna obehagliga händelse ligger utanför vårt ansvarsområde och vår kontroll. ”Där nere i underjorden har den feta sörjan blandats med kondomer, bommullspinnar [sic], nappar, trasor, strumpbyxor och all annan skit som folk mot bättre vetande spolar ner i avloppen” kunde vi läsa i Aftonbladet (Kampen 2017).

I en dokumentär om ett senare fettberg, hittat våren 2018, blev monsterfettberget bokstavligen upplagt på ett dissektionsbord och isärplockat i sina beståndsdelar likt ett ”enormt, fruktansvärt lik” (Golby 2018). Som i en obduktionsrapport redovisas de främmande substanser som fettberget innehåller utöver fett och aska, som till exempel kokain och amfetamin. Men också acnekräm, tvål, paracetamol och anabola stereoider (Harrison 2018). Våra kroppsliga och mentala ideal framträder i form av sådant som skönhetsprodukter, kroppsuppbyggande preparat, och prestationshöjande medel. ”Allt som vi stoppar in i våra kroppar kommer att synas här i fettberget” säger en av experterna som analyserar fettberget i dokumentären (Channel 4 2018). Det är individen som bär skulden till förloppet i avloppet, genom sina matvanor och sin livsstil, samtidigt som fettbergsmassan också ansamlar och vittnar om människors vanor och hemligheter.

LJUSET I ÄNDAN AV TUNNELN
Vägen ut ur den förstoppade tunneln, runt de hemska monstren – vilken är den då? Dels ska människor uppmuntras till korrekt beteende – genom att inte hälla matfett i vasken och inte spola ner sådant som inte är naturligt nedbrytbart. Detta görs genom kampanjer och slagord, i form av upplysning ofta från vattenbolagen ”Bin it don’t block it”, ”3 Ps – paper, poo and pee”, ”Think before you try to sink” har sin motsvarighet bland annat i svenska slagord som ”att spola rätt är lätt”, ”sluta fulspola” eller ”bara kiss, bajs och toalettpapper” (jfr Ideland & Holmberg 2022). Lagstiftningen ska också hjälpa till med att undvika att nya monster föds, genom obligatoriska fettavskiljare i restauranger till exempel. De monster som redan uppstått, för att sedan besegras och lyftas ut ur kloakerna i dagsljuset, skickas till återvinning som biodiesel (Mann 2017). I Storbritannien finns flera anläggningar som tar tillvara både städernas fettberg och fettavfall från restauranger och skapar ny energi. Men det räcker kanske inte.

Nästa steg är att förbättra själva tunnelsystemet, och nu pågår ett gigantiskt byggprojekt där tunneln blir högteknologisk, rymlig, och mer anpassad för dagens mångmiljonstad och invånarnas livsstil än de gamla kloaktunnlarna som byggdes för en befolkningen på två och en halv miljon. När de ursprungliga tunnlarna byggdes sägs det att konstruktören Joseph Bazalgette sa att ”Vi kommer bara att göra detta en gång” och diametern på tunnlarna dubblerades för att täcka upp också det oförutsedda (Smith 2022). Därför dröjde det också till 2000-talet innan systemet överbelastades – annars hade det hänt redan på 1960-talet.

Den nya tunneln, kallad Super Sewer, eller Themsens tidvatten, har en inre diameter på mellan sju och nio meter, ska bli 35 kilometer lång och dras under Themsens flodbädd från väst till öst (Tideway). Enligt planerna ska den vara färdig år 2024. Här ska allt avsloppsvatten som svämmar över från de viktorianska tunnlarna samlas upp och istället för att som nu mynna ut direkt i Themsen, ta en omväg till reningsverket och bli till nytt rent vatten som kan fylla på floden och bidra till stadens, människornas och naturens välmående (Tideway).

HOTET FRÅN UNDERJORDEN

Man kan förstå rapporteringen om fettberget i kloaktunnlarna och dess framträdande som monster med Timothy Mortons begrepp ”mörk ekologi”. En begynnande ekologisk medvetenhet drabbar oss just nu menar Morton (2016). Insikten om att vi själva är skyldiga till de katastrofala upptäckter som nu görs, där vi är både förövare och offer, slår oss om och om igen. Fettberget i London liknar andra miljöproblem och andra upptäckter i antropocen, som plastöarna i världshaven och motsvarande, massiva skräpansamlingar. Vi har att göra med svårkategoriserade företeelser – de är varken natur eller kultur. Konfrontationen med dessa mänskliga skapelser upplevs som en kuslig och obehaglig vändning. För att återknyta till titeln på denna artikel, kan man fråga sig vilket hotet från underjorden egentligen är? Fettberget är på samma gång både bekant och främmande, den typ av kusliga företeelse som på engelska kallas ”uncanny”. Kanske är monstret i tunneln egentligen vi själva. Hotet från underjorden kommer från ovanjorden, det har bara tagit en oväntad vändning – när vi trodde att vi hade blivit av med vår skit, våra engångsprodukter och våra laster, kommer de upp till ytan i form av ett monster. Detta monster stirrar oss i ansiktet och tvingar oss att ta ställning. Och att skrida till åtgärder.

 

Texten bygger på en presentation från seminariet Tunnelseende – ett samtal om tunnlar som utopier och dystopier vid Svenska litteratursällskapet i Finland den 11 november 2022. Delar av texten har tidigare publicerats i två artiklar, dels på svenska i Budkavlen (Henriksson & Sund 2018), dels på engelska i Ethnologia Scandinavica (Henriksson & Sund 2019).

Källor

Tv-dokumentär

Channel 4 2018. Fatberg Autopsy –  Secrets of the Sewers.

Mediamaterial

Gigantiskt 2017. Gigantiskt fettberg blockerar Londons avlopp. TV4 Nyheterna 12.9.2017. www.tv4.se/nyheterna/klipp/gigantiskt-fettberg-blockerar-londons-avlopp-3934268 [13.8.2018]

Golby, Joel 2018. I Watched People Dissect London’s Fatberg to See What It’s Made of. Vice 24.4.2018.  https://www.vice.com/en/article/j5a3x3/i-watched-people-dissect-londons-fatberg-to-see-what-its-made-of [31.1.2023]

Harrison, George 2018. S**t show. Up to your knees in sewage and surrounded by deadly gases… the grim job of breaking up Britain’s 750 metre-long fatberg by HAND. The Sun 24.4.2018. https://www.thesun.co.uk/news/6128506/sewage-fatbergs/ [31.1.2023]

Hurst, Phoebe 2017. London restaurants have created a ‘monster fatberg’ under the city. Munchies 11.10.2017. munchies.vice.com/en_uk/article/evp35z/london-restaurants-have-created-a-monster-fatberg-under-the-city [27.3.2018]

Johnston, Chris 2017. Fatbergs: 90% of London restaurants are contributing to problem. The Guardian 11.10.2017. www.theguardian.com/environment/2017/oct/11/fatbergs-london-restaurants-oil-food-grease-traps [26.3.2018]

Kampen 2017. Kampen mot fettproppen. Aftonbladet. www.aftonbladet.se/nyheter/a/gXE61/kampen-mot-fettproppen/promo [13.8.2018]

Mann, Sebastian 2017. ‘Biggest ever’ fatberg to be made into 10,000 litres of fuel. Evening Standard 18.9.2018 www.standard.co.uk/news/london/biggest-ever-fatberg-to-be-made-into-10000-litres-of-fuel-a3637511.html [27.3.2018]

Thames Water. Our business. Thames Water. corporate.thameswater.co.uk/About-us/Our-business  [26.3.2018]

Tideway. Thames Tideway. https://www.tideway.london [31.1.2023] 

Litteratur

Arndt, Ava 2006. Touching London. Contact, Sensibility and the City. The City and the Senses. Urban Culture Since 1500, ed. A. Cowan & J. Steward. Aldershot: Ashgate.

Asplund Ingemark, Camilla & Ingemark, Dominic 2004. Sagor och svartkonst under antiken. Lund: Historiska media

Brunvand, Jan Harold 1981. The vanishing hitchhiker: American urban legends and their meanings. New York: Norton.

Cadbury, Deborah 2003. Seven Wonders of the Industrial World. London and New York: Fourth Estate.

Campbell, Joseph 1968 [1948]. The hero with a thousand faces. Princeton, N.J.: Princeton UP.

Garrett, Bradley L 2015. Foreword. Antony Clayton. Secret Tunnels of England. Folklore and Fact. Accumulator Press.

Gilmore, David D. 2009. Monsters: Evil beings, mythical beasts, and all manner of imaginary terrors. University of Pennsylvania Press.

Hawkins, Gay 2002. Down the drain: Shit and the politics of disturbance. Culture and waste: the creation and destruction of value. Ed. Hawkins, G. & Muecke, S. Lanham, Md.: Rowman & Littlefield. 51–63

Henriksson, Blanka & Sund, Ann-Helen 2018. ”It’s alive!” Om upptäckten av ett fettberg i Londons kloaker. Budkavlen. https://doi.org/10.37447/bk.90635 

Henriksson, Blanka & Sund, Ann-Helen 2019. Knowing Fatbergs. Waste as Matter, Monster and Mystery. Ethnologia Scandinavica. http://gustavadolfsakademien.se/tidskrifter/bok/ethnologia-scandinavica-2019 

Ideland, Malin & Holmberg, Tora 2022. Fettvett, bajsbasket och Edward Blom.

Om metaironisk kommunikation i avloppsbranschen. Kulturella perspektiv. https://doi.org/10.54807/kp.v31.1963 

Klintberg, Bengt af 1988 [1986]. Råttan i pizzan: folksägner i vår tid. Stockholm: Norstedt

Morton, Timothy 2016. Dark ecology. For a logic of future coexistence. New York: Columbia UP.

Smith, Nick 2022. Joseph Bazalgette: London’s Engineer. The Engineer, vol. 300, no. 7920. https://doi.org/10.12968/S0013-7758(22)90600-2 

White, David 1991. The myth of the dog-man. Chicago: University of Chicago.