Uniformer till havs och på land

Josefine Haikkola, Amanda Karrenpalo & Annika Mäenpää

Uniformer syns på nästan alla allmänna platser och blir därmed en del av vår vardag. De är så vanliga att vi oftast inte reflekterar närmare över dem, men vad kan de egentligen signalera och hur kan de tolkas i vardagliga sammanhang?

Ombord på en färja kan man konstatera att resenärernas klädsel varierar i hög grad – allt från sköna mjukisbyxor till aftonklänningar figurerar. I motsats till detta står personalens uniforma yttre. Men inte heller det uniforma är alldeles uniformt eller homogent, utan i själva verket finns det en mångfald uniformer ombord. I denna artikel undersöker vi uniformernas mångfald och betydelse ombord på färjorna mellan Stockholm–Åbo. Vi jämför dessa med bruket av uniformer i andra delar av samhället med särskilt fokus på ett annat konsumtionslandskap – nämligen köpcentrum.

Uniformen kan delas in i tre kategorier: militär uniform, tjänstemannauniform och diverse arbetsuniformer. Militäruniformen används av personer inom militären, tjänstemannauniform används av personer som har rätt till myndighetsutövning, ex. polis- och arbetsuniformer är en typ av klädsel som används för att markera yrke eller uppgift. Denna sista kategori av uniformer, eller arbetskläder, kan antingen vara införskaffade av arbetstagaren själv eller ingå i arbetet och tillhandahållas av arbetsgivaren. Det är denna typ av uniform som står i fokus för denna undersökning. Med uniform menas i denna text olika klädesplagg och helheter av kläder som markeras genom repetition och specifika färger, och modeller som kan kännas igen utan att veta i förhand att det är en uniform. Variationen i uniforma kläder kan ibland göra det svårt att identifiera en uniform utan relevant sammanhang. Ibland blir man till och med missledd, som när man frågar en annan kund i butiken var man ska hitta bönorna för att de har samma färg på skjortan som personalen.

Materialet som analysen baseras på på är deltagande observationer gjorda av Josefine Haikkola under en resa Åbo–Stockholm tur och retur med fartygen Viking Grace och Viking Glory samt Amanda Karrenpalos och Annika Mäenpääs observationer av uniformer i tre köpcentrum; Hansa och Mylly i Åbo och Rewell Center i Vasa. Artikeln är upplagd så att vi först diskuterar uniformer utgående från äldre tradition, där vi använder arkivmaterial till vår hjälp, sedan går vi över till uniformerna i våra observationer genom att fokusera på aspekter som hur uniformer knyts till specifika platser och omgivningens inställning till uniformer.

Uniformer genom tiderna

Uniformen har förändrats enligt dominerande mode och uppfattningar om vad uniformer betyder. Även möjligheterna för tillverkning av uniformer och tillgången till olika material har påverkat. Den industriella revolutionen möjliggjorde produktion av kläder i större kvantiteter, vilket lagt grunden för dagens massproduktion. 

I Nordiska museets arkiv (NM Uniformer) återfinns detaljerade beskrivningar från 1800-talet av Stockholmspolisens uniformer med tydlig inspiration av Tysklands militära uniformer. Några av vinteruniformerna, särskilt ryttarnas, liknade tsarryska militäruniformer. I arkiven finns även order givna år 1907 som uppmanar överkonstapeln att se till att den regelrätta uniformen hålls i snyggt och prydligt skick. Även om uniformerna var prydliga, fanns det under början av 1900-talet ett missnöje gällande deras praktikalitet. Man ville avskaffa den tyska kasken och ersätta syrtuten, då de ansågs gammalmodiga och opraktiska. Syrtuten byttes snart ut mot vapenrock och kasken blev till en mössa.

Liknande klagomål riktades mot svenska brevbärares uniformer på 1950- och 1960-talet (Larsson 2009). Förutom att dräkterna ansågs omoderna, var de även svåra att hålla snygga och rena. Materialen var även obekväma eller reagerade ogynnsamt när de exponerades för väder eller tvätt. Uniformerna började därmed förenklas och anpassas efter brevbärarnas behov. 

Dagens postuniformer skiljer sig markant från uniformerna från både 1800- och 1900-talet. Uniformerna idag är ofta förenklade versioner av äldre plagg. Materialen och färgerna väljs med arbetsmiljö och funktionalitet i åtanke (Larsson 2009). Somliga uniformer har bytts ut av praktiska skäl, samtidigt som de fjärmar sig från idéer om typisk manlig respektive kvinnlig klädsel. Kjolar inom exempelvis den svenska polisen har bytts ut till praktiska byxor i en mera unisexbetonad uniform, som dock har sitt ursprung i manliga klädnormer med stram siluett men samtidigt stor rörlighet (Ehn & Löfgren 2001: 83). Idag verkar man sträva efter att skilja män och kvinnors uniformer så lite från varandra som möjligt. I köpcentrumen som observerades bar till exempel kvinnor och män samma uniform. 

Flera yrkesgrupper, däribland brevbärare, som förr burit tydliga uniformer har numera uniformer som mer liknar vardagsklädsel, i form av till exempel en t-skjorta med företagets logotyp på. Ofta bärs dessa av all personal, oavsett kön. Där skapas uniformen av den enhetliga upprepningen. En observation som gjordes på färjan var att bartendrarna hade skjorta och slips, vilket blev till en uniform i och med upprepningen av en gemensam design. Denna typ av vardagliga uniformer bäddar också för missförstånd, som när resenärer klädda i vit skjorta med krage och mörka byxor ombord på Viking Lines fartyg uppfattas som en del av besättningen, eller när en kvinna med neongul jacka i terminalen tas för hamnpersonal. Deras klädsel påminde tillräckligt om uniformerna i omgivning för att tillfälligt felkategoriseras.

Uniform och plats

När vi jämförde våra observationer kring väktarnas uniformer i köpcentrumen med väktarna i terminalen blev platsbunden funktionalitet ett tydligt tema. Ordningsvakterna i Hansa och Mylly bar uniformer bestående av svarta byxor, vit kragskjorta och turkos slips. Dessa var mera anpassade för inomhusbruk och inte nödvändigtvis vädertåliga. Detta observerades även hos väktarna ombord på fartyget, som bar svarta byxor, mörk kavaj och kragskjorta. Väktarna i hamnen bar en uniform av ett till synes tjockare och mera vädertåligt material. Dessutom bar de en reflexväst så att de skulle synas, både av säkertsskäl och för att tydligt markera statusposition. Uniformen skyddar från de olika element ordningsvakten kan råka ut för ute på däck eller på andra områden i hamnen. Väktarna i Rewell Center bar en grå overall som kunde ses som ett mellanting, där plagget passar för både inom- och utomhusbruk. Uniformer med liknande funktionalitet återfinns bland annat hos ambulanspersonal, polis, och brandmän. Dock står brandmännen ut, då deras uniform och klädsel är utvecklad för att tåla mycket specifika omständigheter. 

Förutom att tåla arbetsmiljön meddelar även dessa uniformer omgivning om att bäraren har rätt att utöva myndighet, eller tar sig den rätten. Privata ordningsvakter har helt andra regler och uppdrag än statliga myndigheter som polisen. Alla upplever inte förekomsten av uniformer som någonting förtroendeingivande, men intrycket av myndighet kan underlätta arbetet för tjänstemän och andra som bär uniform. Till exempel kan ambulanspersonal, likt ambulansen, lätt kännas igen i en folkmassa och därmed ges väg och utrymme att smidigt sköta sitt arbete i en nödsituation. Uniformen kan signalera såväl makt och styrka, som trygghet och hjälp, beroende på i vilken position man befinner sig i gentemot den uniformerade.

Uniformer används också för att visa vilken ställning eller status bäraren har, bland annat i militären och andra myndighetsutövande yrken. Med kläder kan skillnader mellan olika maktpositioner framhävas (Ehn & Löfgren 2001: 82). Uniformerna pryds ofta av olika symboler och utsmyckningar som förmedlar deras position. En utomstående person kan se att dessa har en innebörd, men förstår inte nödvändigtvis vad den är. 

Ombord observerades det att färger och mönster i båtens inredning också upprepas i personalens uniformer och arbetskläder. Personalen kunde på så sätt matcha inredningen och skapa en mera enhetlig miljö och atmosfär ombord fartyget. Vem som tillhör miljön blir uppenbar, personalen smälter in samtidigt som de blir lättare separera från mängden. Mäenpää gjorde en observation gällande detta i biografen när hon inte visste till vilken sal hon skulle gå till innan hon såg en man i biografuniform stå vid en av dörrarna. Utan någon verbal kommunikation informerade denna observation Mäenpää om vart hon skulle. Mäenpää hade av tidigare erfarenheter fått en uppfattning om var det är som personalen brukar stå i väntan på besökare. Personalen blir på så sätt en del av omgivningen, där de följer visuella och rumsliga mönster. En civil person kan precis som personalen vara svartklädd, men skulle högst troligen inte positionera sig utanför salens dörr på samma sätt som dessa.

Hur vi förhåller oss till uniformer

Resor präglas ofta av en viss spänning och förväntan. Det gäller att navigera rätt och då kan det kännas tryggt att se något som man känner igen och som man vet att man kan lita på. På färjorna mellan Finland och Sverige kan vi hitta det här i form av uniformsklädd personal. Uniformen fungerar som information om bärarens befogenheter och kompetens. Ett exempel på detta hittar vi också i ett svar på Culturas frågelista ”Min första Sverigeresa”:

Vi frågade en däckspojke var vi kunde hitta en undanskymd plats för natten. Han talade rikssvenska, var vänlig – och ledsagade oss ner för några trappar (till ett utrymme som liknade nån slags lastrum).

(M 5803)

Någonting i däckspojkens yttre signalerar för passagerarna att detta är en person som innehar information och som det är okej att be om hjälp. Omgivningens förhållningssätt till uniformen observerades också av Haikkola i avgångsterminalen. Uniformen förmedlar redan innan ombordstigningen vad som förväntas av resenärerna. Resenärerna tog fram både identifikationsbevis och biljetter vid blotta åsynen av den uniformerade säkerhetsvakten, innan någon direkt interaktion hade skett. Resenärerna kan, genom uniformeringen, förutse för vem de förväntas identifiera sig och framlägga färdbevis. Den verbala kommunikationen blir därmed, enligt Haikkolas observationer, minimal. De olika uniformerna och arbetskläderna ger med andra ord omgivningen en uppfattning om vad vi kan förvänta oss av personena ifråga. Exempelvis förväntar vi oss inte att en person i köksklädsel kan hjälpa oss med att hitta till rätt hytt. Uniformerna och arbetskläderna underlättar och gör de sociala interaktionerna smidigare. Haikkola menar att hon själv upplever sig villig att samarbeta med säkerhetsvakten i de flesta tänkbara situationer. 

Innehavare av auktoritära positioner och yrken blir ofta förebilder för andra, exempelvis barn, som ofta ser upp till poliser och brandmän. De får på så sätt auktoritet och respekt i allmänhetens ögon. Dock riktas även negativa attityder gentemot dessa yrken, där tjänstemannen ofta blir en del av en generaliserad uppfattning. Den negativa attityden är alltså inte nödvändigtvis riktad mot tjänstemannen som individ, utan kan basera sig på bredare samhälleliga uppfattningar eller personliga erfarenheter. Uniformen blir därför också en symbol för olika värderingar om samhälleliga fenomen. Till exempel betraktades brevbäraruniformen i Sverige som utdaterad och militant på 1950- och 1960-talet, då den ansågs representera värderingar som inte längre uppskattades efter kriget (Larsson 2009).

Sammanfattning

Uniformer var tidigare starkt influerade av det militära och påvisade status och prestige. Deras utformning förändras dock hela tiden efter rådande mode och stilar inom militären och utanför. Det utdaterade förlorar sin betydelse och uniformens modifieringar hjälper den att upprätthålla sin status. Finess är dock inte ekvivalent praktikalitet och olika yrken har därför varit tvungna att förenkla eller avskaffa sina uniformer. Tjänstemän bär idag därför mycket enklare versioner av det uniformerna en gång var. Även om uniformer inte längre är lika betydande som statussymboler ger de definitivt en viss auktoritär makt och respekt för bäraren. Uniformen kan alltså vara en efterlängtad statussymbol och prestation om samhällets värderingar tillåter. 

Andra koncept, såsom 1960-talets unisex, har också blivit allt populärare inom uniformer och arbetskläder. Observationerna tyder på att både tjänstemän och arbetare klär sig i stort sett likadant. Arbetskläderna skapar en illusion av en uniform med hjälp av upprepning. Både uniformer och uniforma arbetskläder hjälper omgivningen att förstå vem som hör till en viss grupp. Betraktaren kan på så sätt veta vad som förväntas av personen, men även anpassa sitt eget beteende till situationen. Resenärerna, eller besökarna i ett köpcentrum, anpassar sig efter de olika förväntningar och beteendemönster som skapas kring uniformer och uniforma arbetskläder.

Källor

Kulturvetenskapliga arkivet Cultura, Åbo. Frågelista: 66 Sverigeresan – min första resa till Sverige med passagerarbåt eller bilfärja (2003).

Nordiska museet, Stockholm. Handlingar rörande textil och mode, Uniformer.

Litteratur

Ehn, Billy & Löfgren Orvar 2001. Kulturanalyser. Gleerups.

Larsson, Marianne 2009. Vad gör uniformen för brevbäraren? I: Gradén, Lizette & McIntyre Petterson, Magdalena (red.). Modets metamorfoser. Den klädda kroppens identiteter och förvandlingar. Carlsson. s.107­–125.