Styr människan rummet, eller styr rummet människan? En observation av rum och rörelse ombord Viking Lines färjor
Miamarie Peura, Amanda Tverin, & Simone Vägar
När man beger sig in i ett utrymme med avsikten att observera och upptäcka något nytt, behöver man skaka av sig det givna. Glömma bort hur det är ”meningen” att man ska köa i terminalen, och hur människor beter sig när de delar utrymmen med andra. Glömma vad de osagda reglerna säger om distans mellan sofforna, och att man ska dämpa sin röst då man konverserar i ett café. Endast då man har viftat bort dessa förutfattade ”regler”, kan man observera, och på så vis skaffa ny kunskap om det införstådda och ”osynliga” (Kaijser & Öhlander 2011, 114).
Detta fanns i våra tankar när vi kvällen den 4:e maj vandrade från Viking Lines terminal i Åbo till det stora fartyget Viking Grace. Vi skulle, som en del av en kurs i kulturanalys, observera båtens utrymmen, och hur människor rörde sig genom dem. Redan veckor före avfärd hade vi diskuterat våra förväntningar om resan och hur och var vi skulle göra vår deltagande observation. Sverigefärjan var inte en ny upplevelse, och vi hade alla förväntningar på hur resan skulle ske, utifrån vilka vi planerade vår observation. Samtidigt försökte vi lämna våra förutfattade meningar om båten och båtresan vid dörren, eller vid terminalen i detta fall.
I denna artikel bjuder vi på en observation av allmänna utrymmen i form av korridorer, samlingsplatser och trappor ombord på fartygen Viking Grace och Viking Glory. Vi ser dessa platser som flexibla och undersöker hur de formas i relationen mellan människa och materia. Detta gör vi genom att fokusera på hur människor inrättar sig i ett tillfälligt utrymme och tar det i besittning samt hur människoflöden styrs genom båten. Artikeln är uppbyggd så att vi först studerar platser där flödena stannar upp för att sedan gå vidare till platser som påtvingar rörelse och slutligen diskutera kopplingen mellan konsumtion, flöde och plats.
Samlingsplatser
Viking Grace var år 2012:s sensation och Viking Glory i sin tur är den nyaste båten i rederiets flotta, ett lyxfartyg från 2019 vars interiör var välkänd för oss innan skeppet ens sjösatts på grund av den uppmärksamhet det fått bland annat i media. Där Graces interiör domineras av en massiv geometrisk konstinstallation framför ett fönster som sträcker sig över tre av skeppets våningar, ligger en scen med en massiv digital skärm synlig på två våningar i centrum för Glory. Det är kring dessa centrala utrymmen allt och alla samlas i respektive fartyg. Den gemensamma nämnaren för dessa två platser är ljus och sittplatser. Ljus påverkar var människor stannar upp, vi har en tendens att söka oss till platser med mycket naturligt ljus (Ahmadi 2019). Under resorna med bägge fartyg var det också tydligt att majoriteten av passagerarna sökte sittplatser kring fönster. Både fönstret i Grace och överflödet av ljuskronor, i kombination med speglar och guld, i Glory skapar väl upplysta utrymmen som påminner starkt om ett lyxhotell.
Utöver ljus påverkar även öppna ytor människors benägenhet att stanna upp. Bägge fartygen har gott om sittplatser i de centrala utrymmena. På Grace har två av tre våningar täckts med sittplatser vid det stora fönstret. På den tredje våningen fungerar fönstret som dekoration utanför färjans spa. Grace har ett café samt infodisk placerade vid det stora fönstret, med sittplatser som reflekterar att de är samlingspunkter på fartyget. På Glory har man på motsvarande vis placerat mängder av soffor och bord runt den centrala scenen, samt en bar och på övervåningen restaurangen Market. Sittplatserna och det stora, öppna området signalerar tydligt ett avbrott i rörelsen, det är här man kan stanna till i fysisk mening (Långvik 2017, 52) samtidigt som man kan låta blicken sträcka sig i olika riktningar.
Kryssningsfartygens planlösning har utformats kring de centrala utrymmena. Man ska alltid kunna hitta tillbaka till det stora fönstret eller den centrala scenen, oavsett om man använder en karta eller inte. Särskilt på Grace är denna utformning tydlig, eftersom fönstret breder ut sig över samtliga tre sociala utrymmen på fartyget. Att leda passageraren till vissa platser på detta vis kallar Quartermaine och Peter (2006) för underhållningsarkitektur, ett sätt att göra färjorna till underhållning mer än bara färdmedel. Färjorna blir i sig en destination, och det är just därför passagerare lockas till dessa centrala platser och ut ur sina hytter. Denna destination är en flexibel plats som i sin tur rymmer olika typer av rum med olika rytmer som tar resenärerna i besittning eller som resenärerna själva tar i besittning. Som del av vår observation av färjans utrymmen observerade vi givetvis även detta – hur använder människor färjans utrymmen?
Den privata sfären
Ytterligare en plats som stoppar upp rörelseflödet är hytterna. När människor i kulturvetenskapliga arkivet Culturas frågelista Sverigeresan – min första resa till Sverige med passagerarbåt eller bilfärja (2003)ombads berätta handlade en stor del av svaren om hur man sov. Hade man hytt eller inte, var sov man annars och hur upplevdes sovandet?
I Nordiska museets arkiv läste vi om tjänarinnors liv hos sina matmödrar i hopp om att hitta berättelser om hur det var att leva på en främmande plats, men istället märkte vi hur det likt svaren på frågelistan om den första båtresan nästan alltid nämndes var man sovit (NM189). Noterbart är att svaren som innehöll beskrivningar av sovplatsen ofta var berättelser om egna erfarenheter, i jämförelse med svaren som berättade om till exempel gammelmormors tid som piga. Även Wendelin (2020, 79) nämner i sin avhandling hur resenärer ofta tar hytten som sitt första stopp då de kommer in på båten, även om de bara är på dagskryssning. Det tycks vara viktigt för människan i en ny situation att finna sitt privata område där de kan avskärma sig från resten av passagerarna.
Hytten är idag en självklar del av övernattningsresor med Viking Lines färjor, och fastän man emellanåt ser passagerare som slumrar i sofforna runt om i skeppet så är det betydligt ovanligare än att se köer med folk som återvänder till sina hytter sent på kvällen. Hytterna är små, och känns emellanåt som om de är gjorda för att få plats med så många passagerare som möjligt på ett så lite utrymme som möjligt. De vanligaste hytterna har fyra enkelsängar, varav två hänger på väggen ovanför de två andra, ett litet sminkbord med fotpall, ett badrum med dusch och toalett samt en liten entré med ett fåtal upphängningskrokar. Ett utrymme som lämpar sig för sömn, morgonrutin och inte mycket annat.
Denna instängdhet är faktiskt en orsak till att många helt väljer bort kryssningsresor som semesteralternativ, enligt en kandidatavhandling om kryssningsfartyg och turism (Håkansson, Sund & Svanberg 2007, 33). Ungefär hälften av hytterna befinner sig dessutom i mitten av skeppet, och får inget naturligt solljus. Vill man ha dagsljus i hytten får man betala ett högre pris och budgetresenärer får i stället samlas kring de allmänna utrymmenas panoramafönster. Under vår observation noterade vi även att man i de lägre hyttvåningarna hör fartygens motorljud, vilket kan förhindra att man stannar i hytten längre än nödvändigt. Mobilitet och hur vi reser är, och har varit, klassbundet, vilket bland annat syns i utbudet av hytter. Hytternas form kan också ha att göra med skeppens syfte: de signalerar att man ska sova där, men annars tillbringa så mycket tid man kan runtom skeppet, där man kan underhålla sig med annat och spendera semesterpengarna (Håkansson, Sund & Svanberg 2007, 27). Fartygets olika rum skapar rörelseriktningar som påverkar hur vi som resenärer rör oss ombord på båten. Kryssningsresenärerna styrs bort från de trånga hytterna och orienterar sig i stället ut i det öppna konsumtionslandskapet ombord.
Korridorer och trappor – platser av ständig rörelse
Som motsats till dessa avbrott i rörelseflödet, finns korridorerna. Grace har långa, smala korridorer som leder passagerarna vidare till större utrymmen med sittplatser och butiker. Glory har ytterst få ledande korridorer, och navigation ombord kan ibland bli svår på grund av detta. Korridorens roll är nämligen att dela in skeppet i igenkännbara zoner, en organiserande faktor på hög nivå (Ehn & Löfgren 2001, 49). Med fokus på Graces korridorer, kan man säga att det överlag finns två olika slags korridorer – de som passagerare ska ta sig igenom snabbt, såsom korridorerna som leder till hytterna och de som finns längre ner, på bildäck – samt de som erbjuder en scenisk vandring med rum för pauser. Olika platser på båten präglas av olika rytmer där det snabba kontrasteras mot det långsamma. Många av korridorerna på Viking Grace går på fartygets utsida, och har således utsikt ut mot havet. Dessa korridorer är breda, och har ofta konstverk, fartygsmodeller, spelmaskiner eller annan underhållning i närheten. De är platser av rörelse som samtidigt bjuder in till en alternativ användning, till ett temporärt avbrott. Korridorerna närmast hiss och trappor har däremot inga sittplatser, och påbjuder passageraren att flytta sig vidare så att smidig transport mellan våningarna upprätthålls.
Vi byggde en stor del av våra förväntningar på äldre skepp än Viking Grace och Glory. Äldre skepp, såsom Isabella och Amorella var mycket lika varandra i uppbyggnaden, till den grad att det kunde vara svårt att skilja mellan färjorna. I dessa båtar minns vi hur till exempel trappuppgången hade omdefinierats av folket till en mötes- och samlingsplats, även om den inte var designad för den användningen. Vad vi märkte snabbt på Grace däremot var att trapporna inte längre var designade på ett sätt som skulle vara lockande för folk att stanna på, utan hade omformats till en mycket trängre passage som användes för att förflytta sig från plats A till plats B. De enda passagerarna som tillbringade tid vid trappan verkade vänta på någon eller någonting, oftast med smarttelefonen i hand.
Plats, flöde och konsumtion
Både Viking Grace och Viking Glory är designade på ett sätt som flyttar den naturliga mötesplatsen bort från trappan och den tomma korridoren mer mot centrum av skeppet. I Grace görs detta med hjälp av de stora fönstren med sina konstinstallationer och bekväma stolar, på Glory genom scenen och skärmen i mitten av båten. Vad dessa två skepp har gemensamt är de samlar människor nära platser där man kan köpa mat eller dryck och därmed lockar dem att konsumera. Oavsett var man är i ett fartyg finns det någon slags reklam, spel eller fysisk butik. De flesta av oss förknippar kryssningar med buffén, vilket är konsumtion i hög grad. Man ska äta tills man mår illa, annars har man inte ”på riktigt” upplevt kryssningen.
Meddelandet är klart: Kom och spendera, njut och upplev! Det som skiljer fartygen åt är hur de går till väga. Viking Grace med sin mjukare musik och kallare färger, främst blått och grönt ska skapa en lugn och avslappnad känsla, och tydligen är det också då enklare att ta beslut. Medan färgtemat i Viking Glory är mycket varmt och upplyst och musiken snabbare och högre. Allt detta är designat för att göra stämningen i rummet gladare och få passagerarna att göra mer impulsiva val. Detta kallar Wendelin (2020, 14) i sin pro-gradu avhandling för sinnesmarknadsföring. Rederiet utför ett arbete som ska forma människors känslor i en viss riktning. Dessa osynliga normer kan passagerarna sen följa eller ifrågasätta genom sitt handlande.
Medan man på de äldre båtarna kunde ta kontroll över båtens utrymmen på sätt som kanske inte var förväntade, verkar Grace konstruerad med tanke att styra folket så naturligt som möjligt till mer ”acceptabla” viloplatser. Som redan nämnts dras människor till dagsljus (Ahmadi 2019), alltså är det viktigt att centrera utrymmen såsom café, bar och restaurang nära det centrala fönstret med sina installationer, medan trappuppgången är smal och utan lockande fönsterplatser. På samma sätt kändes Glory som nästa steg i evolutionen, nu hade vi rört oss från att bara styra kunderna till nya sittplatser till att designa om båten för lyx i stället för bekväm naturlig gruppering. Detta i motsats till ett av vad Håkansson, Sund och Svanberg i sin kandidatavhandling kallar för de fem kärnprinciperna: effektivitet, beräknelighet, förutsägbarhet, kontroll och ”rationalitetens irrationalitet” (2007, 14). En stor del av upplevelsen på färjan är att man kan förutsäga hurdan resa man kommer att få. I detta ingår också designen av rummet, vilket flera av våra reskamrater beskrev negativt i ord som ”råddigt” och ”trångt”.
Vem styr – människan eller rummet?
Viking Grace och Viking Glory bjöd på lyx och inbjöd oss att konsumera, men efter resan blev en fråga hängande i luften; styrde vi resenärer rummet i dessa fartyg, eller styrde rummet oss? Det är troligen en mer komplicerad fråga och det kommer nog inte att finnas ett svartvitt eller enkelt svar på det. Ett rum kan inte existera i ett vakuum, utan det kommer alltid att präglas av människan, medan människan i sin tur alltid kommer att präglas av rummet.
En slutsats som ändå kan dras från våra observationer är att vi inte ännu har en fullständig bild av hur människor kommer att återskapa rummet i Viking Grace och Viking Glory. Dessa fartyg är helt enkelt för nya för att människor skulle ha hunnit ta det som erbjuds och forma det till något de anser vara bekvämt eller det vi upplever vara det “korrekta” sättet att använda rummet. Då de gamla båtarna är byggda nästan identiskt kan man känna igen alla rum och hur de är upplagda, oavsett vilket fartyg man åker med. Därför finns det en större möjlighet för individen att ta rummet i besittning och skapa något nytt. En trappuppgång blir en umgängesplats och fönstren blir till en plats där man kan vara för sig själv och njuta av vyerna.
Men Viking Grace och Viking Glory verkar ha undvikit det bekanta för att i stället kunna skapa en mer ”lyxig” miljö. Nu förväntas människan röra sig i en annorlunda ordning samt stanna upp och titta på interiören. Vi dras inåt i båten till resten av passagerarna. Privata sfärer byts ut till sevärdheter. Under vår observation såg vi dock även de som placerade sig (oftast nära fönster och vid vägguttag) på ett och samma ställe och formade en sorts privat bubbla runt sig. Noterbart var dessa sittplatser var designade att vara bekväma att sitta i men mindre så att ligga i, dock hade vissa även lyckats med det.
Fastän vi inte kunde förutspå hur vår fältforskning skulle bli, skulle vi ändå våga påstå att det vi slutligen observerade öppnade en dörr till nya frågor och idéer. Det är därför det är så intressant att undersöka relativt breda ämnen (som rum och deras syften i vårt fall) kulturanalytiskt, man vet aldrig vad som egentligen kommer att observeras och vilka tankar och slutsatser man kommer att kunna dra från sin forskning. Vi skulle kunna fördjupa analysen av dessa observationer genom att utveckla svaren på frågor som: Hur skapar människan ett privat rum i det offentliga rummet? Hur påverkar rummet människan och människan rummet? Kan man egentligen styra människan genom det rum man bygger? Möjligheterna är oändliga.
Källmaterial
Kulturvetenskapliga arkivet Cultura, Åbo. Frågelista: 66 Sverigeresan – min första resa till Sverige med passagerarbåt eller bilfärja (2003)
Nordiska museets arkiv, Stockholm. Frågelista: NM189 Tjänarinneyrket.
Litteraturförteckning
Ahmadi, Mosleh 2019: The experience of movement in the built form and space: A framework for movement evaluation in architecture. Cogent Arts & Humanities (1 – 19).
Håkansson, Katarina & Sund, Christine & Svanberg, Caroline 2007: Kryssningsfartyg som rum – En polemik kring rumsliga begrepp. Lunds Universitet: Lund. [opublicerad kandidatavhandling].
Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus 2011: Etnologiskt fältarbete. Studentlitteratur AB: Lund.
Långvik, Katja 2017: En egen vrå i ett delat hem – hållbara lösningar för ökad trivsel i Erik Bryggmans (1891-1955) Tavasthem (1950). Åbo Akademi: Åbo. [opublicerad avhandling pro gradu] https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201705206692.
Löfgren, Orvar & Ehn, Billy 2001: Kulturanalyser. Gleerups Utbildning AB: Malmö.
Quartermaine, Peter & Peter, Bruce 2006: Identity, Design and Culture. Laurence King Publishing Ltd.: London.
Wendelin, Ann-Christine 2020: Glädje i ett liminalt lekrum – En visuell studie om inhemska dagsturisters upplevelser på Viking Lines kryssningfartyg. Handelshögskolan vid Åbo Akademi: Åbo. [opublicerad avhandling pro gradu] https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020052038553.