Främmande invasiva arter

Claes Lönnblad-Björkholm *

I både nationella och lokala medier har vi under de senaste åren kunnat ta del av artiklar, rapporter och diskussioner om invasiva främmande arter. De flesta har säkert vid det här laget noterat att arter som mårdhund, blomsterlupin eller jätteloka ska bekämpas. Trots en ökad bevakning av ämnet förekommer fortfarande missförstånd och oklarheter om vad invasiva främmande arter egentligen är.  I diskussioner nämns ofta de främmande invasiva arterna som ogräs och det är inte sällan man ser någon fråga sig varför man inte kan bekämpa vanliga ogräs som maskrosor, kirskål eller brännässlor istället för någon invasiv främmande art. Vilka växter som är ogräs är varje trädgårdsmästares subjektiva bedömning. Någon kanske tycker att maskrosor är vackra på gräsmattan, andra inte. Invasiva främmande arter är däremot tydligt specificerade och det finns kriterier som måste fyllas för att en art ska klassas som sådan och därmed också behandlas enligt lagen för invasiva främmande arter. Här spelar det ingen roll om trädgårdsmästaren tycker de är vackra, tvärtom har ofta dessa problematiska växter kommit till vårt land just för att de är så trevliga prydnadsväxter.

Det första kriteriet är att arten i fråga ska ha tagit sig över en geografisk barriär med människans hjälp, avsiktligt eller oavsiktligt. Växter har ofta importerats för att användas som prydnads- eller nyttoväxter men smiter sedan från trädgårdar eller odlingar. Barlastvatten är en välkänd oavsiktlig spridningskanal till havs, medan virkesleveranser tagit med sig ovälkomna resenärer på land.

Det andra kriteriet är att arten sprider sig aggressivt i den nya miljön. Detta syns tydlig bland växter då lupiner erövrar vägrenar, vresrosor täcker sandstränder eller jättebalsaminer fyller åarnas strandbankar. Bland djur kanske det inte syns lika tydligt, men det har blivit vanligare att se både mårdhund och mink då man rör sig i naturen. Framför allt ser man effekten av de invasiva djurens närvaro exempelvis i egenskap av minskade fågelpopulationer.

Slutligen ska arten också orsaka antingen social, ekonomisk eller ekologisk skada i den nya miljön. Här är exemplen otaliga. Rekreationsmiljöer växer igen, nya rovdjur driver inhemska arter till utrotning, nya växter och djur tar med sig sjukdomar och parasiter, invasiva växter tränger ut ursprungliga växter och samtidigt de djur som är beroende av dem, skadeinsekter invaderar både byggnader och växter och så vidare. Allt detta och mer därtill orsakar problem för hur vi brukar vår mark både för rekreation och produktion. Det uppstår betydande ekonomiska skador för husägare, markägare och företagare. Framför allt är den direkta inverkan de invasiva främmande arterna har på den biologiska mångfalden, det vill säga förlust av artrikedom, ett av de största miljöproblemen vi har, både i nationellt och internationellt perspektiv.

Vi har massvis med främmande arter i Finland men de flesta klarar inte av att etablera sig här, beroende på faktorer som klimat eller konkurrens. Det finns också sådana som klarar av att etablera sig i vår natur, men om de inte har sådana egenskaper att de orsakar problem på social, ekonomisk eller ekologisk nivå klassas inte heller dessa som invasiva främmande arter. Om någon art tar sig in i en ny miljö på egen hand, genom naturlig spridning, så faller dessa inte inom ramen för invasiva främmande arter. De klassas som nykomlingar och behandlas juridiskt som vilken annan art som helst. Detta är till exempel fallet med den kontroversiella skarven, vilken ofta felaktigt benämns som invasiv främmande art. De arter som klassats som invasiva främmande arter finns listade på Finlands nationella förteckning och på EU:s förteckning. Förteckningarna finns på vieraslajit.fi som är Finlands officiella hemsida för invasiva främmande arter. Sidan fungerar på finska, svenska och engelska och har nyligen uppdaterats till ett användarvänligt gränssnitt.

Ansvaret att bekämpa invasiva främmande växter ligger alltid hos markägaren. NTM-centralen är övervakande myndighet och arbetar främst för att främja engagemanget i samhället genom att öka medvetenheten med information och rådgivning. I teorin kan felaktig hantering av invasiva främmande växter vara straffbart, men i praktiken är det sällan något som beivras. Det finns mig veterligen inget intresse av att bestraffa drabbade markägare, inte heller känner jag till något fall där så skulle ha skett. Istället vill man hjälpa och handleda allmänheten om hur bekämpning kan ske. Målet är att vi alla ska sträva mot en välmående natur och detta mål nås med information.

Eftersom problemet är mycket utbrett, ansvaret ligger hos markägaren och resurserna är små, går mycket av arbetet mot invasiva främmande arter ut på att upplysa och aktivera allmänheten. Förhoppningen är, att då människor är medvetna om problematiken bakom invasiva främmande arter, vill de också engagera sig. Har allmänheten kunskap om arterna kan kartläggning göras genom att allmänheten rapporterar bestånd och förekomster i närmiljön och bekämpning kan göras av såväl individer som större grupper. Lyckligtvis är intresset för att skydda vår natur och bekämpa invasiva främmande arter är stort i Finland. Detta märktes tydligt ifjol (2020), när NTM-centralen för första gången kunde erbjuda ekonomiskt stöd till både offentliga och privata aktörer för projekt som bekämpar invasiva främmande arter. En summa på 875 000 € fanns för utdelningen, men man fick in ansökningar för projektförslag för hela 1 782 000 €. Därmed kunde tyvärr endast 34 av 64 projekt stödas. Eftersom intresset är stort, startades ändå många projekt i någon form trots avslag och denna höst finns det möjlighet att ansöka om stöd igen inför kommande säsong.

INSPECT, invasive species eradication and control

I det EU-finansierade Interreg Botnia-Atlantica projektet INSPECT bekämpar vi vresrosor och jättebalsaminer på båda sidorna om Kvarken. NTM-centralen i Södra Österbotten fungerar som samordnande stödmottagare och de övriga partnerna i projektet är Länsstyrelsen Västerbotten, Forststyrelsen, Vasa stad, Pro Agria Etelä-Pohjanmaa och Umeå kommun. Eftersom problemet med invasiva arter är ett fenomen som inte bryr sig om nationella gränser är det också viktigt att vi kan samarbeta för att lösa problemet. Lyckas man bekämpa en art i Finland men inte i Sverige så återkommer den invasiva arten snart, det ligger i deras natur. Tillsammans har vi större kunskap, mera erfarenheter och kan utnyttja kulturella skillnader länderna emellan, samtidigt som vi får olika perspektiv då länderna har olika förutsättningar. Vi arbetar brett med att testa olika typer av arbetskraft, kommunikationsmetoder och bekämpningsmetoder. Det rör sig ungefär om tio olika bekämpningsmetoder, typer av arbetskraft och kommunikationsmetoder.

Bekämpningsmetoder vi arbetar med är klippning, rotdragning, täckning, grävning, utmattning, värmebehandling med het ånga, bete och olika kemikaliska bekämpningsmedel. Dessutom testar vi olika varianter och kombinationer av metoderna. I bekämpningsarbetet använder vi personal, praktikanter, entreprenörer långtidsarbetslösa, getter samt frivilliga personer och grupper i olika former som arbetskraft. För att försöka engagera allmänheten och sprida medvetenhet använder vi sociala medier, tidningar, direkt kontakt med människor, allmänna tillställningar, utställningar och föreläsningar. Kommunikationsarbetet är en essentiell del i vilken arbetskraft som är tillgänglig, då en god kommunikation leder till högt deltagande i olika talkoformat och ger utökat samarbete med markägare, föreningar och den övriga allmänheten.

Arbetet ska ge oss handböcker och digitala verktyg för att handleda myndigheter, företag, föreningar och privatpersoner i hur de bäst går till väga i för att bekämpa sina bestånd av vresros och jättebalsamin. Visar sig dessa fungera bra och vara populära så kan vi också expandera dem till andra främmande invasiva arter och få smidiga verktyg för alla som vill delta i det viktiga arbetet.

Eftersom det är vi människor som tagit in de invasiva främmande arterna till Finlands natur är det även vårt ansvar att åtgärda de skador vi orsakat. Små saker alla kan göra är att anmäla bestånd av invasiva främmande arter till vieraslajit.fi och att ta bort bestånd på sina gårdar och marker. Jag hoppas så många som möjligt vill släpa sitt strå till stacken.

* Skribenten är projektkoordinator för INSPECT, Södra Österbottens NTM-central