”Det största och finaste i livet” – Kärlekens förändrade betydelser

Lina Metsämäki och Lena Marander-Eklund

Kärlek är på så sätt både det bästa och något av det mest utmanande, man blir bunden, på gott och ont, men mest är det vackert, och något av det största och finaste i livet (Svar 44)

Så sammanfattar en kvinna född på 1990-talet sitt svar på första frågan i en frågelista om kärlek och sex: vad kärlek i en relation betyder för henne. Samtidigt som hon uppfattar att kärleken innebär en utmaning och binder henne uttrycker hon att det är det finaste i livet. Att kärlek med romantiska förtecken är viktigt är en uppfattning som delas av många svarare. Men synen på vad kärlek egentligen är och vilken plats den har i livet har för många också förändrats under åren som gått. I denna artikel undersöker vi hur människor beskriver sin uppfattning om kärlek och vilken betydelse kärleksrelationen ges i en finlandssvensk kontext år 2019. Syftet med artikeln är att analysera svaren på en frågelista för att identifiera hur kärlek som levd erfarenhet[i] omtalas samt vilka föreställningar om kärlek som framkommer i svaren på frågelistan. Vi är alltså både intresserade av hur man skriver om kärleken som praktik och kärlek som idé. Eftersom detta inte är något som är konstant kommer en del av artikeln att beröra förändringen som svararna beskriver att dessa föreställningar genomgått.

För att kunna analysera både hur kärleken upplevts och föreställningarna om kärlek är betydelsebärande och begripliggörande, använder vi begreppet livslinje. Livslinje[ii] är ett begrepp som baseras på Judith Halberstams livsscheman (Halberstam 2005) i kombination med Sara Ahmeds begrepp den raka linjen (Ahmed 2006). En livslinje innebär en slags normativ modell för hur livet ska levas. Det är ett begrepp som används för att upptäcka normativa sätt att tala om kön och familjebildning. Livslinjen innebär kulturellt laddade förväntningar på hur ett liv ska levas och vad som händer de gånger människor väljer att trampa upp andra stigar än de förväntade (Ambjörnsson & Jönsson 2010).

Frågelistan ”Kärlek, sex och relationer” distribuerades digitalt våren 2019 av Svenska litteratursällskapets arkiv. Den skapades i ett samarbete mellan SLS Arkiv och ämnet folkloristik vid Åbo Akademi. Tanken med frågelistan var dels att fylla en lucka i Svenska litteratursällskapets arkivsamlingar, dels att utgöra forskningsmaterial. Frågelistan bestod av fem temaområden; kärlek, relationer, sex och intimitet, samboende och äktenskap samt graviditet och barn. I denna artikel fokuserar vi på ett av de teman som vi efterlyste svar på, nämligen kärlek. I frågelistan anges hur begreppet kärlek i detta sammanhang avgränsas. Det görs på följande sätt: ”Med kärlek avses här kärlek i relationer, inte t.ex. kärlek till ishockey eller kärlek mellan föräldrar och barn”. Ordet kärlek i denna text bör härefter förstås i denna kontext och avser en kärlek med romantiska förtecken. Frågelistan genererade 47 svar. Av dessa var 41 kvinnor och 6 män. De äldsta svararna var födda på 1930-talet medan de yngsta föddes på 1990-talet. De yngre svararna var något fler, i synnerhet kvinnor födda på 1990-talet är något överrepresenterade. De yngre männen finns inte alls representerade i materialet; fem av männen är födda på 1970-talet och en på 1940-talet. Svararna kommer från olika delar av Svenskfinland.

Kärlek är ett begrepp som är ökänt för att vara svårt att definiera, och forskare inom många olika discipliner har försökt göra detta på olika sätt. Filosofen Camilla Kronqvist påpekar att det vi förstår som kärlek inte är en given känsla, utan något som i en enskild händelse handlar om vem vi är och vad vi känner (Kronqvist 2008). Inom psykologin uppfattar man att kärlek kännetecknas av ömsesidig uppriktighet och glädje samt attraktion (Campbell et al. 2018). Kärlek har ibland setts som en radikal känsla med potential att störa den kulturella ordningen, som subversiv i sig själv (Giddens 1995). Andra forskare har å andra sidan lyft fram de förtryckande aspekterna av parförhållandet (se t.ex. Holmberg 1993), samt tagit fasta på de ojämna förhållanden som råder på kärleksmarknaden genom att titta på kärlek som en kulturellt konstruerad vara och ett sätt att mäta sitt eget värde (Illouz 2014).

Etnologen Lena Martinsson påpekar att drömmen om den passionerade kärleken lever kvar i vår tid som ett slags kulturell kraft (Martinsson 1997:161). Etnologen Sarah Holst Kjær (2009) använder begreppet kulturell fantasi som ett sätt att beskriva kärlek. I de intervjuer med par, som hon gjort, framkommer att de ofta relaterar både till fantasi och till realitet när de talar om kärlek och förväntningar på kärlek. Holst Kjær anser att det inte är meningsfullt att särskilja på dessa och menar att begreppet kulturell fantasi innebär att det generella och det personliga blandas (Holst Kjær 2009:15, 22). Idén eller föreställningen om kärlek är således lika viktig som den levda erfarenheten av den.

I denna artikel försöker vi inte definiera kärlek, utan vår avsikt är att undersöka hur personerna, som svarat på frågelistan, gestaltar kärlek och kärleksrelationer. Vi utgår således från ett inifrån-perspektiv i analysen. Kärlek behöver förstås inte alltid leda till en kärleksrelation; det kan vara fråga om en ensidig, så kallad olycklig kärlek. Dessutom kan kärlek vara svåruppnåeligt, man hittar ingen att älska. Men väldigt ofta leder den till en mer eller mindre intim relation. Av denna orsak kan man säga att ett sätt att fånga uppfattningar om kärleken är att undersöka hur den tar sig uttryck i en kärleksrelation. Vi ställde inga frågor kring sexuell orientering, men utav svaren framgår det ändå att den absoluta majoriteten beskriver heterosexuella relationer. Enstaka svar nämner erfarenheter av samkönade kärleksrelationer.

Artikeln består av ett avsnitt med fokus på kärlekens betydelse i relation till livslinjer och ett avsnitt om hur synen på kärlek förändrats där vi tar upp föreställningar om kulturella förändringar samt förändringar på ett personligt plan. Vi avslutar med en kort sammanfattning där vi försöker lyfta fram de viktigaste slutsatserna.

Livslinjer och kärleksideologier

De allra flesta som svarade på frågelistan var i en kärleksrelation, hade varit i en kärleksrelation eller ville vara i en kärleksrelation. Att den här sortens relationer tillmäts en viss betydelse är knappast en övertolkning, även om det förstås också fanns de som trivdes som singlar. Kärleksrelationen har inte bara betydelse i sig, den gör också något, den har en plats i livet och ses ofta som ett självklart steg på en utstakad livslinje. Denna livslinje är för flera av svararna central då det kommer till vilken betydelse de tillskriver kärleksrelationen, speciellt de yngre svararna.

En av skribenterna sätter tydliga ord på hur den förväntade livslinjen ser ut för hennes egen del. Hon såg sitt liv spela ut som hennes föräldrars också hade gjort: ”träffas som ung, gifta sig, skaffa barn” (Svar 23). Enligt vad som går att utläsa av svaret var detta också något som till stor del förverkligades, även om hon inte hade gift sig med sin partner eftersom hon såg samboskapet som likvärdigt. Hon är inte ensam om en föreställning om ett givet scenario inom en specifik tidsram i materialet: ”Jag hade alltid tänkt att man blir ihop, gifter sig och skaffar barn, allt detta innan man hunnit fylla 25 år” (Svar 32). Man kan konstatera att de två citaten ovan är väldigt lika. Det finns en given ordning beträffande vad som förväntas ske, och också en given tidsram. Detta ska hända medan man är ung, eller för den andra svararen innan hon fyller tjugofem. Vilken roll spelar då kärleken på denna livslinje? Egentligen nämns inte ett ord om kärlek just i citaten ovan, samtidigt som det är underförstått att träffa någon också innebär en förälskelse och sedan också kärlek.

I sagor och romantiska filmer framställs kärlek ofta som något mycket svärmiskt: Där ute finns en person som är den rätta och när man väl  upptäckt varandra lever man lyckliga tillsammans resten av livet. De som svarat på frågelistan gestaltar sällan kärlek på så sätt trots att de känner igen drömmen. Flera svarare, ofta yngre, tar avstånd till denna romantiska uppfattning om kärlek och tror inte på att det finns en ”rätt” person för en (t.ex. Svar 7). Däremot finns i materialet många berättelser om hur det blev vi två: ”Efter det var vi ett par” (Svar 2) eller ” Vi bara började umgås, insåg att vi trivdes ihop och så fortsatte det” (Svar 14). Detta innebär i vissa fall att andra relationer utesluts och att man måste besluta sig för att det är just vi två (Svar 18). Polyamori[iii] nämns som mer accepterat i dagens samhälle, även om ingen berättar om att de själva skulle ha levt i den typen av relation. Tvåsamhet framställs däremot som eftersträvansvärt och en självklarhet, även om det i praktiken inte alltid verkar vara förverkligat (om tvåsamhet se Nordin 2007). En väldigt stor andel av de som svarat på frågelistan har erfarenhet av otrohet i någon form, något som för de flesta varit en svår upplevelse som ibland också ödelagt relationen. Här finns alltså en skillnad mellan föreställningen om kärlek och kärlek som levd erfarenhet.

I många svar görs skillnad mellan kärlek och åtrå/förälskelse där kärlek står för något mer bestående, något som tar tid (t.ex. svar 14 och 33). Det sexuella är ändå en viktig del och flera nämner att det sexuella är en viktig komponent, och ofta är det också underförstått att parrelationen är en arena för sexualitet, även om denna arena inte begränsas till parrelationen. En sexuell relation är inte automatisk en kärleksrelation, men i en kärleksrelation finns oftast i alla fall en förväntan på att det ska innebära en sexuell relation. Kärlek beskrivs också som ett emotionellt arbete: ”Man måste göra arbete för en relation och klara av att göra kompromisser” (Svar 47).

Kärlek i praktiken är i svaren sällan omgiven av ett romantiskt skimmer. Kärlek kan vara fråga om behovet av trygghet och att inte behöva vara ensam (Svar 1) eller att känna ömsesidig ömhet, tillgivenhet, respekt och en vilja att kompromissa (Svar 12). En man född  på 1970-talet säger så här om kärlek:

Kärlek för mej är samlevnad. Att man trivs o gör saker tillsammans. Uppmärksammar den andra. Kramas o kyssas. Själv gillar jag att smått röra vid den andra under dagen. Visa att man gillar en. (Svar 3).

Det är sällan fråga om evig kärlek tillsammans med den ”rätta”. Giddens har identifierat denna syn på kärlek som ett uttryck för en kärleksideologi som innebar en tanke om en evigt varande kärlek och en relation som man håller fast vid oberoende relationens kvalitet. Han menar att detta ersattes av den rena relationen som innebär att personen stannar kvar i relationen för att hon vill det och gör det så länge hon känner att hon får en belöning av den (Giddens 1995:43–62). Den rena relationen kännetecknas av jämlikhet mellan parterna och Giddens tankar om den rena relationen har kritiserats för att ignorera den faktiska ojämställdhet som råder mellan könen samt för att fokuset på individen gör att inte samhällsstrukturella förklaringar ges tillräckligt stort utrymme (se t.ex. Jamiesson 1999). I frågelistsvaren förekommer båda kärleksideologierna som idé. Det är frågan om både tanken om att vara tillsammans med någon för att man vill det och bara så länge båda parter är lyckliga, och idén om att man ska vara tillsammans för evigt. Samtidigt verkar den levda erfarenheten långt ifrån alltid leva upp till idén om de rena relationerna. Personer berättar om hur de kämpat in i det sista, gift sig av fel anledningar (svar 21, 30), förlorat en del av sitt liv för att de stannat för länge i relationer de varit olyckliga i (svar 2) eller insett att det inte går att ha en jämställd relation med det motsatta könet (svar 25). Faktorer som gemensamma barn eller bara en rädsla för att vara ensam verkar ibland vara tillräckligt för att man ska hålla ihop, även om förväntningarna är att en relation som lett till ett parförhållande ska vara baserat på kärlek.

Relationen mellan parförhållanden och kärlek har dock inte alltid varit en självklarhet. Kärlek har inte alltid varit en förutsättning för att man ska kunna gifta sig eller skaffa barn, även om uppfattningen idag oftast är att det är så. I bondesamhället ansågs romantisk kärlek vara alldeles för ostabilt för att bygga något så viktigt som äktenskap på (Melby et al. 2006). Idén om att bestående kärlek skulle vara det som binder samman familjen växte fram hos borgerligheten på 1800-talet (Löfgren 2019:90–91). Kärleken så som vi ofta uppfattar den är en ”uppfinning” från 1700- och 1800-talen. Den bygger på en tanke om att det finns en unik essens i varje människa, oberoende sociala roller och konventioner (Ambjörnsson 1978). Eftersom traditioner inte längre på samma sätt som tidigare är giltiga leder det till en bräcklighet vad gäller relationer. Samtidigt som skilsmässorna ökar anser sociologerna Beck och Beck-Gernsheim att människor i dagens samhälle hungrar efter kärlek och att kärleken blivit en motpol till ständiga förändringar. Äktenskapet har fortfarande en stark attraktionskraft som syns i antalet äktenskap som ingås efter skilsmässa (Beck & Beck-Gernsheim 1995:44ff).

Kärleksrelationen kan vara ett mål i sig självt, men kan också ses som ett steg på vägen för att kunna uppnå andra saker i livet. Speciellt familjebildning verkar vara ett livsprojekt och en hållpunkt på livslinjen som kräver en tvåsam relation. Flera skriver att barn inte nödvändigtvis hör till en relation, men för att få barn verkar en tvåsam relation vara ett självklart första steg. Även om detta delvis skrivs in som en självklarhet, är det inte helt utan tvivel. En kvinna född på 1980-talet skriver: 

I själva verket skulle jag tro att det idealistiska skulle vara att ha barn ihop med någon en inte bor ihop med och som man inte har en aktiv sexuell relation med. (Svar 36)

Det här livsvalet verkar ändå inte vara möjligt att göra, även om skribenten anser det vara ett idealt sätt att organisera familjebildningen på. För de som inte gillar tanken på kärnfamiljen verkar det bara finnas ett alternativ: nämligen att inte skaffa barn. En yngre kvinna menar att en relation inte behöver ett barn för att vara ett bra förhållande. Hon menar att:

Ett förhållande är ett förhållande, och om de involverade parterna tycker att barn är någonting som skulle kunna bli en del av familjen så är det väl trevligt så, men för mig känns det inte viktigt och ännu mindre som ett måste. (Svar 33)

Andra anser att barn är centrala i utstakandet av livet i en livslinje, men ändå går allt inte alltid som förväntat. Kvinnan ovan som skrev att hennes plan för framtiden var att bli ihop, gifta sig och få barn före 25 år, lyckades inte få biologiska barn och diskuterar adoption som möjlighet i sitt svar (svar 32). Alternativa familjeformer har blivit allt vanligare och i dagens läge existerar flera sätt att skapa en familj på (jfr Jonsson Malm 2011). Samtidigt är den heterosexuella kärnfamiljen fortfarande ett starkt familjeideal som många på sätt eller annat relaterar till (jfr Moring 2013).

Även om kärleksrelationen ses som nödvändig då det kommer till att bygga en familj, behöver relationen inte nödvändigtvis uppfattas som kärleksfull. En skribent skriver: ”Jag har små barn, skulle jag inte ha det skulle jag kastat ut honom [barnens pappa] igår” (svar 11). Detta var svaret på frågan om när det är dags att skilja sig eller göra slut, vilket implicerar att barnen för henne är det som håller samman relationen. Samma person skriver också att hon helst hade levt ensam.

Kärleksrelationen är ändå inte alltid ett mål i livet. En kvinna född på 1980-talet skriver om vilka fördelar och nackdelar hon ser med en parrelation och drar slutsatsen att en parrelation inte egentligen behövs.

Jag tror att tillgång till närhet och förtrogenhet är något viktigt för ens välmående, men det behöver inte omges av parförhållandets strukturer […] Är själv för lat och har för mycket social ångest för att sällskapa – orkar inte engagera mig i någon främmande person (ex Tinder och den lösrykthet som hör ihop med det) och omger mig för litet med nya människor för att den vägen träffa eventuella nya partners. (Svar 36)

Bland frågelistsvaren beskrivs kärlek med ord som trygghet, tillit, ömhet, att alltid finnas där, att någon ser en för den man är. Den kan ses som det finaste i livet. Drömmen om kärlek framställs i vissa fall relativt rosenrött, som något som består över tid och skänker en lycka och välmående. Verkligheten, den levda erfarenheten, kan te sig helt annorlunda. En kvinna född på 1980-talet skriver om skillnaden mellan förväntningar på kärleken och hur ont kärlek kan göra i verkligheten:

När jag var ung trodde jag att kärlek var något väldigt svartvitt: endera var man kär eller inte. Jag trodde att kärleken alltid skulle ”kännas”, varje dag, som en sorts lyckokänsla i kroppen. Jag var fast övertygad om att när jag väl träffade någon som ville ha mig, så skulle vi gifta oss och vara lyckliga tills vi dog. Jag hade inte alls trott att jag skulle göra slut med någon, bli lämnad, träffa nya osv och jag var definitivt inte beredd på hur otroligt ont det gör att bli sviken och lämnad. (Svar 18)

Det är inte bara att bli lämnad som kan göra ont, också själva kärleksrelationen kan upplevas svår och jobbig och är inte alls alltid något som skänker en lycka. I svaret syns en tydlig berättelse om kärlek som är väldigt klassiskt romantisk, att man ska träffas, gifta sig och leva lyckliga i alla sina dagar. Att detta inte går att förverkliga blir smärtsamt uppenbart för denna svarare.

I svaren skriver personerna om kärlek både som idé och om sina egna erfarenheter av kärlek. Dessa två skiljer sig väldigt mycket åt. Kärlek som idé handlar om föreställningar om lycka, att leva tillsammans för evigt eller ett ömsesidigt utbyte av känslor och tankar och en vilja att skapa ett liv ihop. Den levda erfarenheten ter sig betydligt mer dyster. I bästa fall handlar det om att man funnit en trygghet i sin partner. I värsta fall är det berättelser om svek, besvikelse och svårigheter att få det att fungera, ibland till den grad att man helt gett upp  kärleken. Hur svararna skriver om kärlek är nästan en aning paradoxalt. Kärleken är det finaste och bästa i livet, samtidigt som den verkar vara förknippad med väldigt mycket hårt jobb, svek och krossade drömmar.

Kärleken förr och nu

Kärlek kan ses som ett moment i livslinjen eller livet som projekt. Den kan sägas spegla den tidsanda den existerar i – av denna orsak ter sig de svaren från de äldre och de yngre personerna olika. I detta avsnitt går vi djupare in på dessa skillnader. I frågelistan ställer vi flera frågor om den egna synen på kärlek förändrats, men vi frågar också om de upplever att det finns skillnader i synen på kärlek mellan äldre och yngre i samhället i stort. Detta leder till att kärleksrelationen så som de uttrycks i frågelistsvaren i hög utsträckning diskuteras i form av en kontrast mellan ett förr och ett nu. Det handlar dels om att beskriva en personlig förändring, dels om att beskriva hur man föreställer sig en större kulturell förändring. Vi kommer först att gå in på hur personer föreställer sig att en samhällelig förändring sett ut för att sedan gå  in på hur den egna synen på kärlek förändrats.

Frågelistsvararna ombads berätta fritt om ifall de upplever att unga och gamla har liknande syn på kärlek, sex och relationer. Här framkommer två olika synsätt. Vissa menade att människors tankar och agerande har förändrats på grund av en förändrad tidsanda. Andra lyfter fram att synsättet skiljer sig åt på grund av ålder där föreställningar om ålder och kärlek sätts i fokus. En del av svararna menar i sin tur att det inte finns någon skillnad mellan generationerna utan att eventuella skillnader beror på personliga egenskaper och erfarenheter. Många svarare hade valt att lämna frågan obesvarad – frågan uppfattades som svår – men bland de som svarade upplevde majoriteten att det fanns skillnader mellan yngre och äldre. Att tala om kärlek var ändå den mest framträdande skillnaden mellan idag och tidigare. Frågelistsvararna menade att det idag talas och skrivs mer om kärlek och sex än vad det gjordes förr. Dagens kulturella klimat föreställs vara öppnare än vad det hade varit tidigare.

När skribenterna reflekterar över kärleksrelationer i dagens läge framhåller de vissa gånger att en kärleksrelation inte behöver vara monogam. En kvinna född på 1980-talet skriver att hon tror att unga idag föredrar olika typer av förhållandeformer och nämner öppna förhållanden som exempel (svar 15). I regel beskrivs nuet som öppnare och mer tolerant, men detta är inte enbart positivt. Flera oroar sig för porrens inverkan (svar 10, 18, 28 och 34) och den ytlighet och ”slit-och-släng” kultur som kanske kommer i och med dejting-appar (svar 31 och 6). Det kan också upplevas som svårare att veta vad som förväntas i relationer då alternativen för olika relationsformer blivit allt fler. En kvinna född på 1990-talet skriver:

Det är svårt att hitta en partner, eftersom det numera finns för många alternativ till relationstyper – man vet inte om man anses som en onenightstand, knullkompis eller partner… (Svar 41).

De som är lite äldre kan beskriva att skillnaden till föräldragenerationen var stor, medan skillnaden mellan dem själva och de som idag är unga inte är lika stor.

I väldigt få svar framkommer att deras uppfattning om kärlek inte skulle ha förändrats. En man i 40-årsåldern skriver om sin kontinuerliga syn på kärleken. Bland svaren är detta nästan ett undantag:

Kärlek i en relation handlar om att man tar hand om varandra oberoende av vad som sker omkring en. Tror nog att min uppfattning om kärlek varit långt densamma hela tiden. (Svar 35)

De flesta andra skribenter omtalar en förändrad inställning till kärlek. Ofta beskriver svararna hur det såg ut då de själva var unga, något som kan variera väldigt mycket eftersom de varit unga vid olika tidsperioder. En kvinna född på 1930-talet talar om kärlekens betydelse då hon i retrospektion ser på sitt liv. Hon berättar om ett annorlunda förr:

Under de 8 decennier jag har att se tillbaka på har så mycket förändrats i samhället när det gäller mänskliga relationer, att det jag själv upplevde som ung på 1950-60-talet känns både avlägset och förlegat. Om jag berättar hur romantisk jag var som ung, blir jag nästan inte ens trodd. Eftersom jag gick i flickskola och inte hade bröder, var mina kontakter med pojkar under uppväxttiden sporadiska och pojkarna/de unga männen utgjorde en okänd värld, som både lockade och skrämde. Den här uppfattningen var jag inte ensam om. På den tiden skulle man gifta sig, det var varje flickas dröm. De romantiska amerikanska filmerna spädde på, man läste naiva kärleksromaner och hade rosenröda drömmar om ett livslångt lyckligt äktenskap. Bröllopsnatten omgavs av stor mystik och skulle utgöra kärlekens kulmen. (Svar 20)

Svaret återger en romantisk och relativt oskyldig uppfattning av kärlek i dåtid. Äktenskapet omtalar hon som en dröm som hon och hennes jämnåriga närde. Målet i livet var att bli gift. Livslinjen kännetecknas av tidsandan som var aktuell för övre medelklassens urbana borgare under en tid då äktenskapet gav både status som gift, ett hem, givna uppgifter som mor och maka och en make som försörjde kvinnan (Marander-Eklund 2014:82). När åren gick, slutade äktenskapet för kvinnans del i skilsmässa på grund av makens upprepade otrohet. Efter det levde hon ensam och nöjd med det, för att några år senare träffa en särbo som hon haft i sitt liv i 30 år. Livslinjen som utstakats med påverkan av film och omgivande normer med livslångt äktenskap som mål, förändrades på grund av förändrad tidsanda och personliga motgångar.

En kvinna i 70-årsåldern beskriver sin ungdom på slutet av 1960- och 1970-talen som annorlunda jämfört med idag.

Det var en tid när det  – åtminstone i de kretsar där jag som studerande umgicks – inte ansågs fel att ha flera förhållanden än ett och alltså inte alla gånger heller ansågs fel att ha också sexuellt umgänge med andra än den man var gift eller sambo med, så jag betraktade mig inte som ”medverkande till otrohet” då jag i drygt två år hade ett förhållande med en man som var gift. (Svar 45)

Här handlar det inte om att det förr varit mer konservativt, snarare tvärtom. 1960- och 70-talen är tiden för det som ibland kallas den sexuella revolutionen och den äldre synen på kärleksrelationer där trohet och monogami stått i centrum öppnades upp och kärleksrelationen förväntades istället präglas av frihet, pluralism och njutning för båda könen (Florin 2017:80-81). Kärleksrelationen och äktenskapet var också föremål för diskussion inom feministiska och kvinnopolitiska kretsar och äktenskapet sågs av vissa som ett hinder för jämställdhet mellan könen (Bergman 2017:159). Att 1970-talet enbart skulle ha varit en tid av fri kärlek där äktenskapets betydelse var upplöst återspeglas däremot inte i andra svar. En annan kvinna född på 1950-talet skriver såhär:

När jag var barn tror jag att jag bara tänkte att en vacker dag gifter jag mig och får barn. I tonåren var tankarna ungefär de samma, men attityden ”inte i säng före prästens amen” var det som dominerade tankegången ännu på 70- talet, åtminstone i min familj. När man sedan tagit lite förskott, stängde man nog bort alternativet att inte gifta sig till sist med pojkvännen/fästmannen…. Min första pojkvän blev också min första man (kanske just av orsaken ovan…), föga överraskande höll det inte i längden… (Svar 21)

Den förändrade synen på kärlek kan också bero på samlade livserfarenheter. En kvinna på dryga 50 år menar att en kärleksrelation idag innebär: ”att ngn bryr sig om en villkorslöst  – att få dela det mest intima och fysiskt få njuta av den andras närvaro” (svar 47). Hennes uppfattning om kärlek som yngre var snarare kopplad till en förutbestämd och normativ livslinje: ”att hitta partnern som man vill bilda familj med” (svar 47). Hon fick barn som hon medvetet planerade och önskade. Senare i livet blev hon änka och hittade senare en ny man. Hon skriver: ”Nu känns det bekvämt att umgås i den utsträckning som båda vill. Skönt att veta att det finns ngn som håller en kär, skönt att även få känna fysisk närhet och bekräftelse” (svar 47). Att hitta kärleken senare i livet, då barn inte längre är aktuella innebär att kärlek inte längre är knuten till reproduktion och fri från de normativa förväntningar som följer av att organisera sitt liv kring reproduktionen. Nu kan fokus läggas på själva relationen. Denna förändrade syn på en kärleksrelation hänger starkt ihop med tilltagande ålder och erfarenhet. Beroende på var på livslinjen man befinner sig kan kärleksrelationen få olika betydelser. Trots att kärleksrelationer kanske i vissa sammanhang, framställs som något som angår unga personer, tyder skribentens erfarenheter på att kärlek och närhet ingår i äldre personers liv, men kanske inte alltid i form av äktenskap (jfr Lopata 2006).

Olika gestaltningar av kärlek framställs också genom svaranden som ser tillbaka på hur de relaterade till kärlek när de var unga och hur de gör idag. En kvinna född på 1950-talet berättar:

När jag var yngre trodde jag att kärlek innebar att man gör allt tillsammans hela tiden. Nu när det gått många år är kärlek mera att man ger varandra manöverutrymme och gör helt olika saker eller t.ex. kan resa utomlands utan att partnern är med. (Svar 46)

Kärleksrelationen betyder helt enkelt något annat idag än den föreställning hon hade av kärlek som ung, kanske till och med utan egen levd erfarenhet. Flera beskriver att den egna synen på kärlek förändrats från att ha handlat mer om förälskelse och passion till att landa i vardag, beslutsamhet och trygghet. Ett exempel är en kvinna född på 1980-talet som beskriver det såhär:

Kärlek i en relation betyder för mig respekt för varandra, ömhet, ett aktivt sexliv, vänskap, gemenskap. Min bild av kärlek har definitivt förändrats sedan jag var ung, numera vet jag att kärleken kan bli starkare och starkare med åren, att det handlar lika mycket om beslutsamhet som om passion, att kärleken kommer fram allra mest i vardagen och i de små sakerna, inte i pampiga bröllopsfester eller vackra instagramperfekta semestrar. (Svar 18)

Även andra skribenter skriver om hur deras inställning till kärlek och kärleksrelationer har förändrats. I följande svar uppfattas den passionerade kärleken höra till ungdomen, till en tid på livslinjen då kärleken var inne i förälskelsefasen eller hur-det-blev-vi-två:

I dag är kärlek inget himlastormande och passionerat utan lugnt och tryggt. Skulle inte längre orka med passion vid sidan av jobb och familj. Jag hoppas att min man är av samma åsikt. Kärlek vid första ögonkastet förekommer, ja, men det är ingen garanti för ett livslångt förhållande. (Svar 8)

Det är främst något äldre svarare som genomlevt att relationen landat i vardag, men också yngre svarare berättar om hur synen på kärlek förändrats från att tidigare ha handlat om det de idag skulle kalla för förälskelse. Idag är det snarare något som kräver arbete eller beslutsamhet. Detta kan ha att göra med föreställningar kring mognad. Att förälskelse och passion hör till ungdomen finns underförstått i många svar, bland annat i kommentarer som: ”Alla äldre har ju varit unga en gång och vet hur det är” (svar 18). Också de rosenröda och romantiska drömmarna förpassas till ungdomstiden. Man kunde tänka sig att äldre personer skulle kunna tolkas som ”ur fas” om de beskrev sina relationer som alltför passionerade. Respektabilitet och mognad hör ofta ihop med känslomässig återhållsamhet, och för att befinna sig rätt på en normativ livslinje som något äldre handlar det inte längre om att organisera reproduktionen utan om att framstå som respektabel (jfr Andersson 2010).

Kärlekens olika betydelser

I denna artikel har vi analyserat frågelistsvar med fokus på föreställningen om kärlek och kärlek som levd erfarenhet. Dessutom har vi diskuterat förändring i tid i svaren. Det gäller då både förändring i tidsandan och samlad livserfarenhet. Vi gör detta genom att se hur kärleksrelationen, ofta normativt, placeras in på en förväntad livslinje. Den passionerade kärleken och den evigt varande kärleken förkastas ofta av dem som svarat på frågelistan. I stället hör den hemma i filmer och fantasier, i ungdomen eller i ett obestämt ”förr”. Däremot innebär kärlek som levd erfarenhet en trygghet i vardagen men ändå något som kräver insatser för att den ska hållas vid liv. De flesta skriver om tvåsamma relationer men också andra typer av relationer omnämns. Många önskar sig en kärleksfull relation men hittar sig ändå efter en tid i relativt olyckliga relationer. Det är frågan om att man har gift sig av ”fel” anledning, gjort så som man förväntats eller att man tänkt sig att barnen håller ihop relationen. En kärleksrelation uppfattas ofta som ett steg mot ett lyckat liv och besvikelsen kan vara stor då man kommer underfund med att den normativa livslinjen är svår att beträda.  

Sociologen Eva Illouz har skrivit om kärlek som kulturell fantasi och menar att kärleksupplevelsen påverkas av kollektiva kärleksfantasier som kan leda till besvikelse. Den romantiska inbillningskraften gör att kärlek blir en känsla som man föreställer sig innan den verkligen infinner sig och den påverkar därmed bedömningen av nuet (Illouz 2014:273, 284). Detta kan vara en förklaring till de många besvikelser som uttrycks i svaren, men också en förklaring till att de passionerade romantiska fantasierna aktivt förkastas och placeras i en annan tidsrymd. Kanske är en uppgörelse med kärleksfantasin en förutsättning för en hållbar kärleksrelation? Samtidigt bör det påpekas att den trygga och stillsamma kärleken förekommer som levd erfarenhet och att detta är något som svararna i allmänhet är väldigt nöjda med. Besvikelsen handlar inte om att kärleken inte är storartad och passionerad, utan om att man inte finner trygghet och ömhet och att den andra inte ser en för den man är.

När kärleksrelationer studeras i ett livslinjeperspektiv framkommer två huvudsakliga aspekter. För det första att unga personer, eller kvinnor i detta sammanhang, relaterar till en livslinje knuten till familjebildning då de diskuterar kärleksrelationer. Det är inte så att alla trampar samma stig men också om de gör en avvikelse från stigen är det något de relaterar till. Den andra insikten är att när äldre personer skriver om sina ungdomliga kärleksrelationer, ser de dessa i ett nutidsperspektiv som gör att de framstår som romantiska men samtidigt som aningen naiva. Den mogna kärleken gestaltas som harmonisk och vänskaplig, men ofta med utgångspunkt i att ramarna för den sätts av skribenten själv. När man i gott samarbete med en partner kan sätta agendan för sin kärleksrelation är det lättare att säga att kärleken är det största och finaste i livet. 

Källor och litteratur

Opublicerade

Helsingfors, Svenska litteratursällskapet i Finland, SLS Arkiv
SLS 2338 Svar på frågelistan ”Kärlek, sex och relationer”. (Lena Marander-Eklund, Lina Metsämäki, Eerika Koskinen-Koivisto).

Publicerade

Ahmed, Sara 2006. Queer phenomenology. Orientations, objects, others. Durham: Duke University Press.

Ambjörnsson, Ronny 1978. Familjeporträtt. Essäer om familjen, kvinna, barnet och kärleken i historien. Stockholm: Gidlund.

Ambjörnsson, Fanny & Maria Jönsson (red.) 2010. Livslinjer. Berättelser om ålder, genus och sexualitet. Stockholm: Makadam.

Andersson, Åsa 2010. Konsten att åldras med värdighet: om samtida och historiska åldrandeideal. I: Livslinjer. Berättelser om ålder, genus och sexualitet. Ambjörnsson, Fanny & Maria Jönsson (red.). Stockholm: Makadam, s. 93–122.

Bergman, Helena 2017. Feminism, kärlek och ilska: känsloregler och känslopolitik i 1970-talets Sverige. I: Känslornas revolution: kärlek, ilska och lycka på 1970-talet. Red. Bergman, Helena; Florin, Christina & Ljunggren, Jens.

Beck, Ulrich & Elisabeth Beck-Gernsheim 1995. The normal chaos of love. Cambridge: Polity.

Blehr, Barbro 2004. Debatt. I: RIG 2004/3. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:175244/FULLTEXT01.pdf

Campbell, K., Nelson, J., Parker, M. L., & Johnston, S. 2018. Interpersonal chemistry in friendships and romantic relationships. In: Interpersonal: An International Journal on Personal Relationships, 12(1), 34–50. doi:10.5964/ijpr.v12i1.289

Florin, Christina 2017. Skambefrielsen: nya känsloregler för kärlek och sexualitet under 1960- och 70-talen. I: Känslornas revolution: kärlek, ilska och lycka på 1970-talet. Red. Bergman, Helena; Florin, Christina & Ljunggren, Jens.

Giddens, Anthony 1995. Intimitetens omvandling. Sexualitet, kärlek och erotik i det moderna samhället. Lund: Nya Doxa.

Halberstam, Judith 2005. In a queer time and place. Transgender bodies, subcultural lives. New York: New York UP.

Holmberg, Carin 1993. Det kallas kärlek. En socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par. Göteborg: Anamma.

Holst Kjær, Sarah 2009. Sådan er det at elske. En kulturanalyse af parforhold. Diss. Köpenhamns universitet: Museum Tusculanums forlag. ¨

Illouz, Eva 2014. Därför gör kärlek ont: en sociologisk förklaring. Göteborg: Daidalos.

Jamieson 1999. Intimacy transformed? A critical look at the ‘pure relationship’. Sociology 33:3.

Jonsson Malm, Carolina 2011. Att plantera ett barn. Internationella adoptioner och assisterad befruktning i svensk reproduktionspolitik. Lund: Lunds universitet.

Klesse, Christian 2014. ”Loving more than one”: On the discourse of polyamory. I: Love. A question for feminism in the Twenty-first Century. Red. Jónasdóttir, Anna G & Fergusson, Ann. New York: Routledge, s. 63–76.

Kronqvist, Camilla 2008. What we talk about when we talk about love. Åbo: Åbo Akademi.

Lopata, H. Z. 1996. Current widowhood: myths and realities. Thousand Oaks, CA: Sage.

Löfgren, Orvar 2019. Familjemänniskan. I: Frykman, Jonas & Löfgren, Orvar. Den kultiverade människan. Malmö: Gleerups.

Marander-Eklund, Lena 2014. Att vara hemma och fru. En studie av kvinnligt liv i 1950-talets Finland. Helsingfors Svenska litteratursällskapet i Finland.

Martinsson, Lena 1997. Gemensamma liv. Om kön, kärlek och längtan. Stockholm: Carlsson.

Melby, Kari, Anu Pylkkänen, Bente Rosenbeck & Christina Carlsson Wetterberg 2006. Inte ett ord om kärlek. Äktenskap och politik i Norden ca 1850–1930. Göteborg: Makadam.

Moring, Anna 2013. Oudot perheet. Normeja ja ihanteita 2000-luvun Suomessa. Helsinki: Helsingin Yliopisto.

Nordin, Lissa 2007. Man ska ju vara två. Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd. Stockholm: Natur och kultur.

Svensson, Birgitta 2011. Det moderna varat som biografisk presentation. I: Biografiska betydelser. Norm och erfarenhet i levnadsberättelser. Red. Lena Marander-Eklund & Ann-Catrin Östman. Hedemora: Gidlunds förlag, s. 23–40.

---

[i] Begreppet levd erfarenhet används för att förstärka innebörden av erfarenhetens betydelse i en levnad (jfr Svensson 2011). För en diskussion om begreppet levd erfarenhet se Blehr 2004.  

[ii] Livsscheman kan förstås som modeller för hur våra liv ska levas för att de ska ses som begripliga och meningsfulla. Dessa är heterosexuellt och klassmässigt kodade och knyter an till vissa speciella värden, som mognad och utveckling. Den raka linjen syftar till hur vi trampar upp vissa stigar i våra liv som ger oss möjliga riktningar för livet (Halberstam 2005; Ahmed 2006).

[iii] Polyamori kan beskrivas som en förhållandefilosofi som innebär att en person ser det som värdefullt att ha fler kärleksrelationer än en. Till skillnad från exemplen som behandlar otrohet är alla inblandade medvetna om att förhållandet är av en icke-monogam karaktär (för mer om polyamori, se t.ex. Klesse 2014)