Skämtets gränser

Malin Stiernborg

Corona-öl och fisar för att dölja hosta. Nya skämt har blommat upp i fotspåren av pandemin som satt sin prägel år 2020. Däremot är det inget nytt att vi människor använt oss av humor som en slags ångesthantering, och det pågår en kontinuerlig debatt kring vem som får skämta om vad, och hur. I denna artikel reflekterar jag över de vanligaste coronaskämten enligt ett antal frågelistsvar, med särskilt fokus på det teoretiska perspektivet gränser (Johnsen 1996: 83). Även ett fåtal mem kommer att diskuteras. Vilka gränser syns och överskrids med dessa skämt? Artikeln utgår från traditionsvetenskapliga arkivet Culturas frågelista om covid-19, vilken skickades ut våren 2020 när covid-19 var någonting nytt som inte riktigt nått oss i Norden än. Sedan dess har läget i världen (och våra skämt) ändrats, och därför kan en del exempel i artikeln upplevas som en aning föråldrade. Jag har även antologin ”Skratt som fastnar” (Nilsson & Jönsson 2014) som kompanjon i mina reflektioner, samt Birgit Hertzberg Johnsens (1996) tankar kring gränsmarkörer i humor. 

Nya gränser i shoppingvanor

En typ av skämt som är återkommande i frågelistan är skämt kring hamstrandet av toalettpapper. En typisk basvara var plötsligt slut i affärerna, eftersom folk köpte på sig stora mängder toalettpapper. Nu i efterhand låter det nästan otroligt att det skedde. Det fanns ett slags konsensus i västvärlden att en gräns var nådd. Men var går gränsen? Hur mycket papper får man faktiskt köpa? Vad är acceptabelt? Köp av toalettpapper hamnade i en balansgång mellan social acceptans och rädsla. Toalettpapper är något som alla behöver och alltid köper, men när hyllorna stod tomma gjordes det narr av de som hamstrat. Frågelistan visar på att rädslan för att bli utan toalettpapper uppfattades som överdriven. Skämtet blir ett sätt att rikta kritik mot de som inte tänker på sina medmänniskor. Det finns en gräns mellan att reagera och överreagera – en gräns som inte är helt tydlig men som ändå finns där.

Vad är ett namn?

Är det som Julia säger i Shakespeares ”Romeo och Julia” att en ros skulle dofta lika gott oavsett namn? Vad är det som blir roligt när viruset får samma namn som en slags öl? Öl, en dryck som vanligtvis förknippas med njutning och avslappning, blir plötsligt förknippat med rädsla, fara och död. Man gör narr av något skrämmande: folk tar sig en Corona. Ingen vettig människa skulle utsätta sig för viruset med flit, och det är det som uppfattas som roligt. Ordleken blir ett roligt sätt att avdramatisera namnet. Ändå sägs det att Corona-ölen gick ned i försäljning. Även om ingen nog på riktigt trodde att de hade covid-19 i ölet, så tog det ändå emot att dricka det. Vissa människor valde att distansera sig från namnet och dra en gräns för vad de konsumerar. Här är det tydligt att ölen inte smakar lika gott om det har samma namn som en pandemi. 

Gränser och sociala regler ändras 

Det finns även nya gränser för vad som är acceptabelt i social miljö. Ett exempel är detta mem:

Innan pandemin ansågs det vara ett större brott mot de sociala reglerna om man fes bland folk, men nu ses hosta som något mycket värre och farligare, vilket säkerligen skulle uppfattats som bisarrt för ett år sedan i Norden och i många andra delar av världen. Detta slags skämt är även återkommande i Culturas frågelista, och ett av de få skämt som genomgående tycks uppfattas som roligt. Vi ser hur något som setts på med avsmak plötsligt är att föredra framför att hosta, vilket är vari det humoristiska ligger. Samhället känns bakvänt när olika kroppsliga funktioner byter plats i hierarkin för vad som är tabulagt. En hostning under pandemin signalerar att någon kan vara sjuk och smittobärare av viruset, medan en fis enbart luktar illa och eventuellt låter. Fisen är inte livshotande, men hostan kan vara det. En faktisk rädsla döljer sig bakom detta skämt, då det enbart kräver en opasslig hostning för någon att bli sjuk.

Gränser mellan nationalitet och folk

Skämt kan även användas som ett verktyg för att särskilja sin egen grupp jämtemot andra. Ett exempel är följande mem:

Dels driver detta mem med den finska stereotypen att en vill hålla så mycket avstånd som möjligt. Det myllrar av icke-covidrelaterade mem där folk skrattar åt de avstånd man inom den finska befolkningen håller till varandra. Den finländska stereotypen här avläses genom människor utspridda över två busshållplatser, samt snön som är närvarande. Finland framställs som ett kallt land, och finländarna som ett ”kallt” folk som ogärna vill komma varandra nära.

Däremot finns det även en slags kritik riktad mot andra länder där de inte är vana att hålla avståndet och covid-19 tvingat dom att tänka om. Det finns antydan till stolthet att vara finsk – ”vi har minsann inga problem med att hålla avståndet, vi är bra på det här”. Det blir en slags värdering av hur bra man är som folk, och ett slags ”vi-mot-dom” tänkande. Memet visar att finländare uppfattas som ett folk som håller avstånd till varandra, vilket i dessa tider är bättre än att inte göra det. Något som tidigare setts som endast en lite fånig och lustig svaghet att driva med, blir i det här fallet en styrka när det kommer till att minska smittspridning och hålla sig frisk.

Tidigare skämt om hamstrande av toalettpapper kan också appliceras i den nationella kontexten, då de flesta skämt handlar om just amerikaner som hamstrar. Skämtet får amerikaner att upplevas som mindre källkritiska samt mer hysteriska, vilket i sin tur får andra nationaliteter att framstå som mer rationella i sina förhållningssätt till pandemin.

Gränsen för ett roligt skämt

Det finns många olika slags gränser som aktualiseras och bearbetas i havet av mem och Coronaskämt. Det finns ett allvar bakom skämten och skratten, även om det kan tyckas vara dolt till en början. Många tycks även använda humorn som ventil för att avreagera sig och bli av med ångest och rädsla – något som vi människor faktiskt behöver för att orka med vår vardag. Humorn blir både ett sätt att bearbeta jobbiga situationer, samt en samhällskommentar. Ett återkommande tema i frågelistan är just att gränsen för vad man får skämta om är flytande men ändå närvarande. Det måste räknas som roligt. 

Men vem finner då dessa skämt roliga? Vad räknas som roligt? I frågelistan tycks det finnas en generell uppfattning om att man enbart får skämta om ingen i närheten är sjuk eller har gått bort som följd av pandemin. De flesta tycker att det roliga beror på hur nära pandemin kommer en och ens närmsta. Johnsen skriver att ett skämt kan upplevas som harmlöst i en situation, men skadligt i ett annat (1996: 84). Gränserna är därför även bundna till särskilda sociala sammanhang. En pratar helt enkelt inte om att en ska ta det lugnt med Corona när en vandrar runt inne på intensivavdelningen bland sjuka, även om det absolut får flertalet skratt i gruppkonversationen på WhatsApp. Det finns ett allvar och en rädsla bakom skratten. Det får heller inte vara för många upprepningar av samma skämt, då skämtet förlorar sin kraft eller ”punchline” om det blir för normaliserat.

Skämt är med andra ord kontextuellt bundna och fungerar därför inte i alla tider eller situationer (Nilsson & Jönsson 2014: 17), vilket är en orsak till att covid-19-skämt varken skulle fungera före eller efter pandemin. Skämt som redan känns föråldrade är just de ovan nämnda toalettpappersskämten, eftersom det inte längre finns några större problem med hamstring, trots att det var extremt relevant för sex månader sedan. 

Jag tänker mig att skämt är lika mycket ett sätt att hantera sin ångest och sina rädslor som det är ett sätt att kommentera samhället och dess förändringar. Gränserna för dessa är flytande, men så är också det vi vill bearbeta med skämten.

Källhänvisningar

Åbo, Kulturvetenskapliga arkivet Cultura, Åbo Akademi

                      Frågelista: Coronaviruset i vardagen, 2020, KIVÅ M6236:1–229, KIVÅ FM7442:1–126

Litteratur

Johnsen, Birgit Herzberg 1996. Humor i menneskelig samspill. I: Palmenfelt, Uöf (red.), Humor och kultur. NIF Publications 34. Nordic Institute of Folklore: Åbo.

Nilsson, Fredrik, & Jönsson, Lars-Eric (red.) 2014. Skratt som fastnar: kulturella perspektiv på skratt och humor. (Lund, Studies in Arts and Cultural Sciences; Vol. 5). Department of Arts and Cultural Sciences, Lund University.

Internet

https://imgflip.com/i/3w4jf3 [2020-12-07]

https://mennohenselmans.com/wp-content/uploads/2020/03/corona-cough-fart-meme.jpg [2020-12-07]