Nationellt försvar

Barbro Blehr

 

Inledning

Detta bidrag är en övning i nordisk komparation. Underlaget representerar Danmark, Finland, Norge och Sverige och består av respektive försvarsmakts officiella webbplatser, i första hand då de inslag som på en framskjuten plats och ett lättillgängligt sätt informerar om värnplikt och/eller militär grundutbildning.[1]

Varför just detta? Det mest elementära skälet är att försvar och nationalstat hör ihop, åtminstone i princip.[2] En nation som har lyckats etablera sig som suverän förväntas kunna värna sina gränser och sin existens. Så till vida är försvarsmakten en central komponent i den nationalstatliga organisationen. Men i vår tid är denna organisation inte okontroversiell. Tvärtom lever vi i en politisk brytningstid där det som har förledet ”nationell” ofta framställs som suspekt, egoistiskt och bakåtsträvande och ställs i kontrast till ideal om nedmonterade gränser, globalt medborgarskap och universella mänskliga rättigheter. Mot den bakgrunden borde man kunna utgå från att även de nationella försvarsmakterna är under förändring, och att de som ska företräda dem behöver brottas inte bara med själva uppgiften, utan också med sin framtoning och sin legitimitet i offentligheten.

Mer specifikt är utgångspunkten också att nationer i högre grad än andra gemenskaper har kunnat mobilisera människor att strida med livet som insats och vara villiga att dö om så det gäller. Benedict Anderson uppmärksammade detta i inledningen till sin ”Imagined Communities”; hur kan det vara, frågar han sig, att en så relativt ny uppfinning som nationen, knappt mer än ett par hundra år gammal, har kunnat generera så kolossala offer? (1983:7). George Mosse (1990) utforskar samma problematik med särskilt fokus på första världskriget som, påpekar han, är det första krig i historien då människor konfronteras med massdöd. Hans huvudargument är att första världskriget exponerar människor för krigets vansinne på ett sätt som tvingar fram ett mytologiserande frammanande av en djup mening. Om inte denna krigets mening fanns, så skulle lidandet förbli bara outhärdligt. Och meningen ligger i nationen. Soldaterna mobiliseras av nationen, strider för nationen och dör för nationen. Men i vår egen tid, igen, är krigföring inte längre självklart eller uteslutande av nationell art. Hur påverkar detta då ”kontraktet” mellan försvarsmakt och medborgare?[3] Och vilka spår kan det sätta i försvarsmakternas sätt att förhålla sig till sin nationella publik? Appellerar de nordiska försvarsmakterna idag till blivande rekryter i termer av nationell lojalitet, pliktkänsla och identifikation? Hur gestaltar de det nationella och det som överskrider det nationella?

Att just webbplatserna bildar underlag beror på att de är väl jämförbara; de är resultat av att fyra aktörer av likartat slag (försvarsmakter i nordiska välfärdsstater) har disponerat i princip en och samma digitala kommunikationskanal för i princip likartade syften. Men valet motiveras också av att webbplatserna är de mest publika och utåtriktade presentationer som de här myndigheterna ägnar sig åt, på ett ibland övertydligt strategiskt sätt. Som alla officiella webbplatser förmedlar de här fyra inte bara information. De gestaltar också, avsiktligt såväl som ofrivilligt, myndigheternas självförståelse och ideal. Ibland är det också uppenbart att de aktivt försöker utmana allmänhetens förväntningar på – eller fördomar om – sin karaktär och sin verksamhet. På så sätt, genom att prioritera bestämda teman, motiv och perspektiv och genom att gestalta vissa företeelser på särskilt levande och publikinviterande sätt, skapar de var och en för sig en bild av ett försvar i och för vår tid. Hur denna frammanade bild står i relation till faktiskt levt liv inom försvarsmakten kan vi självklart inte veta utan att komplettera med helt andra källor. Men det jag vill lyfta fram här är den frammanade bilden. Och jämförelsen mellan de fyra bilderna ger oss tillräckligt med bredd och variation för att vi ska kunna urskilja aspekter som framstår som karaktäristiska i varje enskilt fall.[4]

I det följande kommenteras varje enskild webbplats i tur och ordning, och det som liknar och skiljer sig åt uppmärksammas under resans gång. Vi börjar i väster, och presens är juni 2017.

 

https://forsvaret.no/

Den norska försvarsmakten utmärker sig genom att tala särskilt utförligt och kreativt till sina blivande soldater. En liten bit ner på webbplatsens förstasida finns en ruta som upptas av en fråga och en ingång till en video. Frågan lyder ”HUR GÅR MAN PÅ DASS I FÄLT?” Bilden visar en man i kamouflageskjorta på en berghäll vid vatten. Han sträcker armarna snett uppåt och utåt, som för att signalera en intensiv känsla av frihet. Startar man videon hörs en röst som refererar till de stora ögonblicken i livet – men det är konstigt, fortsätter den, det är ofta de små ögonblicken man minns. Och så sätter mannen sig på en portabel liten behållare ute på berget och kameran zoomar ut och låter honom vara i fred. Han går på dass i fält.

Detta uppslag fungerar som aptitretare och ingång till en stor avdelning som heter ”TIPS, MYTER, FAKTA” och är avsedd att vara till hjälp för dem som ska göra förstagångstjänst, gå en utbildning inom försvaret eller ”bara är nyfiken på livet i uniform”. Den listar med hjälp av bilder, rubriker och utfyllande information 22 myter, 20 tips och 63 fakta, det vill säga ett omfångsrikt och fylligt material. Den första myten är att försvaret är en sak för bara pojkar. Det är det inte längre eftersom Norge numera har könsneutral värnplikt – och det är tydligt på många sätt i materialet, både här och på andra delar av webbplatsen, att den norska försvarsmakten lägger sig vinn om att tilltala och visa fram både kvinnliga och manliga soldater. Andra myter är att alla i försvaret måste klippa håret superkort och att militärtjänsten inte passar för den som är b-människa, är för slarvig, inte vill dela rum med någon de inte själva har valt eller är kräsen med mat. Somliga av dessa myter bejakas: i försvaret måste man gå upp tidigt, man får inte vara slarvig, man måste dela rum utan att ha valt rumskamrater själv och så vidare. Men slutklämmen är i samtliga fall att den nya soldaten fort kommer att vänja sig vid allt det här. Bland tipsen finns rådet att lämna datorn hemma den första tiden eftersom man ändå inte kommer att hinna använda den, och att man bör skaffa sig en billig klocka eftersom man inte får ha mobilen med sig om dagarna. Samlingen – där vissa av de drygt 100 uppslagen i de olika kategorierna överlappar varandra – vittnar tydligt om att försvaret, i en humoristisk ton men med en botten av allvar, vill förbereda ungdomarna på att mycket av det de tar för självklart i sitt dagliga liv kommer att sättas åt sidan om de kommer in i det militära.

I den information som riktas direkt till blivande förstagångstjänstgörande finns i juni 2017 på ett tidigt stadium en kort liten video. Den inleds med texten

VI HAR MYCKET SOM ÄR VÄRT ATT FÖRSVARA: Upp genom historien har norska män och kvinnor bidragit till att värna om land, folk och naturresurser genom värnplikten. Förstagångstjänsten är en del av denna värnplikt, baserad på principen om att alla ska bidra.

Detta är ett prototypiskt traditionellt tilltal. Här åkallas ett vi med historiska rötter, det anges ultrakort vad som har värnats och ska värnas: land, folk, resurser, och förstagångstjänsten skrivs in som en del av den övergripande plikt att bidra till försvaret, som långt fler än bara de unga rekryterna omfattas av.

Videofilmen, i sin tur, är bara en dryg minut lång och motiven växlar snabbt: natur och gamla hus, ungdomar på festival, på strand, vid tangentbord och i moské, soldater (ett par av dem med tydliga kvinnliga attribut), och militära farkoster och ett enda inslag med gamla svartvita korniga bilder från skyttegravar och en landstigning på en strand. Speakerrösten i bakgrunden uppmanar de ungdomar som är adressater att tänka efter vad de finner värt att försvara. Det sker på följande sätt:

Det finns några viktiga ögonblick i livet,
ögonblick som säger något om vem du är,
var du kommer ifrån, vem ditt hjärta slår för.
Du står inför ett sådant ögonblick nu,
ett ögonblick som definierar dig som person.
Du vet att många före dig har gett mycket och några allt,
för att du ska kunna leva som en trygg människa i ett fritt land.
Därför handlar inte ett försvar bara om stridsvagnar, jagarflyg och stora fregatter.
Det handlar också om det som bor i oss, om viljan vi har till att stå upp för det vi tror på.
Så ta ett ögonblick nu och tänker över vad du menar är värt att försvara.
Är det familj,
vänner,
natur,
eller är det friheten till att mena,
tro
och älska den du vill?
Ja, vi har mycket fint i det här landet, som det är värt att försvara.

Texten är återgiven i sin helhet (och i en grafisk form som efterliknar rytmen och stilen i framförandet) för att den hör till det som gör den norska webbplatsens tilltal speciellt – tillsammans med den omfångsrika exponeringen av myter, tips och fakta. Tydligare än någon annan gestaltning i hela urvalet vädjar den här korta videon i bild och text till den blivande rekrytens egen drivkraft – väl att märka efter att man inledningsvis har slagit fast att värnplikten är baserad på principen om att alla ska bidra. Dubbelheten i detta – tvång och egen motivation – kommer effektivt fram även i den korta text som beskriver förstagångstjänsten, inlett med orden ”Allmän värnplikt är bra för Norge, och det kan vara bra för dig också”. De fördelar för individen som där lyfts fram är till exempel ökad självinsikt, nya vänner och erfarenheter som är användbara utanför den militära sektorn.

 

http://www.forsvarsmakten.se/sv/

Den svenska webbplatsen utmärker sig redan genom sin konstruktion. Här räcker det inte med en webbplats, utan kanalen är utgrenad i tre: en för myndigheten, en för jobb och karriär och en bloggportal, som rapporterar från såväl insatser utomlands som försvarets ledning.

En bakgrundsfaktor att ha i minnet här är att värnplikten i Sverige har legat vilande sedan 2010 och nyligen återinförts samt utsträckts till båda könen.[5] För att finna mer information om vägen in i det svenska försvaret får en besökare i juni 2017 därför uppsöka ”jobb och karriär”-webbplatsen. Där finns inledningsvis två stora helbreddsbilder som annonserar om ”jobb utöver det vanliga” respektive möjligheten att ansöka till utbildningarna 2017. Lite längre ner på sidan syns en relativt oansenlig liten bild med fjällmotiv och texten ”Hur många skäl behöver du?”. Går man vidare in i den länken finns ett myller av nära 60 stycken större och mindre rutor med bilder och siffror eller påståenden. Bilderna och siffrorna skiftar när rutan aktiveras, bakom påståenderutorna finns korta videofilmer. Hela lapptäcket är alltså interaktivt. Det föregås av denna ingress:

Det finns miljontals skäl att söka till Försvarsmakten. Yttrandefriheten till exempel, den visar sig dagligen genom tusentals kommentarer på sociala medier. Varenda en värd att försvara. Liksom din rätt att hålla med, eller säga emot.

Eller det faktum att du representerar demokrati, religionsfrihet och jämställdhet. Och tio miljoner svenskar. Bara det ytterligare drygt tio miljoner utmärkta skäl.

Hur många behöver du?

Den innehållsmässiga bredden i rutornas budskap är stor. Här ryms till exempel siffran 53 177 000 som syftar på antalet föräldradagar som betalades ut år 2015, med förklaringen att drygt 145 000 svenskar per dag det året ”tog chansen att vara med sina barn”. 98 markerar det antal år som det har funnits allmän rösträtt i Sverige, 731 589 det antal hektar som de 29 nationalparkerna omfattar – ”731 589 hektar att försvara lite extra”. En ständigt tickande siffra i miljonklass uppmärksammar det antal portioner skolmat som har serverats under året, siffran 6 står för den procent av svenskarna som har en egen blogg och 0 står för det antal journalister som i Sverige har fängslats för att de har kritiserat regeringen. De mer eller mindre disparata företeelser som lyfts fram på detta sätt representerar alla någon aspekt av infrastrukturen i en fungerande, öppen, demokratisk välfärdsstat. Men mellan bilderna och siffrorna finns rutorna med påståenden, som istället talar till den blivande medarbetarens egen karriärplan, som ”Du får en trygg anställning”, ”Du lär dig mer om dig själv”, ”Du lär dig hjärt-lungräddning”, ”Du får vänner för livet”, ”Du blir en bättre ledare”, eller kort och gott ”Du har kul”. Bakom varje sådant påstående finns en kort video som konkretiserar påståendet genom att visa människor i aktivitet. Uppslaget som helhet gestaltar alltså både det samhälle som är värt att försvara och de fördelar och vinster som tjänstgöring kan ha från den enskilde medarbetarens sida. Vid slutet av listan finns en uppmaning som påminner om den norska försvarsmaktens appell till de unga rekryterna:

Det här är bara några av de miljontals skäl som finns. En del är stora, allmänna och påverkar många. Några är mindre och gör skillnad bara för dig. Det viktiga är att du hittar dina, och ansöker när du känner dig redo.

De sista orden vittnar klart om att kampanjen är tillkommen med de frivilliga som målgrupp. Om den kommer att ligga kvar för att appellera även inom ramen för den nyligen återuppväckta plikttjänstgöringen återstår att se i året som kommer. I vilket fall som helst representerar den urvalets bredaste investering i en gestaltning av motiveringar, och en stor kreativitet vad gäller de infallsvinklar som kan åberopas i sammanhanget.[6]

 

http://www2.forsvaret.dk/Pages/forside.aspx

Det danska försvarets webbplats ter sig mot bakgrund av de norska och svenska stram, sober och kortfattad. Dess förstasida går i vitt och mörkrött, och överst finns en rad med rubriker för sex huvudavdelningar: Nyheter, Information, Teman, Karriär, Om oss och Kontakt.

Den utmärker sig vidare genom att tydligt och på framskjuten plats markera att danskt försvar opererar i hela världen. Detta tydliggörs genom en världskarta med nålliknande symboler utsatta vid de platser där försvaret just nu bidrar. Markeringarna har olika färger: vitt står för koalitioner, sidans mörkröda effektfärg för nationella uppgifter, mörkblått för NATO, ljusblått för FN. Kartan är interaktiv. Klickar man på en av de färgade markeringarna får man upp basfakta om insatsens namn, eventuella partners, hur många medarbetare som är involverade, och vilken uppgift de har. Men för att skydda de berörda är platsangivelserna ungefärliga.

Informationen till värnpliktiga liknar den norska och svenska såtillvida att den lyfter fram möjligheten att göra en karriär i försvaret. Men samtidigt adresserar den tydligt den andra kategorin potentiella – dem för vilka plikttjänstgöringen kommer att bli bara ”ett avbrott i vardagen och ett spännande möte med en annorlunda värld”. Under rubriken Försvarets dag (den danska formen för mönstring/session/uppbåd) finns rikligt med information riktad till de unga män som kommer att bli inkallade till mönstring. Till skillnad från i Norge och Danmark har danska unga kvinnor inte värnplikt, däremot ”värnrätt”; de blir inviterade och kan ansöka om att få möta upp på Försvarets dag, medan unga män i samma generation måste möta. Mönstringen gestaltas också genom en kort film som skildrar förloppet med en ung man som huvudperson. Berättarrösten är hans egen. Denna film rymmer inga vädjanden till hans egna bevekelsegrunder, som den norska motsvarigheten, och inga utförliga exponeringar av vilka värden eller kvaliteter som det danska försvaret ska skydda. Snarare har den som underton en lite positiv förundran över att vara med om något ovant, i form av tester, läkarundersökningar, intervjuer och så vidare. Filmen slutar med konstaterandet ”Det var bara en dag, och den var inte som alla andra dagar.” Eftersom dagen avslutas med en lottdragning – där den lott huvudpersonen drar innebär att han inte kan vara säker på att faktiskt bli inkallad – återvänder han hem i buss ovetande om han faktiskt ska göra militärtjänst eller ej.

Att vara professionell soldat, däremot, skildras i en egen kort film under rubriken ”om oss”. Den är speciell av två skäl. Det första är att den konsekvent talar i termer av ”vi”; nära nog alla meningar i speakerslingan inleds med pronomenet vi plus ett verb. Här talar alltså de som har en militär identitet – och är stolta över den – från sin egen position, om vad deras tjänstgöring rymmer och varför den är så värdefull. Liknande gestaltningar kan självklart förekomma även på de andra webbplatserna, men då inte i lika kondenserad form och inte på lika framskjuten plats.

Det andra som gör filmen speciell är att den är den enda gestaltning i hela materialet som i rörlig bild exponerar en händelse med dödlig utgång. Detta sker genom att bilder av soldater i ett kontrollrum på en båt och soldater som patrullerar i en skog (illustrationer till meningen ”Vi gör det tillsammans”) plötsligt följs av att en stridsvagn exploderar i bild, en sjuktransportbil kör fram, och nästa vy visar kolleger som bär två kistor draperade i danska flaggor över en öppen plats, medan andra uniformerade kolleger står uppställda vid sidan om. Den senare bildsekvensen korresponderar mot speakerns ”ibland med livet som insats”. Bilder av flaggtäckta kistor med hedersvakt kan förvisso förekomma även på andra webbplatser, men då långt inne i strukturen (i det norska fallet illustrerar en sådan bild ordet Respekt inom avdelningen Försvarets värdegrund). Men den danska bildsekvensen är den enda som inom ramen för en helt ordinär presentation av hur det är att arbeta i försvaret skildrar hur döden slår till under pågående verksamhet.

 

http://puolustusvoimat.fi/sv/framsida

Den finska webbplatsen har en struktur som påminner om den danska, bortsett från att den gör ett mörkare intryck. Sidhuvudet utgörs, vid närmare betraktande, av en bild av två tungt skyddsklädda soldater som rör sig genom något som ser ut att vara ett rum. Direkt därunder finns en menyrad med sju ingångar: Värnplikt, Del av samhället, Internationell verksamhet, Arbete och utbildning, Kundtjänst, Om oss och Aktuellt.

Denna webbplats beskriver värnplikten, under egen centralt placerad rubrik, som ”ett finländskt val”. I Finland omfattar den män i åldrarna 18-60 år, medan kvinnor kan söka som frivilliga. Ordningen motiveras mer explicit och rationellt på denna webbplats än på de tre övriga, och i grund och botten handlar det då om att den allmänna värnplikten är det bästa och billigaste sättet att skapa ett nationellt försvar:

Finland står utanför militärallianser och måste därför bereda sig på att försvara sitt territorium självständigt. Den allmänna värnplikten producerar tillräckliga resurser åt armén, marinen och flygvapnet, så att de kan agera effektivt i konflikt- och krigssituationer.

Värnplikten är ett kostnadseffektivt sätt att producera en stor och prestationsduglig reserv. Den kompetens som beväringarna ger reserven under sin beväringstjänstgöring och i det civila kan utnyttjas för landets försvar.

I informationen till beväringar finner vi en 17 minuter lång video, på finska. Den exponeras även i en annan del av webbplatsen, då med svensk text.[7] I tolv korta avdelningar med egna rubriker orienterar denna film både om värnpliktens organisation och uppläggning och om det finska försvaret i sig. Dess stil och modus framstår i den här aktuella jämförelsen som avvikande på några centrala punkter. I likhet med material från de andra tre länderna talar den förvisso om värnpliktstiden i termer av kamratskap, nya erfarenheter och personlig utveckling. Men gestaltningen av militära förmågor och militär styrka är tydligare och mer dominant här än i motsvarande material hos de nordiska grannarna. De soldater som under de 17 minuterna exponeras i olika situationer är med ytterst få undantag unga män – rätten för kvinnor att medverka frivilligt adresseras bara inledningsvis. De är prototypiskt kortklippta (som en spegelbild av en av de norska myterna), och de framstår genomgående som vältränade och starka. Till skillnad från i den danska filmen framträder de inte som reflekterande aktörer, utan snarare som objekt för speakerns berättelse – och för försvarets omsorger. Bild och ljud ger under hela filmens gång ett kraftfullt och offensivt intryck av finländsk försvarsförmåga. Denna film rymmer långt fler exponeringar av vapenhantering och spräng- och skjutövningar med hög grad av realism än motsvarande norskt, svenskt och danskt material. Dessutom inleds de olika underavdelningarna med vinjetter i svart där soldatsilhuetter kombineras med närbilder av maskingevär eller militära fordon, i en layout som lätt ger associationer till krutstänk. Musiken är ofta dramatisk och bitvis kombinerad med serier av uppfordrande signaltoner. I de särskilt actionpräglade momenten tystnar speakern och musiken fyller ljudrummet helt – tillsammans med ljud av skott, explosioner eller missiler som viner genom luften. Undantaget är det sista avsnittet, som fokuserar värnpliktstiden som ett tillfälle att stärka sin kondition, få goda kamrater och många erfarenheter. Där är musiken mildare och nästan lite nostalgisk i tonen.

Denna film tydliggör även vad det finländska försvaret ska värna om. Dess viktigaste uppgift, säger speakern (i myndighetens egna svenska översättning) är det militära försvaret av Finland. Andra uppgifter är att trygga den territoriella integriteten och garantera att människor kan leva normalt och statsledningen ha frihet att agera även i kristid, samt att stödja andra myndigheter och delta i den internationella militära krishanteringen. I sak liknar detta vad de norska, svenska och danska webbplatserna förmedlar. Men den finska filmen refererar mer direkt och explicit till den fiende som ska slås tillbaka och till behovet av att även med ”kraftåtgärder” avvärja kränkningar. I genren information till värnpliktiga är det denna film som mest direkt klargör att värnplikt och försvar innebär att med vapen i hand nedkämpa en fiende som försöker inta det egna territoriet.

Samtidigt andas presentationen dock en stor omsorg om de värnpliktiga. Under rubrikerna ”Uppbådet är en möjlighet” påminns de blivande soldaterna om att deras önskemål om tid och plats för tjänstgöringen kommer att beaktas så gott försvarsmakten förmår, och att deras utbildning, yrke, fritidsintressen och framtidsplaner kan vägas in – i andra hand efter försvarsmaktens behov – när det gäller att avgöra deras placering. I en egen avdelning rubricerad ”Vi tar hand om dig” exponeras hur försvarsmakten sörjer för de sina under värnpliktsperioden, inklusive allt från mat och dagpenning till möjligheter för ekonomiskt stöd för privatlivet och möjlighet att vara pappaledig. I en avslutande sekvens där uppmanas de värnpliktiga att tala om eventuella problem – med ”stugkamraterna” eller gruppcheferna – ”även i små saker”. Rådet beledsagas av en bild av soldater som grillar korv över öppen eld ute i vintermiljö. En summerande tolkning är att det finska tilltalet är obönhörligt tydligt: alla män ska vara med – men parat med en omtanke som möjligen ska göra tvånget lite mindre tungt.

 

Vad säger då denna jämförelse?

Mina huvudintryck efter rundvandringen på de fyra webbplatserna är att vi har att göra med två som flödar över av stoff, effekter och reflektionsmaterial – nämligen den norska och den svenska – och två som är knappare och rakt på sak, nämligen den danska och den finska. Som av en händelse är det de senare som har bevarat ordningen med bara manlig värnplikt (och supplerat den med kvinnlig frivillig värnrätt). Men det finns tydliga skillnader dem emellan. I det danska fallet framstår mönstringen som porten till ett lotteri där chansen att inte bli uttagen är väl så stor som chansen att bli tvungen att tjänstgöra. Det finska materialet däremot ger starkt intryck av att landet behöver bokstavligen varenda man för sitt försvar.

Att just den svenska webbplatsen rymmer en överdådig presentation av skäl att engagera sig i försvaret är föga förvånande, mot bakgrund av att Sverige till för kort tid sedan hade värnpliktsinstitutionen vilande, och då helt måste förlita sig på frivilliga sökande. Lite mer gåtfullt är varför Norge, som har en könsneutral värnpliktsordning, levererar ett så påfallande rikt och varierande material som appellerar till unga rekryter. Det kan tilläggas att när jag återvände till det materialet i början av hösten 2017 var den korta filmen borta, men fyra nya filmer – mycket kreativa – om tiden på ”rekruttskolen” var på plats istället. Den norska webbplatsen utmärker sig också genom att mer intensivt än andra förbereda de nya rekryterna på vad som väntar dem i försvaret – och på att det är en miljö som inte liknar deras civila vardag.

Materialet tyder på att ett nationellt försvar i traditionell mening – alla män mobiliseras för att värna det egna territoriet – står att finna främst i Finland. Det danska försvaret är förvisso traditionellt i sin fokusering på män, men det kombinerar omsorgen om och ansvaret för Danmark med att i sin självpresentation understryka att hela världen är dess spelfält. Och den brottning med självbild och legitimering som jag inledningsvis antog att man borde kunna finna i vår tid är klart mest markant i det norska och svenska materialet – hur olika dessa länders försvarspolitiska lägen och strategier för övrigt än kan vara.

Gemensamt för alla fyra webbplatserna är dock även att försvarsmakterna presenterar sig som moderna och attraktiva arbetsplatser. Var och en för sig, om än på olika sätt, vädjar de då också till enskilda medborgares egna drivkrafter och karriärlust. I de partier där detta sker är vi som allra längst från det prototypiska gamla kontrakt där nationen krävde och de manliga medborgarna gav.

 

Käll- och litteraturförteckning

Anderson, Benedict 1983: Imagined Communities: Reflections on the Origin and Spread of Nationalism. London.

Mosse, George L. 1990: Fallen Soldiers: Reshaping the memory of the World Wars. New York och Oxford.

Ström, Karl 2017: När plikten kallar: Om frivillighet, plikt, självbestämmande och lydnad inom den militära grundutbildningen. Forskningsansökan, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet 2017-04-18, reviderad version 2017-10-16.

Åse, Cecilia och Wendt, Maria 2016: För Sverige – med livet som insats: Afghanistankriget, döden och demokratin. Statsvetenskaplig tidskrift 118: 3 (359-388).

Webbplatser, besökta under första halvan av juni 2017:

http://www2.forsvaret.dk/Pages/forside.aspx
http://puolustusvoimat.fi/sv/framsida
https://forsvaret.no/
http://www.forsvarsmakten.se/sv/

 

[1] Texten är en återgivning av föredrag hållet vid seminariet Nationella riter och representationer av nationen, 12-13 oktober 2017 i regi av Traditionsvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet, Helsingfors.

[2] Island som formellt saknar egen försvarsmakt är ett undantag i Norden.

[3] Den frågan adresseras i ett pågående projekt om hur samtida militär död i internationella krigsinsatser legitimeras i ett antal europeiska länder (”Internationella krigsinsatser och nationell sorg i dagens Europa”, finansierat av Vetenskapsrådet i Sverige, lett av Cecilia Åse.) I en rapport från den svenska delen av det projektet, med fokus på försvarets medverkan i Afghanistan, noterar författarna att insatserna i sig inte kan motiveras med nationalistiska eller fosterländska argument, utan snarare legitimeras som försvar av mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokrati (Wendt och Åse 2016:262-263, inkl. referens till Kronsell 2012). Men, visar de mycket tydligt: när det officiella Sverige ska hantera det faktum att soldater såras och dödas i Afghanistan, så är det ändå ett nationellt och nationalistiskt meningsuniversum som åkallas och gestaltas – på ett sätt som effektivt stänger dörren för debatt även i sammanhang där de menar att kriget borde kunna bli föremål för ifrågasättande; Wendt och Åse 2016:364ff).

[4] Dokumentationen av webbplatserna gjordes under början av juni 2017, så koncentrerat som möjligt eftersom webbplatser i princip är rörlig materia. (De delar som har återbesökts några månader senare har dock med ett enstaka undantag fortfarande funnits kvar). Metoden har varit att beskriva dels utformningen av förstasidorna från topp till botten, dels den initiala och mest lättillgängliga information som speciellt avser militär grundutbildning. Dokumentationen var en utmaning så till vida att den innebar översättning av något visuellt och auditivt som ofta är i hög grad interaktivt och rörligt till flat beskrivande text. Den finska webbplatsen har jag tagit del av i dess svenskspråkiga version. Den är kortare än sin finska motsvarighet och ibland tar den stopp där delar är under uppbyggnad, och finskt material tar vid. Citat i texten är översatta till svenska av författaren om inte annat anges.

[5] Den första kullen som inkallas enligt ny ordning ska börja utbildningen hösten 2018. Denna fas i historien kommer att stå i fokus för etnologidoktoranden Karl Ströms avhandlingsarbete vid Stockholms universitet, enligt ansökan med särskilt avseende på ”hur föreställningar om frivillighet, plikt, självbestämmande och lydnad kommer till uttryck hos värnpliktiga rekryter inom den militära grundutbildningen” (Ström 2017).

[6] Den hade en parallellkampanj bestående av stora plakat i Stockholms kollektivtrafik våren 2017. Dessa affischer spelade alla på temat skäl och artikulerade ett mindre urval av motiveringar, även där med fokus både på samhällets värnvärdiga kvaliteteter och vinster för den enskilde medarbetaren.

[7] I den otextade versionen sprängs nyckelord för de olika temana in i bilden, även då i en kraftfull och dynamisk layout. I den version som har textats till svenska saknas nyckelorden.

Kategori : Barbro Blehr
Etiketter :