Den delade staden – ett projekt om det kosmopolitiska skyddet

Pia Olsson

Den finländska demografin har genomgått stora förändringar under de senaste åren. En av dessa förändringar är att den kulturella diversiteten har ökat. Till exempel i början av 2016 var antalet människor som talar något annat språk än finska, svenska eller samiska i Helsingfors 14 %. Man har uppskattat att i slutet av 2016 hade 15 % av invånarna i Helsingfors, dvs. 90 000 invånare, utländsk bakgrund. Förändringen har varit särskilt snabb bland barn och ungdomar (Vuori 2017). I projektet Den delade staden. En etnografisk studie om spatiala och funktionella möten i mångkulturella stadsmiljöer studeras hur denna utveckling har påverkat det finländska samhället och speciellt hur stadsutrymmen möjliggör eller förhindrar interkulturella möten (http://blogs.helsinki.fi/jaettu-kaupunki/). Projektet genomförs i ämnet etnologi vid Helsingfors universitet. I projektet arbetar tre forskare och en magisterstuderande: Tiina-Riitta Lappi, Karoliina Ojanen, Pia Olsson ja Marika Tarkiainen. Vår idé är att anknyta våra synpunkter till den forskningsgenre, där en levande kulturell mångfald i vardagen lyfts fram och en icke-panikartad inställning betonas (se t.ex. Gilroy 2004; Noble 2013; Smith 2015).

 

”Indifferens till differens” är ett begrepp som använts inom forskning som diskuterar interetniska situationer för att beskriva situationer där kulturella skillnader inte har samma betydelse för skapandet av sociala hierarkier som tidigare (Valluvan 2016, 4, 8; Amin 2013, 4; Gilroy 2004). Steven Vertovec (2007) har använt begreppet superdiversitet för att beskriva samhällen där mångfalden av (kulturella) skillnader är en del av det vardagliga livet. Greg Noble (2011) har utvecklat begreppet vidare till hyperdiversitet för att betona dynamiken i fenomenet. Även om det finländska samhället inte ännu är präglat av hyperdiversitet, är vi på väg mot denna typ av diversitet. Genom etnografiska studier kan vi identifiera och synliggöra ’kosmopolitiska dygder’ (”virtues of cosmopolitanism”) som enligt Greg Noble (2013, 173) innefattar människors förmåga att läsa kulturella betydelser och deras vilja till dialog. Människorna kan också inneha förmågan till ironi, självreflektion och skepsis mot nationalism, men det viktigaste enligt Noble är att etnografisk forskning kan synliggöra de processer där sådana förmågor kan skaffas. De kosmopolitiska dygderna kan också beskrivas som tekniker och resurser som kan användas vid möten för att främja sociala relationer och för att urladda spänningar i dem (Bennett & al. 2016; Neal & Vincent 2013).

 

Den amerikanska sociologen Elijah Anderson (2004; 2012) har använt begreppet kosmopolitiskt skydd (cosmopolitan canopy) om utrymmen där den interetniska samverkan är naturlig. För att sådana utrymmen kan uppstå måste stadsborna bli utsatta för kulturella skillnader. Detta kan ske i vardaglig praxis som omfattar såväl kulturella som språkliga handlingar. Anderson skriver också om folketnografi med vilket han hänvisar till situationer där människorna själva kan uppleva och tolka kulturella skillnader och under tiden också utveckla ett ”etnografiskt öga” som hjälper dem i mötessituationer. Enligt honom kan denna typ av folketnografi uppmuntra till att överskrida kulturella och etniska gränser.

 

I vårt projekt strävar vi efter att identifiera relationer mellan urbana fysiska miljöer och interetniska möten, men också att öka förståelse för praktiker kring vardaglig kulturell diversitet i städerna – att hitta vägar till kosmopolitiska skydd i finländska städer. Vi är också intresserade av hur etnografiska metoder bättre kunde användas i stadsförnyelseprojekt och hur den kulturella kunskap som produceras under den etnografiska processen kunde användas i beslutsfattandet. Projektet är finansierat av Programmet för stadsforskning och metropolpolitik (Kaupunkitutkimus ja metropolipolitiikka: http://www.helsinki.fi/kaupunkitutkimus/index.htm). Vi fokuserar i synnerhet på områden i Helsingfors (Kampen, Gårdsbacka och Nordsjö) och i Vanda (Västerkulla, Myrbacka och Dickursby).

 

Dessa områden är också knutna till varandra via metron eller Ringbanan, vilket betonar mobilitetens betydelse och former i den urbana miljön. Metron och Ringbanan är i sig själva också intressanta ställen för möten – speciellt från ungdomarnas synvinkel, som det visat sig under projektet. Betydelsen av Ringbanan blev iögonfallande när vi i planeringsfasen valde flygfältet som ett fokusområde. Då banan öppnades skrev tidningarna att flygfältet blivit ett mycket populärt ställe för ungdomar att tillbringa sin fritid på. När projektet startade framkom att detta redan var en gammal nyhet: den mobila ungdomen hade redan hittat ett nytt ställe, denna gång det nybyggda affärscentret och tågstationen Dixi i Dickursby. Det här visade oss konkret att platsernas karakteristiska drag är att vara producerade och utformade genom social praxis och kulturella betydelser.

 

Projektet pågår till slutet av maj 2018 och fältarbetena har börjat i de olika områdena under våren och sommaren. Vi är intresserade av olika slags möten, sammankomster, förbindelser, kunskaper och spänningar som kan påverka  människors användning av det urbana rummet. De här är också faktorer som har prioriterats i vår forskning, som grundar sig på begrepp som ”conviviality” och  interkulturell artighet (intercultural civility). Även om man med hjälp av dessa begrepp velat lyfta fram positiva eller neutrala synvinklar till interkulturella möten, betyder det inte att  möjliga konflikter heller skulle förbigås (Bennett & al. 2016; Ho 2011; Noble 2013). När interkulturella möten blir mera vardagliga är det också viktigt att förstå hur den interkulturella artigheten kunde förverkligas i vardaglig praxis och vilka faktorer som medverkar i de processer där urbana utrymmen delas eller indelas.

 

Litteratur:

Amin, Ash 2013: Land of Strangers. Identities. Global Studies in Culture and Power, 20:1 (1–8). DOI: 10.1080/1070289X.2012.732544

Anderson, Elijah 2004: The Cosmopolitan Canopy. – Elijah Anderson, Scott N. Brooks, Raymond Gunn & Nikki Jones (Special editors) Being Here and Being There: Fieldwork Encounters and Ethnographic Discoveries. The Annals of the American Academy of Political and Social Sciences. Volume 595, September 2004 (14–31).

Anderson, Elijah 2012: The Cosmopolitan Canopy. Race and Civility in Everyday Life. New York & London.
Bennett, Katy, Cochrane, Allan, Mohan, Giles & Neal, Sarah 2016: Negotiating the educational spaces of urban multiculture: Skills, competencies and college life. Urban studies 2016 (1–17).

Ho, Christina 2011: Respecting the Presence of Others: School Micropublics and Everyday Multiculturalism. Journal of Intercultural Studies 32:6 (603–619). DOI: 10.1080/07256868.2011.618106

Gilroy, Paul 2004: After Empire. Melancholia or convivial culture? Oxford.

Neal, Sarah & Vincent, Carol 2013: Multiculture, middle class competencies and friendship practices in super-diverse geographies. Social & Cultural Geography 14:8 (909-929). DOI: 10.1080/14649365.2013.837191, 909–929.

Noble, Greg 2011: “Bumping into Alterity”. Transacting Cultural Complexities. Continuum. Journal of Media & Cultural Studies 25(6) (827–840).

Noble, Greg 2013: Cosmopolitan Habits: The Capacities and Habitus of Intercultural Conviviality. Body & Society 19, 2&3 (162–185).

Smith, Andrew 2015: Rethinking the ’everyday’ in ’ethnicity and everyday life’. Ethnic and Racial Studies 38:7 (1137–1151). DOI: 10.1080/01419870.2014.987307

Valluvan, Sivamohan 2016: Conviviality and Multiculture: A Post-integration Sociology of Multi- ethnic Interaction. YOUNG 24(3) (1–18).

Vertovec, Steven 2007: Super-Diversity and Its Implications. Ethnic and Racial Studies 30(6) (1024–1054).

Vuori, Pekka 2017: Väestö ja väestönkehitys Helsingissä. I: Helsingin tila ja kehitys 2016. Helsinki. http://tilajakehitys.hel.fi/vaesto_ja_vaestonkehitys_helsingissa [20.11.2017]