Vad kan ett hemslöjdsarkiv berätta?

Maria Ekqvist
doktorand i nordisk etnologi, Åbo Akademi

 

Min mormor har varit lite allt möjligt: hustru till en skärgårdsfiskare och båtbyggare, jordbrukare, bondvärdinna, marthamedlem och flitig väverska. Det har alltid gjort mig nyfiken och efter gymnasiet gick jag först en hantverkarlinje på en folkhögskola, sedan en textilutbildning till väverska och sedan ännu en universitetsutbildning i etnologi.

Jag började studera etnologi år 2004. Jag valde faktiskt att läsa just etnologi vid Åbo Akademi med en målsättning klar på förhand – jag ville på något sätt komma närmare, skriva om och lära mig mer om den textilprovssamling kallad Svensk-Finlands textilarkiv som finns deponerad i samband med ämnets arkiv. Med facit i hand så blev det både svårare och lättare än jag trodde. Men nu forskar jag om Marthas hemslöjdsarkiv som med ca 8000 tygprover, 2000 fotografier och 200 hela föremål utgör en stor del av Svensk-Finlands textilarkiv.

 

För dem som aldrig läst etnologi upplevs ämnet ofta som synonymt med det äldre namnet folklivsforskning och många tänker sig att det fortfarande är ett ämne som handlar om lokal materiell folkkultur i gången tid. Det gör det också, för mig. Jag ville redan från början bli en ”gammaldags” etnolog – en som ägnar sig åt livet flera generationer tillbaka och i huvudsak i landsbygdssamhället – och samtidigt se på de gamla frågorna med lite nya glasögon.

 

Jag har tidigare skrivit en kandidatavhandling Textilier och textilarbete i storstugan i den åboländska och väståboländska skärgården ca 1880-1920 (2006) och en pro gradu-avhandling En bakgrund till Svensk-Finlands textilarkiv. En etnologisk analys av organisationsfältet kring och ideologier bakom hemslöjdsinsamlingen i Finlands svenskbygder omkring 1900-1939. (2012). En kortare artikel om mitt avhandlingsämne med rubriken Den goda marthahusmoderns hemslöjdsarbete. Hemslöjd som kvinnligt kompetensfält och nationalitetsmarkör på 1920- och 1930-talet finns dessutom i tidskriften Budkavlen utgiven vid Åbo Akademi 2014. Och en mer populär text, Dräktskick i Åboland, ingår i boken Aiboland – Åboland: samarbete över havet (red. Solveig Sjöberg – Pietarinen) utgiven av Åbo Museicentral 2014.

 

I alla mina arbeten har jag på olika sätt försökt närma mig frågan om textiliernas roll och synen på textilt hemslöjdsarbete i landsbygdssamhället kring sekelskiftet 1900. Många av de frågor jag funderade över, men inte kunde fördjupa mig i, i mina tidigare texter har jag nu fortsatt att försöka besvara.

 

Marthas hemslöjdsarkiv, som jag i huvudsak studerar, har insamlats av kvinnoorganisationen Martha ungefär åren 1925-1939 med målsättningen att få en representativ textilsamling med ortskarakteristiska (ortstypiska) fosterländska hemslöjdsmodeller från alla de socknar i Finland där det vid denna tid fanns svenskspråkig befolkning. Hittills har jag i huvudsak närmat mig mitt forskningsmaterial via tidningstexter och andra handlingar från 1920-30-talen, såsom artiklar i marthatidningen Husmodern, dagstidningar och arkivmaterial kring Marthaförbundets och lokalföreningarnas arbete.

 

Nu till följande kommer jag att ännu i högre grad försöka fördjupa analysen med hjälp av utvalt åboländskt material från själva Marthas hemslöjdsarkiv, både textilprover och det sparsamma textmaterial som finns. Hur jag egentligen bäst ska närma mig textilproverna känns som en både svår och spännande utmaning. Den som senast skrev och forskade om dessa provlappar var Hjördis Dahl i slutet av 1980-talet, då hon skrev boken Högsäng och klädbod: Ur svenskbygdernas textilhistoria (utgiven 1987). Henne kan jag inte längre diskutera med, och mina frågeställningar är också rätt annorlunda. Medan Hjördis Dahl skapade en omfattande katalog över textiltyper och deras spridning och användning funderar jag mer över insamlarna och vilka tankar och målsättningar de hade, samt över hur man kan se textilproverna som ideologiska symboler för sin tid och sitt sammanhang. Samtidigt kan jag, med min textilutbildning i bakgrunden, också rent konkret se hur enskilda textiler är tillverkade och jämföra dem med varann på ett djupare mer detaljerat plan än vad som annars skulle vara möjligt.

 

Huvudaktörerna, kvinnorna inom martharörelsen, såg enligt min uppfattning en idealiserad, rationaliserad version av den traditionella bondstugan som sitt ideal och de upplevde ett behov av att göra detta ideal till en gemensam fosterländsk symbol för alla de svensktalande, den s.k. svenska folkstammen i Finland, oberoende av vilken samhällsklass de tillhörde. Dessutom utgör insamlandet ett folkkulturfenomen med många kopplingar till kvinnosynen vid samma tid. För att förstå hur detta upplevdes och förverkligades vill jag både försöka komma närmare attityderna hos dem insamlarna mötte i sitt fältarbete och försöka spåra de ideologer och aktörer insamlarna själva påverkades av. Synen på kvinnans roll både som husmoder i hemmet och som nationell moder på en högre nivå leder mig vidare till frågor kring det kvinnliga traditionsbärandets, samt den upplevt äkta folkkulturens, roller i det regionala och det nationella.

 

Jag har ännu inte helt hunnit bekanta mig med det rätt omfattande arkivmaterial från hantverksutbildningen Åbo hemslöjdslärarinneinstitut (ÅHI) som insamlats något senare än Marthas hemslöjdsarkiv och som nyligen infogats i Svensk-Finlands textilarkiv, men jag tror att det kan utgöra ett intressant material att jämföra med marthaarkivets. Jag kommer också att försöka se om det jag kan få reda på om skillnaden mellan ursprungsinventeringen på 1920-30-talen och de kompletterande insamlingsresor som gjordes på 1970-talet kan kasta ytterligare ljus över mina frågeställningar.

 

För att vi verkligen ska kunna förstå vad arkivet idag är (och inte är) tycker jag att historien om insamlandet är viktig att berätta. Enligt mig är det tydligt att den textila hemslöjdsinsamlingen och inventeringen både är ett folkkulturfenomen med många kopplingar till andra skeenden i samtiden och samtidigt en helt unik process. Ett av mina mål med min forskning, är att analysera och tydliggöra kopplingen mellan den ideologiska bakgrunden och det praktiska textilinsamlingsarbetet samt dess resultat. Jag vill även utreda möjligheten att spegla och jämföra utvecklingen via en undersökning av parallelliteten med annan verksamhet inom Svenskfinland, såsom föreningen Brages textilinsamling i folkdräktsskapande syfte. Även det finska Finlands roll – eller frånvaro – är intressant, liksom det faktum att den finlandssvenska textilinsamlingen och hemslöjdsintresset förefaller vara annorlunda än andra samtida, på ytan väldigt liknande, strävanden i Sverige.

 

Via att lyfta fram frågor som dessa tror och hoppas jag att jag kan bidra till en ökad förståelse av och ett större intresse för Marthas hemslöjdsarkiv och den större helheten Svensk-Finlands textilarkiv idag. Via min forskning vill jag söka svar på hur det ”goda finlandssvenska idealhemmet” såg ut i tidens kontext och speglat via (Marthaförbundets aktörers) textil- och kvinnosyn.

 

Fortfarande är jag inte säker på om jag ens för mig själv helt kunnat besvara frågan om hur jag ska kunna ställa frågor till ett textilarkiv och dess provlappar, så att jag får fram svar som kan belysa arkivet och dess bakgrund och göra det mer känt, mer begripligt och samtidigt mer angeläget för oss idag. Men jag tror och hoppas att jag är på god väg i alla fall!