Regler och normer i landet Annorlunda

Lilian Manelius, Sam Sågfors & Isabella Zitting

En resa med en kryssningsfärja kan uppfattas som ett besök i landet Annorlunda – åtminstone om man är passagerare. Vardagens rutiner läggs åt sidan och resenären kan tillåta sig att utforska ett utsvävande landskap (jfr Löfgren 2010). Färjan är en liminal plats där passagerarna slipper vardagens krav och känner sig fria – idealt sett. Men innebär detta att resan är fri från krav, regler och normer? I denna artikel undersöker vi färjans regel- och normsystem för att på så sätt problematisera kryssningen som en gränslös plats. Vi utgår från observationer gjorda under ett fältarbete ombord på Viking Line, från Åbo till Stockholm.

I Sociologi. Symbolmiljö, samhällsstruktur och institutioner definierarar Erik Allardt (1985) sociala normer som en ”beteenderegel som upprätthålls med hot och straff”. Normer skapar därmed ordning i ett annars hotande kaos (Ehn & Löfgren 2001). Men normer kan alltid utmanas eller konkurrera med varandra. Normer varierarar nämligen beroende på tid, rum och social miljö (Allardt 1985). Normbrytande brukar resultera i milda sanktioner jämfört med regel- eller lagbrott. De som avviker eller bryter mot normerna kan mötas av fördömande blickar eller tillsägelser, regel- och lagbrott kan däremot leda till böter eller fängelse. Vilka regler och normer kom då till uttryck ombord på färjan?

Annorlunda normer ombord

Överlag fanns det en stor normvariation på färjan. En del normer tog passagerarna med sig ombord, de är enligt Sara Ahmed (2014) klibbiga: ”an effect of the histories of contact between bodies, objects and signs”. Andra normer var mer specifika till just fartyget. Föräldrar tar, till exempel, oftast inte med sitt barn till en nattklubb eller bar på fastlandet. Men ombord var detta inte ovanligt och det såldes även alkoholfria drinkar specifikt riktade till barn. Ett annat exempel är användandet av Tax free-butikens kundvagnar. I en del fall togs dessa med från butiken till hytten. Det såg förvisso lite konstigt ut, men om någon hade tagit med kundvagnen från den lokala matbutiken till sitt hotellrum skulle det sannolikt uppfattats som oerhört märkligt.

Utanför restaurangerna och barerna fanns det bord, soffor och stolar där resenärerna förväntades sitta. Men somliga passagerare använde golv, trappor och fönstersmygar som sittplatser. Till viss del bekräftar detta resan som ett liminalt rum där andra normer gäller, men det kan också handla om att passagerarna försökte ta platsen i besittning och skapa en alternativ ordning. En resenär hade dessutom bestämt sig för att sova i en av sofforna, även om normen är att vi sover i privata utrymmen.

En norm som ofta bröts handlade om rökning. Rökning begränsas allt mer i samhället, vilket noterades redan 2016 i artikeln ”Allt trängre för rökare i Finland” (Svenska Yle, 3.5.2016). Men vanligtvis är rökning utomhus ännu accepterat. Detta var dock inte något som gick an ombord, utan skyltar på däck förkunnade att rökning var förbjuden (och därmed var det egentligen en regel). Trots skyltarna njöt många resenärer av sina cigaretter, ibland alldeles bredvid förbudsskyltarna. Var de omedvetna om förbudet eller fanns det andra orsaker till detta beteende? Var det en tyst protest eller en djupt inrotad vana? Var det en norm att röka i resans hedonistiska, liminala rum?

Att förbereda sig inför resan: ordningsregler och visioner

På Viking Lines hemsidor presenteras 13 ordningsregler som passagerarna rekommenderas läsa före avresan. Flera av dessa regler kan tyckas självklara, såsom förbudet att ta med vapen och att passagerare som beter sig störande i terminalen kan nekas ombordstigning. Samma sak gäller förbudet mot droger ombord och att snatteri är förbjudet. Vid sidan om dessa regler fanns det andra som vi uppfattade som oklara och därför skrev vi till rederiet och bad dem förklara.

Regel 3 slår till exempel fast att det är förbjudet att ta med sig livsmedel ombord på vissa båtar. Samma regel förbjuder även passagerare att använda medhavda vattenkokare. Dessutom får resenärerna inte förtära eller tillreda livsmedel ombord, med undantag av barnmat och specialkost. Varför behövs denna regel? Man kan hitta en möjlig förklaring om man ser regeln ur städpersonalens perspektiv. När resenärerna har lämnat färjan måste städningen ske snabbt inför nästa avgång. Om hytterna förvandlas till en slags temporära hem där passagerarna tillreder sin egen mat skapar detta förstås problem för personalen. Man ska trivas ombord, men det ska inte vara ett tillfälligt hem. Men, å andra sidan, varför skulle man vilja göra hytten eller andra delar av färjan till ett tillfälligt hem?

I regel nummer 4 står det att en passagerare som är ”berusad och/eller stör ordningen ombord kan omhändertas av fartygets ordningsvakter och hållas i förvar”. Vi undrade var förvaret fanns och hur förvaringen fungerade, men framför allt ställde vi oss frågande till vad som avsågs med störande av ordning. Svaret från rederiet var till viss del klargörande:

Ombord på fartygen finns det förvaringsceller. Dessa rum är enbart avsedda för omhändertagande av personer som har stört ordningen på ett eller annat sätt. Det kan handla om en för hög berusningsgrad, som gör att personen i fråga inte klarar av att ta hand om sig själv eller det kan vara andra typer av händelser såsom t.ex. misshandel, stöld eller skadegörelse.

(Korrespondens med rederiet 2022)

Förvaret står i skarp kontrast till kryssningsresans löfte om en möjlighet att släppa loss. Ombord på båten ska man ha roligt på rätt sätt. Från rederiets sida försöker man genom denna och andra regler forma en ideal passagerare, en disciplinerad resenär som njuter av friheten och som släpper loss lagom mycket. På samma sätt kan regel 7 förstås. Detta är en regel som reglerar resenärens musiklyssnade: ”Användningen av egna musikanläggningar ombord är förbjudet och de kan tillfälligt tas i förvar”. Sannolikt vill rederiet inte att gästerna ska störa varandra. Musik förenar och skapar gemenskaper, men kan också fungera som effektiva barriärer mellan människor.

Skyltar på båten

Ombord fanns det rikligt med skyltar som idealt sett styr passagerarnas rörelsemönster och beteende. Färjan var alltså fylld med skyltar, men få var utformade som direkta befallningar. Merparten av skyltarna fungerade som vänliga påminnelser, såsom spelrummets ”Annathan muidenkin pelata” (Du låter väl andra spela också). Sådana vänliga påminnelser tycktes anpassade efter färjans atmosfär, en plats för lugn eller njutning. I artikeln Skyltar påpekar etnologen Lars Kaijser (2019) att symboler på skyltar bör vara förståeliga av alla människor oberoende av kultur. Ombord fanns flera sådana exempel: manliga och kvinnliga toalettsymboler, restaurangsymbolen med en gaffel och kniv och kaffekoppen som symbol för cafeteria eller kaffeservering. Liknande skyltar fanns i trapporna och visade vägen till ett visst ställe.

Symbolerna var enkla att förstå, men ”TEENS” väckte vår nyfikenhet. Ordet skulle leda resenären till spelrummet, men var det endast tonåringar som fick använda spelrummet? Vem tillhör kategorin tonåringar? Enligt dictionary.com betyder ordet ”teens” talen 13 till 19 som alla slutar med ”teen”. Ordet ”teenager” syftar förstås på ungdomar i åldern 13–19. Ordet började användas i USA efter andra världskriget. Har rederiet samma ungdomskategori i tankarna? Eller är TEENS en benämning som omfattar alla som vill använda spelrummets utbud?

Ovan nämnde vi att få skyltar hade en tydligt befallande ton, men de förekom såsom i bilden ovan: En drink, en hund, en glass och en väska. Skylten fanns framför den lilla och trånga butiken Victoria’s Secret och kan därmed sägas vara funktionell, men skylten vill också skapa en ideal passagerare eller ideal konsument. Det kan också konstateras att förbudsskylten är öppen för förhandlingar. Få människor reser med en sådan väska som avbildades på skylten, såvida man inte är på en affärsresa (det tycks vara en attachéväska). Var detta en resenärskategori som inte var välkomna i butiken? Inte heller drinksymbolen, som tycks visa en Dry Martini, är entydig. Kunde resenärerna ta med en öl- eller läskburk?

Corona-pandemin ledde till en mängd nya skyltar runt om i samhället och givetvis förekom sådana även ombord. Även om den värsta fasen var över så fanns skyltarna kvar, vilket påminde resenärerna om att risken för smittspridning. De var mycket lätta att förstå, i synnerhet som många ännu hade pandemin i färskt minne. Frågan är hur länge dessa och andra pandemiskyltar finns kvar i samhället samt hur länge de är begripliga. När kommer till exempel skyltar som påminner om behovet av socialt avstånd uppfattas som märkliga eller obegripliga? När kommer de tolkas på andra sätt än vad som ursprungligen var tänkt?

Skyltarna ovan påminner om säkerheten ombord, vilket är bra, men kanske kan de även skapa oro. Anvisningar om hur att ta på sig flytvästen påminner resenären om obehagliga risker, även om påminnelsen är nödvändig för säkerhetens skull. Varningen för halka kan också oroa, samtidigt som de många linjerna gör den otydlig. Även den andra symbolen, som föreställer en man som kastar skräp, är något otydlig. Kastas skräpet i vattnet eller på golvet?

Oklara skyltar fanns det fler av, såsom dessa två. Den till vänster fanns på en vägg nära spelrummet. Är det något som passagerarna borde veta eller är instruktionerna riktade till besättningen? Den till höger fanns på en soptunna och kan uppfattas som mystisk, som en gåta. Symbolen tyder på att man kastar något, men man vet inte vad. Vad representerar frågetecknet?

Sammanfattning

I ett samhälle existerar det både regler och normer som påverkar människor. Regler och normer har en del likheter genom att deras uppgift är att upprätthålla en viss ordning. Men det finns även skillnader mellan normer och regler. Normer är beteenderegler som en individ förväntas upprätthålla, individen förväntas hålla sig till det ”normala” beteendet. Det är dock inte olagligt att bryta mot normer och man kan inte bli bestraffad för det. Samtidigt kan även normbrytande mötas av sanktioner, såsom ogillande blickar, men det är inte alltid detta sker. Barn kunde till exempel vistas i båtens barer, utan att människor gav dem eller föräldrarna dömande blickar. Resenärer kunde också använda sittplatser på normbrytande sätt, till exempel genom att sova. Men inte heller detta reagerade medresenärerna på i någon större utsträckning.

Regler existerar för att trygga säkerhet och ordning. Rederiet presenterade regler på företagets hemsida och på skyltar ombord. Det förekom regler som knappast skulle gälla på fastlandet, t.ex. rökförbud utomhus och förbud mot användning av egna musikanläggningar. Vissa regler existerar för att inte medpassagerare skall bli störda och även om passagerarna uppfattar en kryssning som en resa/semester, så är det samtidigt en arbetsplats för personalen. Reglerna på båten finns till för att skapa en trygg miljö för både passagerarna och personalen, oberoende av ålder eller etnicitet. Under resan observerade vi varken sanktioner riktade mot normbrytare eller regelbrytare. Inte heller vi utsattes för sanktioner, även om vi bröt mot en norm: vi var inte ombord på båten för att njuta av resan, utan för att studera resans normsystem.

En resa med en kryssningsfärja kan alltså vara ett besök i landet Annorlunda – en liminal plats där passagerarna slipper vardagens krav och känner sig fria – idealt sett. Men resan är absolut inte fri från krav, regler och normer. Kryssningen är inte en gränslös plats, men gränserna är i en del fall organiserade på ett annorlunda vis jämfört med på terra firma.

Käll- och litteraturförteckning

Källor

Korrespondens med rederiet maj 2022.

Svenska Yle: Allt trängre för rökare i Finland” publicerad 3.5.2016.

Viking Line, regler: https://www.vikingline.fi/sv-fi/hitta-resa/bra-att-veta/ordningsregler/https://www.vikingline.fi/globalassets/documents/good_to_know/security/vikingline-nollvision-sv.pdf;  https://www.folkhalsomyndigheten.se/ledaresomlyssnar/fordjupning-for-din-forening/normer.

Litteratur

Ahmed, Sarah (2014): The cultural politics of emotion. Hoboken: Taylor and Francis.

Allardt, Erik (1985): Sociologi: symbolmiljö, samhällsstruktur och institutioner.

Ehn, Billy & Löfgren, Orvar (2001): Kulturanalyser. Malmö: Gleerups.

Kaijser, Lars (2019): ”Skyltar”. I: Nilsson, Jenny, Nylund Skog, Susanne & Skott, Fredrik (red.) (2019). Sånt vi bara gör. Stockholm: Carlssons.

Löfgren, Orvar (2010): “Hur finns regionen?”. I: Löfgren, Orvar & Nilsson, Fredrik (red.) 2010: Regionauterna – Öresundsregionen från vision till vardag. Göteborg: Makadam Förlag.