Laboratorium 1/2026 – Det stavas Karleby och uttalas Kokkola – en fältexpedition om två- och flerspråkighet

10 februari, 2026

Emma Eleonorasdotter, Malin Stengård Legnér och Lena Marander-Eklund

Under de första dagarna i oktober 2024 åkte fem studenter, tre lektorer, två professorer och fem doktorander från ämnena kulturanalys, etnologi, folkloristik och svenska språket till Karleby tillsammans med en arkivarie från Åbo Akademis arkiv Cultura samt tre arkivarier från Svenska Litteratursällskapet i Finland (SLS). Under några dagar skulle gruppen genomföra intervjuer, observationer och arkivstudier för att ta reda på hur det stod till med två- och flerspråkigheten i staden. Materialet som samlades in finns numera på SLS arkiv och några rader om detta skriver Katja Koskinen, arkivarie SLS, i föreliggande nummer.

Några av de frågor som ställdes under arbetet i Karleby handlade om hur relationen såg ut mellan svenskan och finskan. Hur upplever svenskspråkiga att det är att leva i Karleby? Har det förändrats över tid? Några av de svar som de intervjuade gav återges i de tre studenttexter som ingår i detta nummer, och redan rubrikerna ger glimtar av vad som framkom om språkens betydelse i karlebyvardagen. Dessa är ¨Tvåspråkighetens ideal: ’Mina föräldrar uppmuntrade inte mig’¨, som skrivits av Simone Vägar, ”Det tvåspråkiga Karleby – Hur berättandet avslöjar grupptillhörighet och attityder” av Jael Kauko och “’Jag kan omöjligt tala finska med dig!’ – Berättelseanalys om flerspråkighet i Karleby” av Dastan Khidir och Malin Lillhannus. Artiklarna skrevs under vårterminskursen Berättelseanalys vid Åbo Akademi, av studenter som inte nödvändigtvis själva varit med på resan. Av de medverkande artikelskribenterna är det bara Malin Lillhannus som själv också intervjuat. På detta sätt vävdes expeditionens pedagogiska ansats – som ingick i höstterminskursen Fördjupning i fältarbete – samman med campusundervisningen, och forskningsmaterialet kunde tas i bruk direkt.

Att åka ut i fält för att möta människor och intervjua dem för att få en inblick i deras liv är något folklorister och etnologer ägnat sig åt allt sedan ämnenas uppkomst. I de tidiga fältarbetena var mötet med ”fältet” dock inte bara en fråga om dokumentation, utan också om att välja ut, ordna och ge form åt det som kom att förstås som nationell kultur. Fältarbetet fungerade därmed både som kunskapsproduktion och som en praktik genom vilken föreställningar om kulturell tillhörighet etablerades. Mer om de tidiga folklivsforskarnas och etnologernas fältarbeten skriver Karin Gustavsson om i föreliggande nummer. Hon beskriver en fältarbeteshistoria som gått från ett systematiskt insamlande till dagens sökande efter ett material som lämpar sig för kvalitativa analyser. Ansträngningarna att i ord och bild, ibland som teckningar, bevara kulturuttryck och det idoga insamlandet av föremål har gett nutida etnologer och folklorister möjligheter att bedriva fältarbete både i arkiven och, fortsatt, ute i ”verkliga livet”.

Precis som tidigare lägger etnologer och folklorister därför vikt vid att samverka med det omkringliggande samhället. Fältexpeditionen i Karleby skedde i samarbete med Karleby stad som generöst upplät lokal till vårt fältkontor under dagarna. Tack för det!

Fältexpeditioner som den i Karleby fyller således också en pedagogisk funktion inom universitetsutbildningen. Studenter i etnologi och folkloristik introduceras tidigt till fältarbetets hantverk, som samtidigt fungerar som ett pedagogiskt verktyg. Med utgångspunkt i fältexpeditionen har Emma Eleonorasdotter undersökt huruvida de kvaliteter som fältexkursioner kan erbjuda gör fältbaserad undervisning bättre än undervisning på campus, och vad dessa kvaliteter i så fall består av. Hon diskuterar bland annat om ett rörligt sökarljus kan vara mer än en forskningsansats och hur det kan förstås som en metafor för ett engagerat lärande.

De tidigare beskrivna studenttexterna har skrivits som slutuppgifter för kursen Berättelseanalys som gavs på magisternivå för studerande i nordisk folkloristik, under ledning av Emma Eleonorasdotter och Lena Marander-Eklund, vintern 2025. Kursen gav en inblick i de analytiska ingångar som berättelseanalys kan bidra med utgående från de två lärarnas expertis. Med berättande avses ett muntligt eller skriftligt erfarenhetsbaserat framförande. Berättandet är en process som kan bestå av tydliga, avslutade berättelser, men också andra mindre uppenbara sätt att förmedla betydelse. Grundkriterierna för en berättelse är att de återger händelser som utförs av en eller flera aktörer och som är förankrade i tid och rum. En berättelse har en tidsmässighet och en kausalitet, ett orsakssammanhang mellan de händelser som presenteras.

Kursdeltagarna analyserade alltså de intervjuer som studenter och forskare gjorde i Karleby, berättelseanalytiskt och presenterade sina resultat under kursens gång. De fick återkoppling på texterna i flera vändor, och i detta nummer presenteras slutresultatet. I anslutning till fältarbetet publicerades även tre inlägg i bloggen Kulturanalyser – Blogg för etnologi, folkloristik och kulturanalys och för den som vill läsa mer rekommenderas dessa för vidare läsning. I Fältexpeditionen som vetenskaplig praktik – en historisk återblick berättar Fredrik Nilsson om det tidiga insamlingsarbetet på SLS. Och i inläggen Post-fältexpeditionsreflektioner och Expedition tvåspråkighet i Karleby reflekterar Malin Stengård respektive Emma Eleonorasdotter kring frågor om tvåspråkighet som uppstod under fältarbetet.