Dammen brast – var är vi sex år senare?
Veronica Fröberg
På kvinnodagen 8.3.2024, ordnade utgivarföreningen för tidskriften Astra en paneldiskussion på Tekstin Talo i Helsingfors som gick under namnet ”Dammen brast – Var är vi sex år senare?”. I diskussionspanelen deltog: filosofie doktor Sofia Wanström, Astras fd. chefredaktör Nina Nyman samt Ekvalitas grundare och VD Malin Gustavsson, som även modererade diskussionen.
Namnet på evenemanget syftade på initiativet #dammenbrister, där Astra under hösten 2017 publicerade ett upprop som krävde att flickors och kvinnors säkerhet samt kroppsliga integritet garanterades i både offentliga och privata rum. Uppropet krävde också att mer resurser skulle avsättas för att arbeta mot sexuella trakasserier och övergrepp inom olika sektorer, samt mer resurser till arbete för jämställdhet. Uppropet undertecknades av 6111 personer. I samband med detta samlades det även in 950 anonyma vittnesmål om sexuella- trakasserier och övergrepp i Svenskfinland. Detta var en del av #metoo rörelsen som började hösten 2017 och fortsatte under år 2018 och spred sig till olika grupper och professioner. Astras initiativ för att synliggöra trakasserier i Svenskfinland blev således ett i ledet av många som startades för att lyfta problemet med sexuella trakasserier och våld.
Syftet med diskussionen var att reflektera kring vad som hänt under de sex år som gått sedan uppropet, pejla nuläget för hur diskussionen kring samtycke ser ut samt diskutera huruvida vi hittat ett språk för att tala om dessa saker. Diskussionen inbjöd även till att reflektera över hur arbetet ser ut framöver, vilka frågor är fortfarande obesvarade? Vad borde vi fokusera på nu och i framtiden?
Paneldiskussionen blev mycket intressant. Det diskuterades bland annat de förändringar som skett sedan uppropet, frågor kring individer och strukturer samt polarisering. Paneldeltagarna lyfte även utmanande frågor om hur kritik ska tas emot och framföras samt diskussionsklimatet kring sexuella trakasserier och sexuellt våld. I denna artikel presenteras ett urval av de teman som diskuterades under kvällen samt vidare reflektioner, tankar och frågor kring dessa.
Samtalet rörde sig mest kring det binära heteronormativa cis kvinna-man perspektivet och speglade denna specifika uppbyggnad och könsmaktsordning. I diskussioner om dessa frågor är det omöjligt att komma ifrån den patriarkala uppbyggnad och hierarki som ligger till grund för dessa strukturella orättvisor, även om förövare och offer för sexuella trakasserier och övergrepp finns bland alla kön och läggningar.
Samtyckeslag och förändringar i språk
Panelen kunde konstatera att det mest konkreta som förändrats under de senaste sex åren är att en ny sexualbrottslagstiftning trädde i kraft i Finland 1.1.2023. I detta nummer skriver Daniela Alaattinoğlu om #metoo:s påverkan på lagstiftningen och innehållet i denna. Den nya sexualbrottslagstiftningen föregicks av medborgarinitiativet Suostumus/Samtycke2018 som presenterades för riksdagen år 2019. Vid tiden för detta hade justitieministeriet redan påbörjat arbetet med att bereda den nya sexualbrottslagstiftning som sedan trädde i kraft fyra år senare.
Syftet med lagen är att stärka den sexuella självbestämmanderätten och skyddet av den personliga integriteten, fokuset är frivillighet och samtycke. Den största förändringen i lagstiftningen är tillägget i definitionen av våldtäkt, som nu definieras utifrån att personen inte verbalt, genom sitt beteende eller på något annat sätt har uttryckt att denna deltar frivilligt (Alaattinoğlu 2024). Den nya lagstiftningen definierar även sexuellt antastande som en handling som kan utföras på andra sätt än att beröra någon annan. Olovlig spridning av en sexuell bild blev också straffbart och den nya lagen ingriper på flera sätt i sexuella kränkningar på nätet. Brott mot barn klassificeras strängare än tidigare och utgångspunkten är att barn inte kan ge samtycke till en sexuell handling med en vuxen person (Strafflag: 723/2022).
Panelen var överens om att den nya lagstiftningen skickar ett tydligt budskap om att dessa typer av handlingar är brottsliga och att rättsliga påföljder är befogade. Lagstiftning kan fungera normskapande och influera samhället, dock är det viktigt att påpeka att lagstiftning i flera fall förändras och kommer till först efter engagemang från civilsamhället. Detta visar på vikten av att inte förlita sig enbart på lagen i arbetet mot orättvisa och våld, utan olika typer av engagemang från civilsamhället och aktivism är viktiga faktorer i byggandet av ett mer jämlikt samhälle.
Vidare diskuterades det att en viss förändring även skett i språket som används för att prata om sexuella trakasserier och våld i den bemärkelsen att vokabulären breddats och blivit rikare. Upprop som #dammenbrister var till hjälp för att kollektivt sätta ord på upplevelser och hitta nya sätt att beskriva de strukturer inom vilka dessa saker sker. I feministiska rum har det redan från tidigare funnits ett annat sätt att prata om sexuella trakasserier och våld, men nu flyttade diskussionen ut i det allmänna rummet och in i även icke uttalat feministiska rum. Panellisterna frågade sig, ifall det eventuellt kan ha skett ett ”mainstreamande” i att kunna prata om sexuella trakasserier och våld? Om så är fallet har vi nu ett öppnare klimat för att tala om detta och en rikare vokabulär att använda oss av i diskussionerna. Förhoppningsvis har det även skett ett skifte i hur vi lyssnar på denna typ av berättelser, att vi blivit mer förstående och öppna för att ta till oss dessa ämnen på allvar.
Riskbedömning för sexuella trakasserier och sexuella våldsbrott
Panelen frågade sig ifall det går att göra riskbedömningar för sexuella trakasserier. Forskning på sexuella trakasserier finns, men fokuset är oftare utifrån de utsattas perspektiv än förövarnas. Gustavsson redogjorde för att vissa studier som har visat att faktorer som jargong i närkrets och alkoholbruk i samband med händelsen påverkar situationen. Möjliggörande faktorer kan ligga på individnivå och ha att göra med behov av kontroll hos förövaren, bristande moraluppfattning kring sociala normer och koder, samt benägenhet att förbise andras gränser. Maktutövning och behov av makt är ett sätt att rättfärdiga sitt eget beteende och de saker man anser sig vara berättigad till, och kan vara bidragande faktorer i sexuella trakasserier och övergrepp. Det är dock svårt att göra en riskbedömning för enskilda individer, då trakasserier är kopplade till större ojämlika strukturer i samhället, och individ och samhälle är tätt sammankopplade.
Forskning kring riskbedömningar, profilering av personer som löper större risk att begå sexuella våldsbrott samt förebyggande av dessa, har i Finland utförts av Statsrådets Kansli (Vauhkonen et al. 2021). I forskningen undersöks faktorer och gärningssituationer relaterade till sexualbrott och möjligheter att förebygga sexualbrott i Finland. Studien baserar sig på register- och enkätmaterial samt intervjuer med personer som begått sexualbrott och sakkunniga som arbetat med denna typ av brottslighet. Forskningen visade på viss korrelation mellan social marginalisering, i termer av att stå utanför arbetsliv, studier och utkomststöd, och sexuella våldsbrott. Även faktorer i ung ålder så som svag skolframgång och kvaliteten på avgångsbetyget kunde observeras hänga samman med risk för att begå sexualbrott.
Insamlande av data från förövarens perspektiv
Som tidigare nämnts, har enkäter och studier gjorts där personer drabbade av sexuella trakasserier och våld har blivit ombedda att beskriva och berätta om sina egna upplevelser av att ha blivit utsatta. I paneldiskussionen föreslogs att i stället göra enkäter med frågorna: ”Har du sexuellt trakasserat någon gång? Hur visste du att det var så?” Genom att fokusera på förövaren kunde det eventuellt vara lättare att hitta fler lösningar. I enkäterna skulle de svarande anonymt kunna beskriva vad som ledde fram till situationen när de sexuella trakasserierna ägde rum. Denna typ av frågor kunde bidra till mer information om hurudana beslut och attityder som bidragit till handlingen. För att kunna få användbara data ur sådana enkäter förutsätter det dock någon slags självinsikt hos förövaren om hens handlingar.
I anonyma enkäter kunde även reflektioner kring huruvida samtycke funnits komma fram och redogöras på ett friare sätt. Relaterat till detta diskuterade panelen även ifall vi i samhället har en skev bild av samtycke, eftersom populärkulturen och till exempel filmer porträtterar passionerade relationer där ett nej inte har en tydlig nekande betydelse. Ett nej kan förvandlas till ett ja och dessa uppfattningar bidrar till en förvriden bild av samtycke och andra människors gränser.
Det konstaterades även att det kan vara obekvämt att prata om samtycke, då det kan tvinga en att inse att något man själv gjort har gått över någon annans gränser. Trots alla utmaningar med att definiera, identifiera och kontextualisera sexuella trakasserier fastslogs ändå att vi kunde komma en bit på vägen genom att skifta fokus och i högre grad studera vittnesmål från de som utsatt någon för sexuella trakasserier i stället för att endast fokusera på de utsatta.
Stigmatiserande diskussioner
Panelen diskuterade också skillnader i utmaningen att tala om sexuellt våld och trakasserier. Både trakasserier och våldtäkt innefattar stigma för den som blivit utsatt men den stora utbredningen av trakasserier av olika slag kan till en viss del göra det ”enklare” att prata om eftersom man delar en kollektiv erfarenhet. Dock kan just denna utbreddhet också vara en nackdel och leda till förminskande av upplevelsen och vittnesmålet kan ses som onödigt eller överdrivet.
Positionen som offer är en benämning som innefattar olika saker som är svåra att prata om. En del vill inte alls använda benämningen offer, eftersom det kan upplevas ge en bild av passivitet och avsaknad av egen agens. Efter diskussionen kom en kommentar från publiken att det kan vara väldigt svårt för män att prata om sexuella trakasserier och våld som de utsatts för. Detta kan hänga samman med en ovilja mot att sätta sig själv i en position som offer för sexuella trakasserier eller sexuellt våld. Att prata om sexuella trakasserier och våld kan upplevas som stigmatiserande och bidra till upplevelsen att bli satt i ett fack där man ”reduceras” till offer.
Öppna diskussionen
Vidare pratade panelen om mottagande av kritik och vikten av en öppen diskussionskultur som en väsentlig del av att kunna skapa förändring. Som exempel nämndes organisationskultur och normer inom denna, där arbetsgivaren i första hand ansvarar för vårdandet av arbetsplatsens kultur och strävan efter att det finns utrymme för konstruktiva diskussioner. Om människor inom en organisation inte mår bra, om det så beror på sexuella trakasserier eller något annat, kan det också orsaka ekonomisk förlust för företaget i form av frånvaro och minskad arbetsförmåga.
Hur vi säger till och säger ifrån är också av betydelse. Om frasen ”du är” används är det lättare att den tillsagde blir defensiv och får uppfattningen om att handlingen definierar hela personens väsen. För att komma framåt i situationen och kunna finna lösningar kan en bra utgångspunkt vara att formulera enligt ”din handling” då detta sätt att uttrycka missnöje med handlingar eller beteenden är mer lågaffektiva. Dock förutsätter detta återigen någon typ av förmåga att vara mottaglig för kritik. Men insatser för ett öppnare diskussionsklimat och ett lågaffektivt närmande ökar möjligheterna för att mottagaren ska vara öppna för att inse att hen handlat fel och detta i sin tur kan hjälpa till att komma vidare i diskussionen.
Polarisering
I diskussionen togs även den pågående polariseringen i samhället upp, vilken syns på olika fronter och eventuellt kan ses som en följd av den ökade individualismen. På senare år har det rapporterats en del om polariseringen mellan män och kvinnor. Klyftan har ökat särskilt mellan unga män och kvinnor. Flera studier har visat att unga män blivit mer konservativa i politiska frågor medan unga kvinnor blivit mer liberala. Samma fenomen har även kunnat observeras i Svenskfinland i en nyligen utförd studie vid Åbo Akademi. Frågor där åsikterna skiljde sig tydligast var invandring och abort, där män hade betydligt mer konservativa åsikter än kvinnor angående om att begränsa båda. Doktoranden Jonas Schauman som gått igenom svaren säger att viss polarisering hör till i samhället, problem uppstår dock om polariseringen ökar till den grad att det inte går att hålla en saklig debatt eller att samarbete inte längre är möjlig (Hupa 2024; Ventus 2024).
I diskussionen nämndes även incel-rörelsen[1], som en ytterlighet av polariseringen. Rörelsen är en av flera vars drivkrafter och gemenskaper har stora inslag av kvinnofientlighet. Matias Nurminen, doktorand vid Tammerfors Universitet, vars doktorsavhandling behandlar radikala mansorganisationers berättarstrategier, säger att identifieringen som incel i vissa fall kan komma att prägla mannens hela identitet. Många incels upplever ensamhet samt marginalisering och i nätforumen pratas det ofta om att skada sig själv. I få fall får man stöd av gemenskapen men diskussionsklimatet är allmänt hårt. Bitterhet och ilska över att inte lyckas inleda relationer med kvinnor tar sig ofta uttryck i kvinnofientlig, objektifierande och våldsam retorik. Utöver detta förekommer också mycket rasism och en hel del våldsamma fantasier. Nurminen poängterar att det är viktigt att tala om rörelsen i skolor och bland ungdomar, eftersom detta kan hjälpa till med att avstyra skadliga tankemönster. För att inte luras med i en rörelse krävs att man får tillräckligt med information och verktyg för att upptäcka att man riskerar att dras med i ett sammanhang som inte är särskilt bra (Tiessalo 2023).
Bot, bättring och sonandet av synder
Som nämnt bidrog #metoo och #dammenbrister samt andra initiativ till att utveckla ett språk för att beskriva och tala om sexuella trakasserier och våld, men också till att öppna upp för ett diskussionsklimat där denna typ av teman kan diskuteras. Nu återstår alltså bot och bättring, men hur gör vi detta? Är det möjligt att gottgöra och till och med få förlåtelse?
Panelen diskuterade hur det inte finns regler för hur bot och bättring ska ske och att ett erkännande kan få följder, då det inte finns en manual på hur man sonar ett brott som inte fått lagliga påföljder. Om inte en domstol dömt hurdant blir då straffet i den sociala och kulturella miljön? Vi har under åren sett exempel på så kallad ”cancel kultur” och hur denna tar sig uttryck som resultat av handlingar som anses vara oförlåtliga. Det är lättare att identifiera ett språk för att beskriva dessa typer av skeenden men ett förlåtelsens språk är inte lika lätt att få tag på. Att prata om det som skett i egenskap av förövare kommer med en risk att inte kunna göra bot och bättring.
Även fast ett förlåtelsens språk upprättades och det fanns en möjlighet att sona sina synder, måste vi verkligen förlåta? Det är säkert att vi kan be om förlåtelse men att få den är långt ifrån given.
Förlåtelse
Ett exempel på förlåtelse är den i diskussionen nämnda Thordis Elva, som skrivit en bok och gjort ett TED-talk samt andra publika framträdanden tillsammans med den man som utsatte henne för en våldtäkt. Förövaren var den då 16-åriga Elvas pojkvän, som kort efter händelsen gjorde slut med henne och lämnade hennes hemland Island där han varit utbytesstudent. Några år senare träffades de igen och hade under en kort tid i samtycke sex ett antal gånger. Det var dock inte förrän nio år efter våldtäkten som Elva skickade ett mejl till mannen i fråga och redogjorde för vad han hade gjort och hur hans handling hade påverkat hennes liv. Svaret hon fick var ett ångerfullt erkännande och detta blev början på en lång korrespondens mellan dem. Flera år senare bestämde de möte och under en veckas tid pratade de öppet med varandra om allting, vilket sedan resulterade i den gemensamma boken South of Forgiveness–en bok där något så ovanligt som ett offer och en förövare går i dialog med varandra.
Både boken och TED-talket väckte kraftiga reaktioner och folk demonstrerade utanför evenemang där de var inbjudna som talare. På nätet var diskussionen livlig och olika feminister har publicerat texter med åsikter kring det hela. Kritiken har delvis handlat om att förövare inte skall ges plattformar och att man inte skall uppmuntra till förlåtelse av förövare. Feminister har även uttryckt oro över att kvinnor ska bli inspirerade att själv nå ut till sina förövare och bli traumatiserade på nytt, då responsen föga troligt är densamma insiktsfulla som hos mannen i detta fall. Thordis Elvas och Tom Strangers relation anses vara en framgångberättelse som inte är möjlig. Elva har även kritiserats för att stå för en farlig typ av förlåtelse där man inte får se sig som ett offer utan snarare en överlevare som överkommer det skedda genom förlåtelse. Vad gäller att ge förövare en plattform säger Elva så här i ett samtal med skribenten Elizabeth Oldfield i podcasten The Sacred:
”It shouldn’t be something we take for granted, that someone who’s committed sexual violence is given attention and a voice. I think that’s absolutely something to be weighed very carefully. But I also think it’s so naive to think we’re not already seeing rapists take up space and have a voice in this world. The difference lies in what they say and how they use the platform” (Oldfield, 2023)
Thordis Elva beskriver sin egen upplevelse av förlåtelse enligt följande:
”I also told Tom that I forgave him and that he must forgive himself, if for no other reason than his guilty conscience wasn’t helping me one bit! My forgiveness is not selfless, sacrificial or heroic. It doesn’t come with an angelic chorus and a fuzzy feeling, nor does it offer the other cheek. My forgiveness is an act of self-preservation, it comes white-hot from the whetstone and its purpose is solely to sever the ties” (Oldfield, 2023)
Panelen hade inget ensidigt svar på hur vi ber om förlåtelse och hur vi gör för att förlåta. Men det konstaterades att det är frågor som behöver diskuteras och reflekteras kring. Att lyfta dessa frågor tvingar inga enskilda personer att följa någon manual för hur denna bör förhålla sig till det som hänt eller till personen som utsatt dem. Förlåtelse kan vara någonting man gör enbart för sin egen skull för att kunna gå vidare, snarare än utav tvång. För en del har förlåtelse ingen betydelse. Den egna relationen till olika händelser och de människor som orsakat dessa kan vara präglade av helt andra förhållningssätt, där förlåtelse inte ens ingår i vokabulären. Det är inte alltid rätt att förlåta och vad som är rätt, och hjälper personer att komma vidare, det vet bara personen själv. För Thordis Elva var förlåtelse det rätta, för någon annan kan det vara tvärt emot. Däremot är det knappast produktivt att kritisera enskilda personers sätt att bearbeta sin upplevelse av våldtäkt. Även om denna akt av förlåtande sker för öppen ridå.
Hur slutar berättelsen?
En slutsats av paneldiskussion var att #dammenbrister och andra initiativ gav en möjlighet till öppna slut. Sofia Wanström konstaterade i sin forskning gällande vittnesmålen från #dammenbrister att kvinnor med detta gavs ett utrymme att berätta utan att det krävde att de följde en specifik struktur eller diskurs. Wanström skriver att utrymmet att prata sexuellt våld blir öppnare då benämningarna inte är förutbestämda och kategoriserade, då berättaren inte behöver avgöra huruvida en händelse borde klassas som exempelvis trakasserier eller våldtäkt. Framförandet av negativa effekter av våldet kan också underlättas av att inte behöva beskrivas eller benämnas som trauma (Wanström 2023: 209).
Så blev alltså #dammenbrister ett utrymme för att berätta utan att berättelsen måste vara färdig eller innehålla poänger och slutsatser. En plats för berättelser som inte heller behövde ha ett slut eller där saker som hänt på något sätt behövde vara avklarade. Utrymme erbjöds för redovisning av ett slut där rättvisa skipades på laglig väg eller förlåtelse gavs, eller gavs inte alls. I berättelserna kunde känslor som ilska, sorg, besvikelse och frustration samexistera tillsammans med att bara få berätta vad som skett, utan att behöva redovisa för inblandade känslor. Det fanns utrymme för att berätta utan att ha ett tydligt syfte, att skriva av sig, definiera det som skett som det värsta som hänt eller att förhålla sig neutralt till det. Möjligheten att vara anonym gav även utrymme för att få berätta utan att bli stigmatiserad, misstrodd eller anklagas för att vara ute efter en egen vinning.
I ett större perspektiv gjorde uppropens synliggörande av olika former av sexuella trakasserier och våld en skillnad. Budskapet var inte nytt men det fanns en kraft i att ”matas” med så mycket av detta under en kort tid och synligheten ökade tyngden i meddelandet samt ökade spridningen av det till olika fält. Dess effekter fick nya lagar att stiftas, vilket ger rättsliga påföljder för denna typ av handlingar. Språk för att tala om trakasserier, våld och samtycke blev mer tillgängligt och det blev kanske lättare att formulera dessa berättelser. Som tidigare nämnts kräver förändring ofta engagemang från människor innan den lagstiftande makten reagerar. Arbetet är långt ifrån färdigt, men med det som har åstadkommits under de senaste sex åren kan vi konstatera att det ändå finns ett litet hopp i det kollektiva engagemanget. Och i den kollektiva kraftens makt.
Källor
Alaattinoğlu, Daniela. 2024: #metoo: en katalysator för förändringen av sexualbrottslagstiftningen i Finland. Laboratorium för folk och kultur, 1/2024.
Hupa, Ville & Arash Matin 2024: Var fjärde ung finlandssvensk man vill begränsa abort – se hur heta politiska frågor delar 18–27-åringar. Yle. 6.3.2014 https://svenska.yle.fi/a/7-10052392
Oldfield, Elizabeth 2023: Thordis Elva on sexual assault and the power of forgiveness. Theos. 27.9.2023 https://www.theosthinktank.co.uk/comment/2023/09/27/thordis-elva-on-sexual-assault-and-the-power-of-forgiveness
Ruohisto, Wilma 2023: Naapurit kuulivat huutoa ja sitten tuli hiljaista – näin päättyi pienten lasten äidin elämä, kun mies tappoi hänet. Iltasanomat. 2.2.2023 https://www.is.fi/menaiset/ilmiot/art-2000009349832.html
Strafflag. 723/2022.
Tiessalo, Paula 2023: Mikä saa nuoren miehen vihaamaan naisia? Nämä seitsemän asiaa jokaisen nuoren ja kasvattajan pitäisi tietää incelistä. Yle. 10.10.2023 https://yle.fi/a/74-20052257
Vauhkonen, Teemu, Kaakinen, Markus & Tommi Hoikkala 2021: Seksuaalirikosten tekijät, tekotilanteet ja ennaltaehkäisemisen mahdollisuudet. (Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja; Nro 2021:56). Valtioneuvoston kanslia. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-383-488-0
Ventus, Johanna 2024: Enkät: Åskiksklyftan mellan unga växer i Svenskfinland- vilka tankar väcker det hos dig? Vasabladet 7.3.2024. https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/764562
Wanström, Sofia 2023: When the Dam Burst: Perspectives on Genre and Tellability in Testimonies of Rape. Åbo Akademi University Press. https://www.doria.fi/handle/10024/188127
Tidskiften Astra är grundad år 1919 och dess fokus ligger på feminism, samhälle och kultur. Tidskriften utkommer fyra gånger per år och varje nummer har ett eget tema som behandlas i artiklar, intervjuer, poesi, serier, illustrationer eller fotografi. Förutom tidskriften ordnar Astra även panelsamtal och releasefester för nya nummer, samt driver sin egen podd. Astra utgår från en feministisk värdegrund och kan beskrivas som queer, antirasistisk, dekolonial, klimataktivistisk och ekofeministisk.
Sofia Wanström är doktor i folkloristik vid Åbo Akademi och disputerade hösten 2023 med avhandlingen When the Dam Burst. Perspectives on Genre and Tellability in Testimonies of Rape som byggde på 360 av de vittnesmål som blev insamlade under uppropet. Avhandlingen undersöker hur kvinnor berättar om våldtäkt och har som syfte att ge insikt i de sociala och kulturella sammanhang som ramar in och informerar om hur våldtäkt berättas och upplevs.
Nina Nyman var chefredaktör för Astra under tiden för uppropet och initiativtagare till insamlandet av vittnesmålen. I nuläget doktorerar Nina vid Åbo Akademi och hennes doktorsavhandling som går under namnet From #metoo-action to Archive – Praxis of Feminist Ethics of Care and Aftercare in the action #dammenbrister fokuserar på beslutsprocesser i aktivism och arkivering av aktivism.
Malin Gustavsson är magister i genusvetenskap och grundare samt VD för företaget Ekvalita. Malin har lång erfarenhet av att jobba med jämställdhet, mångfald och inkludering, bland annat kring inkluderande organisationskultur. Malin har även utarbetat material för Nordiska ministerrådet kring förebyggande av- och ingripande i sexuella trakasserier.
[1] Incel, står för involuntary celibate och syftar på att vara tvungen leva i ofrivilligt celibat. Rörelsen är främst en subkultur på nätet.